En liten hyllning!

Lite känslig och "all over the place" som man ändå är när man är gravid så känner jag att jag måste få skriva av mig lite och passa på att hylla min sambo även fast jag vet att han (troligtvis) aldrig kommer läsa detta ;) Vi har blivit gravida genom IVF, tack gode gud att det finns för oss som inte riktigt får till det själva ;) De senaste åren har varit tuffa och vi har varit beredda på att leva barnlösa. Så när vi blev gravida så kom vi i chock. Tvära kast och en HELT ny situation som vi blev skulle lära oss leva i. Minst sagt skumt kändes det även fast vi förstås var överlyckliga men på varsitt håll och på olika sätt. Alla motgångar hade präglat oss så vi vågade inte riktigt tro på att det här var på riktigt. Min sambo ville inte prata om bebisen i magen och såhär i efterhand förstår jag ju att det berodde på att han var rädd såklart! Jag blev ju såklart ledsen och undrade om han inte ville ha det lilla livet. Försökte tjata och gnata men utan framgång... Kände mig besviken och snuvad på de där rosa molnen alla pratade om! Var liksom själv i graviditeten och trodde att det skulle förbli så. Men tji fick jag för idag, och ett antal månader senare, så är han den mest fantastiska man kan tänka sig. Han berättar hur fin jag är varje dag, han pratar med magen och tar på den jämt och ständigt. Han har frågor och funderingar kring graviditeten, är engagerad och påläst. Lagar mat, handlar och städar. Och sist men inte minst väldigt mån om hur jag mår och hur jag känner mig. Vet inte vad jag vill med detta inlägg, mest bara säga att våra män kanske är lite sega i starten och att när det väl kommer omkring och när de får göra saker i sin takt så kan de faktiskt vara helt underbara också!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-12 19:34
Dumma mobil som inte tillåter radbyte och mellanrum i texten! Jaja, hoppas det inte blev alltför knepigt att läsa ;)