Bonde söker bra eller dåligt för relation?

Nej men jag vill ha en man som kan stava ordentligt. Annat är oattraktivt.

Det finns ett lock till varje kastrulll brukar jag säga. Finns ju många heltidsbönder som är gifta. Nån med ungefär samma bakgrund är nog däremot mer passande,nån tjej i Bonde söker fru lämnade ju frivilligt förra året p.g.a att det "inte var som hon trodde på landet". Frågan är vad hon trodde egentligen,en dans på rosor eller?

alltid faller det på något:)

Ja det kan man ju undra.
Jag har en kompis som lägger ner sitt åkeri pga att hans sambo vill att han ska vara hemma mer
vet inte men känns dumt och lägga ner när man satsade 15,000000 för 2 år sedan. 

Bara båda är öppna med vad man söker så borde det nog gå bra! :) Att båda vet vad man vill med relationen och att din blivande tjej vet vad ett liv på landet innebär och framför allt vad bondelivet innebär så det inte kommer som en chock senare.

Kanske det är i mitt huvud problemet sitter.

Jo, det kan bli en blockering. Om man inte kan hitta någon så tror man att det inte ska lyckas och så blir det ännu svårare. Jag vet många bönder som har fått ge upp och förbli ungkarlar, men visst är det många som har familj också. Har du haft någon flickvän tidigare?

Nej inte som relation om man säger så.

Menar du bara som kompis då? Eller bara som sexpartner? 
Jag tycker jag ser ett mönster när det gäller bönder och partners: De som är gifta har till största delen träffat sin fru tidigt, redan i tonåren, kanske i lantbruksskolan etc. De som inte har hittat någon i 25-årsåldern förblir till största delen ensamstående. Man fastnar lätt i en sorts ungkarlsfälla: Man närmar sig 30, man har aldrig haft en flickvän och aldrig sex, man jobbar mycket och hårt, man har dålig tilltro till sin förmåga att hitta någon och att vara en bra partner, man ses av omgivningen som "körd" redan etc. Hoppas verkligen att det lyckas för dig. Vad tror du är orsaken till att du inte har hittat en flickvän tidigare? Jordbruksarbetet? Otur? Din pesonlighet? För mig dröjde det tills jag var 28 så jag vet hur jobbigt det kan vara.

Mestadels som kompisar. Sen hittar dom en kille så glider man även isär som just kompisar.

jag tror det är en blandning av otur och jordbruksarbete som person är jag väldigt snäll vilket har utnyttjats ibland också tyvärr.

Det känns lite konstigt annars när mördare och våldsamma personer har tjejer som till och med lider i sina förhållanden men en snäll och omtänksam bondgrabb lyckas inte.

sen är det väldigt sällan jag är ute på tex krogen och sånna ställen jag trivs inte alls där.

man kan ju inte tro att man hittar någon om man inte ger sig ut heller kanske.