Det värsta du varit med om vad gäller barnkalas?

Inte blivit bjuden. Kalastjejen skyllde på att min inbjudan tydligen hade kommit på bort på posten.

Glömd i bordsplaceringen. En tjej som hade kalas/tjejkväll med bordsplacering hade inte placerat ut mig. Det fanns bara sju stolar och sju platser vid deras matbord, problemet var bara att vi var åtta. Alla tjejerna gick ett varv runt bordet för att se var de skulle sitta, efter mitt varv stod jag bara kvar, tyst och blyg, tills kalastjejens mamma undrade varför jag stod där. Jag sa att jag inte fanns med i bordsplaceringen och alltså inte visste var jag skulle sitta. Hon hämtade en köksstol och dukade in mig, som tur var.

Bjöd hela klassen (5 av dom nära vänner) när vi gick i 4an. INGEN kom, alla skulle tydligen iväg till mormor/farmor.
Sista gången jag firade att jag fyllde år och sista gången (för 11år framåt) jag litade på någon tillräckligt för att ha som vän.

Hela klassen utom jag var bjuden i lågstadiet. Tjejen som hade kalaset var avundsjuk på att jag var kompis med en tjej som hon ville vara kompis med, och det här var väl hennes hämnd av något slag (jag visste inte ens om att hon ogillade mig). Jag brydde mig faktiskt inte så mycket, men som vuxen kan jag väl tycka att det var lite osmidigt av inblandade vuxna.

Kommer nog aldrig våga ställa till med kalas för mina barn (de är för små än). Efter att ha läst alla trådar om kalas där ingen dyker upp, känns det inte värt risken. Vilket trauma för barnen. Usch...

Vi gick i lågstadiet (4:an) och en kille i klassen skulle ha kalas. Skickade runt fina inbjudnigar. Ingen gick... Jag gick inte för jag var blyg och inte vågade-trots att jag ville. De andra i klassen ville inte gå för de var rädda för hans pappa (han var stor o pratade med myclet mörk röst)

Det varsta fran en foralders synpunkt var en 6-aring tjejs kalas som holls i en nattklubb, dock pa eftermiddagen.

Vi bor utomlands och jag tror att det kanske ar lite vanligare har men det finns ingen ursakt for att spela valdigt hog musik, ha en tv paslagen med MTV typ video nar de flesta barnen ar 3-5 och open bar for foraldrarna. Nu jobbar pappan dar som in/utkastare sa det var sakert gratis for honom men anda.

Mitt i alltihop, nar man trodde att det inte kunde bli varre, kom en skitstor PeppaPig in och dansade for(skramde slag pa) de sma barnen som inte redan var radda for att musiken var for hog och att det var for morkt dar inne.  

Kan sammanfatta det som en mardrom man har efter att ha atit for mycket ost!

Mitt 7-årskalas slutade med att jag låg i min säng och grät för att klassens ledartjej skulle bestämma precis allt och de andra lekte glatt ute det hon sa (en lek som jag inte kunde eftersom jag inte hade gått på förskolan) och alla sket i mig som fyllde år.

Men hon hade dels jordens fulaste kanintänder och dels flyttade hon ett år senare så jag kom över det.

---
När vi hade maskeradkalas för eget barn (6 år) så tyckte jag det var hemskt jobbigt när en kille som har lite humör och en fin keps inte ville låna ut den till en kille som är jordens snällaste. Han tyckte att han kunde få prova kepsen för de andra höll på att byta hattar också just då så han tog tag i den och då får han en rak höger mitt i ansiktet av killen med kort stubin!

Gråt och elände såklart och riktigt jobbigt att ringa byns präst och berätta att hennes genomsnälla och välartikulerade avkomma hade fått en blåklocka...

Men vi överlevde alla och dagen slutade skapligt ändå.