Fick en utskällning av min svärdotter!
Jag är en änka sen tio år tillbaka, 50+ med två söner. Bägge lever sen några år tillbaka i relationer och jag har aldrig haft några problem med deras respektive förut. Jag är heltidsarbetande, har många vänner och fritidsintressen, har hyfsad ekonomi och bor i liten villa som är i princip betald. Sönerna bor inte på samma ort, vi ses kanske en gång i månaden och talas vid några gånger i månaden på telefon.
Nu ska äldste sonen med fru bli föräldrar för första gången. Jag är naturligtvis oerhört glad för deras skull. Graviditeten har gått bra, såvitt jag förstått, det är några månader kvar till beräknad förlossning och jag har letat fram täcket som min mamma handsydde åt äldste sonen när han föddes, samt de lakan hon broderat och virkat spetsar till. Jag inser ju att det inte är något man som småbarnsförälder använder dagligen till sina nyfödda, men min mamma lade ner oerhört mycket tid till dessa utstyrslar åt mina söner, med tanke att de skulle ärvas en dag. Jag har också inhandlat lite annat som min svärdotter önskat sig till barnet.
Nu till problemet. Jag har träffat en ny man. Jag har känt honom ytligt i några år via bekanta, han blev änkling för tre år sedan och för ett år sedan träffades vi på en kurs via jobbet och lärde känna varandra. Och så var vi förälskade. Så där löjligt, tonårsaktigt förälskade som jag inte trott att man kunde bli i vuxen ålder. Jag har aldrig haft något förhållande efter min makes död, aldrig heller saknat det.
Först ville jag inget säga till mina söner, jag visste ju inte om det bara var en snabbt utdöende förälskelse eller om det var något varaktigt. Men nu vill jag inte längre hålla det hemligt. Han har också vuxna barn, eget hem och vi har inte ens diskuterat vår framtid. Vi tar dagen som den kommer.
Jag bjöd hem mina söner, äldsta sonens fru orkade inte komma så hon var kvar hemma, och berättade för dem om min vän. De blev lite förvånade, men de tyckte att det var roligt. Min yngre sons flickvän var också glad för min skull och någonstans kunde jag spåra en liten lättnad hos mina söner att deras "åldrande" mamma inte var ensam.
Nästa dag ringer min äldste sons fru och skäller ut mig efter noter. Hon spaltade detaljerat ut hur fruktansvärt egoistisk jag är som trasslar in mig i en ny man, samtidigt som jag ska bli farmor för första gången. Hur fruktansvärt korkad jag är som äventyrar mitt blivande barnbarns arv med att dra in en främmande karl i huset och så vidare......
Jag fick inte ur mig ett ljud. När hon skällt klart och slängt på luren började jag undra om min äldste son uttryckt samma oro och att det var det som triggat henne att ringa. Så jag ringde min äldste son och pratade med honom. Jag sa inte vad hans fru slängt ur sig, jag bara undrade om det var ok för honom att jag träffade en man, eller om han oroade sig över något. Men han försäkrade mig om att allt var som det skulle och att han var glad för min skull. När jag pratat med honom ringde jag tillbaka till min svärdotter men hon ville inte prata med "en egoistisk kärring" och slängde på luren.
Visst, som blivande mamma kan man ha hormonsvängningar. Men det finns väl gränser för vad man vräker ur sig. Istället för att glädja sig över ett kommande barnbarn och framtiden med en nya man, sitter jag här och undrar om jag ens kommer att få ta del av detta barnbarns liv. Och hur min svärdotter resonerar när hon tror att hon kan kontrollera mitt liv bara för att hon ska föda mitt barnbarn.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-01-27 08:53
Min svärdotter kom förbi igår kväll för att be om ursäkt personligen och förklara varför hon betett sig så illa.
Anledning har egentligen inget med mig att göra, att jag träffat en ny man väckte bara gamla och tråkiga minnen till liv. Hon var mycket ledsen för det inträffade.
Hon hade själv berättat för sin man, min son, om vad hon gjort och att hon skulle åka till mig för att be om ursäkt.
Så för min del är saken utagerad. Jag har bestämt mig för att inte låtsas om att det hänt. Istället ska jag, och min svärdotter, koncentrera oss på det kommande barnet.
