• Anonym (psykisk ohälsa)

    Varför så skilda attityder mellan olika psykisk ohälsa?

    Något jag alltid funderat över är varför attityderna gentemot personer m psykisk ohälsa skiljer så markant beroende på vilken typ av ohälsa man lider av?
    Jag har ett par års trauma och övergrepp som "orsak" vilket bl a gett PTSD, depressioner och ångest, men till skillnad från en kollega som förutom PTSD drabbades av samma psykiska ohälsa (men utan stor huvudorsak), har jag överlag fått förståelse från såväl sjukvård, arbetsgivare, kollegor och allmänbefolkningen. Kollegan däremot blev av m jobb, vännerna tyckte hon skulle "rycka upp sig" och även inom sjukvården blev hon ifrågasatt och ignorerad. Allmänbefolkningen beskyllde henne för att vilja leva på bidrag.
    Är det någon mer än jag som upplevt problematiken m attitydsskillnader gällande psykisk ohälsa? För oavsett orsak kan män ju må jäkligt kass.

  • Svar på tråden Varför så skilda attityder mellan olika psykisk ohälsa?
  • Sara 634

    Jag har upplevt att folk generellt är mer accepterande mot personer som "har en anledning" till att må dåligt. Det är mer okej att vara deprimerad efter ett trauma än att vara deprimerad utan bakomliggande orsak. 


    En blogg om psykisk ohälsa - saramodigh.bloggplatsen.se/
  • Anonym (nyfiken)
    Sara 634 skrev 2013-12-18 23:22:31 följande:
    Jag har upplevt att folk generellt är mer accepterande mot personer som "har en anledning" till att må dåligt. Det är mer okej att vara deprimerad efter ett trauma än att vara deprimerad utan bakomliggande orsak. 
    Nyfiken och vill fråga om ett par scenarion.

    1. Anna har förlorat sina föräldrar under barndomen, och i vuxen ålder drabbas hon av depression och ångest. Är det en "giltig orsak" att må dåligt?

    2. Emma har fött barn under traumatiska omständigheter och barnet hamnade på neo, och klarade sig inte. Är det en "giltig orsak" att må dåligt?

    3. Sanna har blivit ensamstående med barnen efter att hon upptäckt att mannen var otrogen med hennes bästa vän. Är det en "giltig orsak" att må dåligt?

    Var går gränsen?
  • Anonym (Hmmm)
    Anonym (nyfiken) skrev 2013-12-18 23:32:24 följande:
    Nyfiken och vill fråga om ett par scenarion.

    1. Anna har förlorat sina föräldrar under barndomen, och i vuxen ålder drabbas hon av depression och ångest. Är det en "giltig orsak" att må dåligt?

    2. Emma har fött barn under traumatiska omständigheter och barnet hamnade på neo, och klarade sig inte. Är det en "giltig orsak" att må dåligt?

    3. Sanna har blivit ensamstående med barnen efter att hon upptäckt att mannen var otrogen med hennes bästa vän. Är det en "giltig orsak" att må dåligt?

    Var går gränsen?



    Nr 1 kvalar inte in
  • Anonym (nyfiken)
    Anonym (Hmmm) skrev 2013-12-18 23:34:10 följande:



    Nr 1 kvalar inte in
    För att?
  • Anonym (Hmmm)
    Anonym (nyfiken) skrev 2013-12-18 23:36:51 följande:
    För att?



    Av dessa tre känns den minst accepterbar. Att jag blir deprimerad när jag är 35 för att mina föräldrar dog när jag var barn?

    Svårt att få folk att förstå något sånt.

    "Nämen Anna. Klart du ska vara sjukskriven 6 månader med diagnosen depression pga förlusten av dina föräldrar för 25 år sedan"
  • Sara 634

    Jag tycker väl att allt är giltigt då psykisk ohälsa kan komma utan orsaker. Man mår ju lika dålig oavsett vad depressionen kommer ifrån, egentligen mer när man inte har någon anledning till det dåliga måendet för då blir man dömd av allmänheten och man vet inte alls hur man ska bearbeta sitt dåliga mående. 


    En blogg om psykisk ohälsa - saramodigh.bloggplatsen.se/
  • Anonym (oo)
    Sara 634 skrev 2013-12-18 23:48:06 följande:
    Jag tycker väl att allt är giltigt då psykisk ohälsa kan komma utan orsaker. Man mår ju lika dålig oavsett vad depressionen kommer ifrån, egentligen mer när man inte har någon anledning till det dåliga måendet för då blir man dömd av allmänheten och man vet inte alls hur man ska bearbeta sitt dåliga mående. 
    Jag vill tänka lika som tex... Om du brutit foten i en olycka och får då den ordentligt gipsad, medan om du bröt foten för att du på fyllan fick idén om att hoppa från ett tak så får du den omlindad och tillsagd att du får skylla dig själv.

    Men så går det ju inte till. Foten är bruten, den ska fixas.

    Du mår dåligt. Det ska också fixas.
  • Anonym (Anhörig)

    Jag upplever att attityden är lite nedlåtande generellt. Att folk tycker lite medlidsamt synd om den sjuke som har så svagt psyke / är så mentalt svag att den inte pallar med vad man borde klara. Oavsett orsak.

  • Pallas
    Anonym (nyfiken) skrev 2013-12-18 23:32:24 följande:
    Nyfiken och vill fråga om ett par scenarion.

    1. Anna har förlorat sina föräldrar under barndomen, och i vuxen ålder drabbas hon av depression och ångest. Är det en "giltig orsak" att må dåligt?

    2. Emma har fött barn under traumatiska omständigheter och barnet hamnade på neo, och klarade sig inte. Är det en "giltig orsak" att må dåligt?

    3. Sanna har blivit ensamstående med barnen efter att hon upptäckt att mannen var otrogen med hennes bästa vän. Är det en "giltig orsak" att må dåligt?

    Var går gränsen?
    4. Göran vaknar en morgon och känner att han hellre skulle skjuta sig än att gå till jobbet. Helt ur det blå, allt var ok dagen innan. 
Svar på tråden Varför så skilda attityder mellan olika psykisk ohälsa?