Fler med upprepade MA/MF som snart ska försöka igen?

Hej!

Jag är 35 år. Har två barn, 3 och 6 år. Tre missfall/MA under senaste ett och ett halvt åren. Skrapades 16/1 och har inte riktigt slutat blöda än. Har inte fått några svar på de prover som tagits (16/12 då MA uppdagades) . Hoppas få en utredning och några svar snart.

Har verkligen kämpat för att bli gravid och för att få behålla det nu med trean. Men just nu, efter allt som varit, vet jag inte om jag vill längre. Vet inte om jag orkar. Börjar nästan nöja mig med två. De två jag har är ju världens finaste... Börjar tänka på annat. Försöker gå ner alla gravid/depressions kilon. Tänker på att byta jobb. Sånt där som man inte gör när man planerar barn.

Har inte bestämt mig för om jag planerar längre, eller om jag helt enkelt får nöja mig.

Hej,

Beklagar dina misfall. Jag skrapdes akut den 6/01 dâ jag hade fâtt cytotec och började blöda massor, sâ mycket att jag fick blodtransfusion t o m. Dâ var jag helt säker pâ att nu ger jag upp men de vände. 

Har precis fâtt tillbaka mensen och har fâtt tid till gyn i mars för ev. utredning. Det senaste missfallet har jag fâtt biopsi svaret pâ och det fann inga fel pâ embyot.

Jag har ocksâ en del kg jag vill gâ ner och har börjat lägga om kosten. Har gâtt upp lite vid varje missfall, antagligen av att jag känt mig ner och "tröst" ätit. Jag är säker pâ vi kommer försöka igen. Dâ 2 av missfallen var ofostriga sâ känns det mer som att jag trots allt bara haft ett riktigt misfall, att det nog ska gâ till slut ändâ.

Hej igen :)

Hur går det för dig?

Jag skrapades igen 21/2. Hade fortfarande högt HCG-värde i blodet och de tvingades gå in med kamera för att se att det fanns rester. Att moderkakan vuxit fast i livmodern istället för bara i slemhinnan. Det gick inte att skrapa bort allt. Nu hoppas vi att kroppen ska ta hand om resten. Ska in igen nästa vecka och kolla. Hoppas det är borta då och att kroppen kan börja läka och fungera normalt så jag kan få tillbaka mensen igen.

Börjar nämligen bli väldigt bebissugen igen. Vill verkligen försöka en gång till nu. Hoppas! :)

Vi har gjort ett försök men fick mens pâ bim. Har mitt första utredningsbesök pâ gyn pâ onsdag. Börjar dock känna mig lite rädd att bli gravid igen, men det gâr nog över...suget efter bebis är större än rädslan för ytterligare MF antar jag.

Trist att det ska krângla, vad mycket man lär sig av att allt inte rullar pà perfekt. Hâller tummarna att det ser fint ut nästa besök. 

Då hoppas vi att vi båda får lite uträtade frågetecken på onsdag då. Jag ska skriva ner massa frågor så att jag inte glömmer att fråga om något.

Vad kollar de på en "utredning"? Jag har ju kollat att allt ser bra ut rent fysiskt (alltså innan det senaste MA). De har tagit massa prover och allt ser bra ut med hormoner och kromosomer. Har inte kollat ägg och spermiekvalitet. Men vad mer gör man. Tror sjukvården anser att jag är utredd, men det känns inte riktigt så.

Har förresten googlat på den diagnos jag fick nu, Placenta Accreta, fastväxt moderkaka. Det verkar som att jag på nåt sätt ska vara tacksam att det blev missfall. De som inte upptäcker det förrän vid förlossning kan det gå illa för. De förlorar mycket blod, måste akutopereras och tvingas oftast till hysterektomi. Det finns en liten risk att jag också tvingas ta bort livmodern, men hoppas verkligen inte det.

Hoppas vi får goda nyheter på onsdag. Lycka till!

Hej!
Jag har haft ett MA v 11+1 2011 (Ofostrig) och ett MA nu 20 feb 2014 i v 10+6 (död ca v 8+6) Vi har två barn, 3 och 1 år och jag sa dagen innan MA konstaterades att om det här inte går vägen så orkar jag inte mer! Vi har haft lite krångel att bli gravid och rädslan efter första MA hängde över mig. Jag har aldrig blödit eller haft ont utan varit väldigt gravid med symtom och allt men upptäckt det på UL. Jag trodde verkligen inte att jag skulle drabbas igen, men när det hände känner jag att det enda jag vill är att bli gravid igen! Men det sliter på relationen, och eftersom jag har så oregelbunden cykel så "måste" jag ta ÄL test och stöka på. Nu är det snart 3 v sedan MA och jag känner mig fortf helt knäckt :(

Hej!

Usch, känner med dig. MA är ett helsike! Man åker in på UL för att komma hem med en bild, men kommer hem med en stor sorg istället.

Förstår om du inte orkar just nu. Om jag förstår rätt så har du varit gravid nästan non stop i fyra år. Det är tufft. Kanske behöver du vila lite ifrån tankar och krav på graviditet. Så är det för mig just nu. Jag hade försökt bli eller varit gravid i ett och ett halvt år innan mitt MA i december. Sedan dess har jag inte kunnat. Det har faktiskt varit väldigt vilsamt för psyket. Naturligtvis sorgligt, men jag försöker se positivt på framtiden. Det kommer att bli min tur... Men om du läser tidigare inlägg av mig så ser du att jag också var djupt nere ett tag. Man vet inte om man vågar och orkar försöka igen.

Nu hoppas jag bara att läkarna säger att allt ser bra ut idag och att mensen ska komma tillbaka snart. Jag har iaf slutat blöda nu, men istället har jag haft ont i magen och det kommer gula flytningar. Hoppas det inte är en infektion. Det blir vår tur...

Jag gick igenom besiktningen idag. Mitt HCG var nere på nästan normalt och allt såg bra ut på VUL. Flytningarna var normala och ingen infektion. Enda frågetecknet var sköldkörteln som de tog ett extra prov för. Annars sa han att mensen borde komma inom en månad och sen är det fritt fram att försöka igen. Om jag blir gravid igen erbjuds jag pregnylsprutor och ett tidigt VUL.

Just nu känns det jättebra och förhoppningsfullt. Om jag väl blir gravid igen så blir jag säkert nojig och livrädd, men det tar vi då. Nu njuter jag av goda nyheter. :)

Hur gick ditt besök Granada?

Tack för dina fina ord. Skönt när det finns folk som förstår :) Ja jag har varit gravid eller ammande konstant senaste fyra åren...efter första MA blev jag gravid nästan direkt så den graviditeten var i princip ett helt år kan man säga, den tog liksom aldrig slut kändes det som!
Det som är så konstigt nu är att hjärnan säger "ta det lugnt" men hjärtat skriker "fler barn nu!" Det jobbiga nu är lite att hela livet vart upp och ner, all planering gick år skogen. Meningen var att mina föräldradagar skulle räcka till september när jag skulle föda barn, och då slapp jag jobba mellan (mycket bråk på mitt jobb nu, längtar inte dit alls för tillfället) September året efter skulle jag börja plugga till barnsjuksköterska, det stämde liksom också perfekt i tiden.

Men nu måste jag börja jobba i juni! De skolar ju inte in på dagis under sommaren så jag måste börja med det i maj men jag försöker ordna det så min man och mamma med flera tar barnen under sommaren så slipper de dagis några månader till.

Din fastväxta moderkaka, är det ovanligt? Jag har hört om de som måste opereras efter förlossningen för att den inte lossnat, och då kan det vara att livmoderslemhinnan varit så tunn och dålig att moderkakan måste så att säga växa längre ner för att få mer näring om du fattar vad jag menar. Låter ju riktigt hemskt om man var tvungen att ta bort hela livmodern! Så mycket man inte vet...fast jag är sjuksköterska och jobbat på bland annat prematuren och snappat upp en hel del...
Vad är pregnylsprutor då? Vad är era planer nu närmast, ska ni köra på :)