VI som planerar barn 2017- 2018

Trodde inte det skulle finnas en grupp för oss som planerar så långt framöver men glad över att det gjorde det så man har någon/några att prata med :). 

Jag och min sambo planerar vårt första barn 2017 och jag längtar redan. Om allt går som planerat så kommer jag in på sjuksköterskeprogrammet till hösten och blir klar till våren 2017.

Jag och min Sambo planerar vårat första barn 2017 så blev väldigt glad över att det fanns en tråd om detta.

Jag och min sambo planerar vårt tredje gemensamma barn när jag är klar med mina studier. Jag längtar något enormt tills vi kan starta bebisverkstad. Roligt att det finns fler =) Nu var det en tid sedan som någon var aktiv i denna tråd men jag kanske kan skaka liv i den.... 

Har ni barn sedan tidigare? 

Skakar liv i denna tråd igen. Åh vad kul, jag och min sambo är inne på bebisplaner. Vi har inte varit tillsammans allt för länge men oj så kära. Köpt lägenhet (stor) och han har fast jobb. Jag väntar med spänning för att se om jag kan få en fast tjänst inom något år. Så hoppas på att bebisverkstaden ska börja 2017 :) 
Jag kommer då att vara 24 och min sambo 29, känns perfekt. 

Varför måste vi samlas här och sitta och snacka om våran barnlängtan?

Varför vill man ens ha barn?

Är det för att man vill älska en ny del av sig själv och av den andra delen som man älskar (sin kärlek).

Ta en titt på världen. Det är svårt att hitta jobb (för det första), för det andra är det höga krav på barnen idag i skolan, man får ju betyg i tidig ålder nu.

Visst, det är en fin tanke att ha barn, men det som är det värsta av allt är... tänk om barnen blir olyckliga?

När jag fick barn så levde jag med hoppet att all skulle vara bra... men jag har lärt mig en sak med tiden. Hoppet är inte verkligheten för att verkligheten är det realistiska och det realistiska är att barnen kan bli ofantligt olyckliga här i denna absurda värld.

När sina barn är olyckliga så är man själv olycklig i själen... och när man är som allra olyckligast så inser man att man har gjort något av det värsta som finns och som man någonsin kommer att göra under sitt korta tid här i denna värld... man ångrar sig över att ha haft barnen. Tänk på det innan ni skaffar barn.

Jag ber om ursäkt om jag är en glädjedödare, men jag vill bara att ni ska ha detta här i åtanke så att ni kan vara redo.

Jag tror också på att ni kommer att bli toppen föräldrar, men det bästa är att hoppas inte på något... gör det bästa av det. Även när ni mår som sämst, så måste ni fortsätta... det här har jag också lärt mig och mina barn är vuxna nu, jag själv är en far som är 75 år gammal.

Iallafall så önskar jag er lycka till.

Jag hoppar in här, även om det känns lite väl tidigt att börja prata om några bebisplaner (det blir mitt första barn). Jag försöker att inte planera så mycket runt omkring, man vet ju ändå inte när man blir gravid eller vilket typ av barn man får. Vi påbörjar i vilket fall bebis-bakandet i slutet av 2016, så får vi ser vad som händer. Om det blir något barn så blir det. 

Vad kul för er, det r långt bort men kul att följas åt. Jag skulle helst vilja börja nu, men fast tjänst är ett mpste för mig innan vi skaffar en liten. Längtar otroligt mycket. hur ser alla andras livssituationer ut? Hur kommer det sig att ni vill vänta? 

Jag studerar, men för oss så är inte det ett hinder. Vi bor billigt (bostadsrätt) och har låga omkostnader, så ekonomiskt sett är det ingen fara. Min sambo har en fast heltidstjänst. Anledningen till att vi väntar är för att vi planerar att gifta oss nästa år.

Jag och min sambo pratar om barn med jämna mellanrum, dock är jag mer redo än vad han är :( 

Han säger att han först vill resa (vi ska göra en resa nästa år) och att jag ska ha en mer fast inkomst, antingen om jag jobbar eller pluggar. Detta förstår och accepterar jag givetvis!
Har precis fått vikariat på två förskolor så förhoppningsvis leder det till en fast anställning.

Så mina förhoppningar är att jag kan sluta med mina p-piller någon gång nästa år