Känslokall sambo

Hej!

Jag har ett par frågor som jag skulle vilja få hjälp med att förstå.

Min sambo och jag har stora problem som enligt henne inte är problem.

Vi har varit tillsammans i 14 år, hon har varit otrogen ett par ggr förr men inget som detta gäller.

Vårt problem.

Hon tar aldrig initiativ till sex eller ens mys, det är HELA tiden jag som fått göra det.
Hon kan aldrig vara go eller spontan, typ säga nåt oväntat eller en så enkel sak som att skicka ett sms.
Hon rör nästan aldrig i mig.

Är jag borta så är det knappt hon säger att hon saknar mig.

Vi har varit på familjerådgivning ang detta för 3 år sedan och då sa dom där till henne att kan du förstå hur ledsen din sambo är? Jo svarade hon och hon skulle skärpa till sig och visa mer kärlek och att hon ville ha det bra.

Dagen efter så var allt precis som vanligt... hon var kall och ointresserad som vanligt.

Har pratat mkt med henne ang detta och hur jag känner det, att det känns som om hon inte alls tycker om mig, att jag tycker det blir både ledsamt och trist att det är hela tiden jag som ska ta initiativ till saker, att det är jag som ska vara den som visar kärlek och ömhet. 

När jag tar upp detta så blir det bara sju resor värre..hon säger då att hon älskar mig och ska skärpa till sig men inget sker.
Allt är frid & fröjd här så länge jag håller tyst och inte säger vad jag tycker och känner.
Håller jag min mun tyst så har vi ett väldigt kallt och trist liv, mer som vänner än ett par.

Har sagt att kanske borde vi flytta isär så hon får vara i fred och sortera sina tankar för att kanske veta vad hon vill och först då kanske det kan bli bättre.

Detta vill hon inte, hon är bestämd på att hon älskar mig men samtidigt inte alls villig till minsta lilla förbättring.

jag personligen tycker att man kan göra små saker som ändå betyder mkt, man kan vidröra sin partner bara man går förbi, man kan säga nått fint då och då. Man kan skicka ett sms med nått fint eller varför inte ett raffigt sms med din fantasi för att hetta till stämningen.

Det finns så många små saker man kan göra för att ha det bra men inget här hos oss fungerar.

Tar jag initiativ till sex så är hon ju med men man känner det mer som att hon gör det för att vara snäll än av egen vilja.

Hur löser vi detta då jag har försökt förklara hur ledsen detta gör mig att hon behandlar mig känslokallt, går det ens att lösa?

Det som verkligen fungerar är att prata om negativa saker, räkningar,vad som hänt andra, om barnen m,m
har sagt ibland: Tänk om du skulle lägga lite av denna energi på oss, vad mkt bättre det hade kunnat bli men inget händer då heller.

HJÄLP MIG SNÄLLA NI FÖR JAG KLARAR INTE AV ATT LEVA MED EN SOM BEHANDLAR MIG SOM VÄN OCH LUFT.