Skäms för min CP-skada

Det är nog bara mänskligt att tänka så här, hur det än är så är det ju nåt du lever med och får lära dig att acceptera och så även dina medmänniskor. Du kan samtidigt inte gå och skapa dig förutfattade meningar om vad andra tycker, då gör du dig själv en otjänst. De flesta accepeterar dig nog för den du är, de andra kan du ju bara skita i.......

Vet du vad? Du är den du är och de ska du vara stolt för! Visst tittar folk och blir obekväma jag är en av dom, men du har ett handikapp som du inte kan rå för!
Jag tror oavsett vilken relation de rör sig om så behöver du hitta ditt självförtroende!
Om någon tittar, titta tillbaka! Våga vara den du är! Ingen annan kan vara dig bättre än du själv! Stor kram !

Vi är dem vi är och det är inte för ens vi lärt oss acceptera oss själva för den vi är som vi egentligen kan förvänta oss att acceptans från omgivningen.

Fint skrivet va?? Även fast det är en sorts copycat av någon jävla klyscha så stämmer det. Jag själv är inte på någon sätt utåt handikappad vilket i ärlighetens namn är till min fördel i ett samhälle som är så utseende fixerat MEN till skillnad från dig så "lider" jag av psykiska saker. Så bara för att folk ser "normala" ut så behöver dem inte vara mer lyckligt lottade än dig.

 

alla e vi värda kärlek på ett eller annat set , har varit tillsammans med en tjej för 6 år sen som satt i rullstol å det var inget hinder för mig , så jag hopps du finner din kärlek som kommer älska dig för den du e å inget annat , kram på dig

Lustigt sammanträffande

Har inte varit inne på fl på ett bra tag men just i dag ville jag läsa lite inlägg när jag satt hemma och åt  framför datorn. Jag tror jag vet vem du är men vi har aldrig träffats i verkligheten. Är du den jag tror du är, så vet jag att du är fantastiskt vacker. Väldigt fina ögon, trots att du skelar lite :) Du är smart och begåvad. Dessutom grym humor.

När jag läser ditt inlägg här som var lite nytt för mig, så tror jag att du får välja mellan två vägar. Den ena är att du redan i din kontaktannons väljer att skriva lite lätt om ditt handikapp och vad det innebär för en blivande pojkvän. Att han får ta på sig att tvätta fönster och bära flyttkartonger (gör ingen stor grej av det och skriv med din härliga humor). Om du skriver det, så har du redan brutit ner den muren som hindrar dig från att våga träffa någon. Du vet att dejten har läst om det och troligtvis har ni redan hunnit skriva en del fram och tillbaka om detta innan ni träffas. Det är så tragiskt att du tillåter denna rädsla att hindra dig från att träffa någon fin kille.

Den andra vägen är att du inte skriver något om det och att du tar upp det när ni ses. Ärligt talat så tror jag inte att det är något hinder för dig om man bara får chansen att få träffa dig och upptäcka dina fina sidor.

Men att skriva något är ett sätt att riva den muren som får dig att tveka och komma till skott när det gäller att ses.

kram  

Dessutom gör du precis samma dumma sak som jag själv gör. Lägger mina värderingar om mig själv i munnen på den andra parten. Hallå eller, din och min dejt kan väl för tusan göra en egen uppfattning och värdering. Varför ska vi lägga vår skeva självbild i munnen på dem?

Försök att tänka att de flesta människor har bagage, något de skäms över eller något som gör att de känner sig mindre "dejtbar". Alkoholism, stomipåsar, spelmissbruk, herpes, autism, missbildningar, funktionshinder eller vad som helst som man i huvudet förstorar upp så att det blir jättestort. Jag själv har panikångest och kan många gånger känna att det kommer att göra att ingen vill ha mig. Men jag vet innerst inne att det inte är sant. Att det bara är EN del av mig och att det finns så många sidor av mig som väger upp det.

P.S Nu menar jag såklart inte att sakerna jag listade här uppe är nödvändigtvis dåliga saker, men jag tog de som exempel på saker som många tycker är jobbigt i dejtingsammanhang. Ber naturligtvis om ursäkt om jag har trampat på några tår :) D.S

Tack för era svar!

Det låter bra att man ska acceptera sig själv och att om någon inte tar mitt handikapp positivt ska jag strunta i det. Men jag tycker det är lättare i teorin än i praktiken. I praktiken skulle jag känna massa negativa känslor, ex skam, om jag blev avvisad.

Och jag accepterar också andra för de som de där är men jag skulle själv inte vilja bli ihop med någon med ex stomi, hepatit, alkoholism, autism, rullstolsburenhet etc. Och om jag inte vill bli ihop med någon som i mitt tycke "avviker för mycket", varför skulle någon annan vilja bli ihop med mig som avviker?

Tack för berömmet men jag gör mig betydligt bättre på bild än i verkligheten.

Och om man lägger det i sin egen mun riskerar man i alla fall inte att behöva höra det på riktigt.

Fast det där med flyttkartonger och fönsterputsning kommer jag nog inte skriva, låter ju som jag redan börjat planera för ihopflytten då :P

Jag har också en CP-skada och är på en dejtingsida. Jag vet mitt värde men det har inte alltid varit så.
Jag levde i en destruktiv relation under många år men tog mig ur den för fem år sedan. Efter det hade jag en två-årig relation med en man som tyvärr tog slut i somras.
Men jag vet att finns män därute som ser bortom vår funktionsnedsättning och ser vår personlighet.
Utseende har heller inget med funktionsnedsättning att göra. Vi ser väl varken bättre eller sämre ut än andra.
Sträck på dig och var stolt för den du är!