Hejsan! Är en tjej på 28år med turner..Vi är nu på väg att göra vårt första ÄD försök i Danmark. Så nyfiken på er som fått ÄD, hur ni har upplevt det, vilken klinik valde ni?
Även ni som väntar på ÄD får gärna skriva här och hade varit extra kul om det finns någon med Turner att dela lite tankar med.. Kram Louize
Hej !
Så kul med en Turnertjej som går i äd-tankar. Är en 36-årig Turnertjej och mamma till en liten äggdonationstjej som är 6 månader, "tillverkad" i Huddinge och resultatet av vårt tredje försök. Våren 2012 fick vi göra vår första äggdonation, då sattes 1 ägg in och vi fick bara ett ägg till frysen. Det försöket och även frysförsöket med det andra ägget som vi gjorde månaden efter misslyckades. Det var många tårar då frysförsöket misslyckades och vi inte hade något ägg kvar i Sverige och vi hade tagit kontakt med en klinik utomlands. Men då fick de ett återbud i Huddinge så vi fick ett till försök som vi inte skulle ha fått egentligen. Denna gång fick vi inget ägg till frysen för äggen utvecklades inte riktigt som de skulle och jag hade inte allt för höga förhoppningar att det skulle funka men läkaren lyckades välja ut guldägget som idag är vår underbara dotter. Går inte en dag utan att jag tänker på vilket otrolig tur vi haft.
Så spännande med första försöket. Hur långt har ni kommit i processen?
Har ni valt att åka utomlands på en gång och inte göra något landstingsfinansierat försök?
Svarar gärna på frågor och bollar tankar med en likasinnad. Det finns ju inte allt för många av oss Tunertjejer och vi är ju lite "speciella".
Klart jag svarar 
Jag har hela mitt liv velat ha barn, men fick min diagnos när jag va 15, då slogs hela livet i spillror.. Men med tiden accepterade jag det och tänkte inte då mkt på det.. Förrens ca 7 år sedan, då jag träffade mannen i mitt liv som jag ville ha barn med.. Allt gick super bra och fort.. Vi förlovade oss och flyttade ihop.. Ett pr senare stog vi på äggdonationslistan här i Sverige, ett år gick sen fick vi på hösten reda på, att det va bår tur till våren.. Tyvärr kom vi från två olika synsätt på bl.a. djur och kom i ett stort bråk som ledde till att vi gjorde slut.. Men kunde inte vara ifrån varandra, så ett år senare försökte vi igen, höll dock ca ett år innan vi hade för mkt att reda upp som hänt under uppbrottet, så vi bröt igen..men utan att lyckas, så denna gången bestämde vi oss att gå till botten med allt som gick fel och ta det lugnt! Nu är allt bättre än någonsin och har varit i 3 år och jag har alltid vetat att min sambo kommer bli en perfekt pappa.. Men till följd av detta har vi inte varit folkbokförda på samma adress i två år och får därför inte hjälp av landstinget än, plus lång väntan, vi är ju redo nu 
Så vände oss till en klinik i Danmark, där allt har gått fort. Nu har vi donator, och om inte all för lång tid ska det plockad ägg från henne för att sedan sätta i mig, så är inte alls långt kvar men känns som en evig väntan just nu.. lång historia men men tack för att du tog dig tid att svara Stor kram
P.s har du Facebook så sök upp mig Louize Lilliz Jönsson, svart och bit bild med fyra personer som står med ryggen imot och har jeansvästar där det står ETB... Skrev ett pm så jag vet vem det är
Fick min diagnos när jag var 11 så det har som alltid varit en del av mig tycker jag. Kan tänka mig att 15 var en känsligare ålder att få diagnosen i. Som tur är finns det ju äggdonation att ta till.
Vilken historia du och din sambo har, det har säkert lett till att ni har ett starkare förhållande idag.
Jag och min man har snart varit tillsammans i 12 år. Studier, flytt, osäkra jobb gjorde att vi väntade så länge med bebisverkstaden men vi fick vår prinsessa till slut.
Hoppas det kommer gå lika bra för er som för oss.
Skulle vara kul att hålla kontakt, har pm:at dig på Facebook.
Jag fick reda på min turner som 14 åring och har idag en dotter och son med hjälp av äd på Huddinge :)). Vad spännande för er det är en lång resa med alla. Känslor som går upp och ner verkligen häftigt hur det faktiskt kan fungera och bli en liten människa :))
Blir man inte lättare efterbliven om man har Turner syndrom, eller tänker jag på något annat?
Du ska nig läsa på lite innan du uttalar dig Snopp! Jag är faktiskt inte det minsta efterbliven
Förlåt, jag tänker nog på något annat kromosomfel. En på jobbet har en son med Klinefelter syndrom, och han är ganska efterbliven.
Det är det nig isf.. Ingen kille kan ha TS. Då det har med kroppens förmåga att producera östergen bl.a.
Löparnörden!
Har tyvärr inte fått något pm 
men vad heter du så vet jag det om du vill skicka vänförfrågan