• Äldre 17 Apr 17:25
    6104 visningar
    16 svar
    16
    6104

    är det OKEJ att sterilisera sig vid 25?

    Jag är 23 och ska till veckan ringa till gyn psykolog för att boka tid om att kunna få bedömning inför en sterilisering. Jag vill inte ha barn, aldrig velat och kommer aldrig vilja.
    Tänkt mycket på vad min kille eller kanske nästa kille skulle säga men det är väl min kropp och mitt beslut. Han jag är ilag med vet att jag vill sterilisera mig men han vill kanske... Ha barn i framtiden. Känner att om han vill ha de så får han skaffa ny tjej.
    Jag VILL INTE ha barn!

    Tycker ni jag gör rätt i att vilja sterilisera mig efter jag kommit över 25års strecket?


    barn, sex, förhållande
  • Svar på tråden är det OKEJ att sterilisera sig vid 25?
  • Äldre 17 Apr 17:27
    #1

    Vad jag hört så kommer du inte få sterilisera dig, eftersom du är så ung och inte har några barn. Spelar ingen roll vad du tycker och känner nu, risken finns att du ändrar dig och därför väljer sjukvården att inte sterilisera dig. Det finns massor med bra preventivmedel som du kommer få använda istället.

  • Äldre 17 Apr 17:37
    #2
    Ledilnaan skrev 2014-04-17 17:27:51 följande:
    Vad jag hört så kommer du inte få sterilisera dig, eftersom du är så ung och inte har några barn. Spelar ingen roll vad du tycker och känner nu, risken finns att du ändrar dig och därför väljer sjukvården att inte sterilisera dig. Det finns massor med bra preventivmedel som du kommer få använda istället.



    Vad jag vet så skulle jag få det om psykologen tyckte det.
  • Äldre 17 Apr 17:38
    #3

    Om du inte har något medicinskt skäl som en allvarlig ärftlig sjukdom eller nån egen sjukdom så tycker jag det är för tidigt.

    Du är fortfarande mycket ung, du kan ändra dej om en massa saker, kanske även om barn. Det finns ju preventivmedel så du behöver inte skaffa barn bara för att du väntar med att steriliseras. Det är bra att du är öppen mot din kille så han vet om det.

  • Äldre 17 Apr 17:48
    #4

    Din kropp, ditt val kan jag tycka. Men jag kan också tycka att sterilisering är en väldigt drastisk åtgärd. Inte fan ville jag ha barn när hag var 23, då tyckte jag mig vara säker på att jag aldrig skulle vilja det heller. Nu är jag 28 och har två. Jag säger inte att alla ändrar sig eller att jag är någon slags norm, men faktum är ändå att ibland är man stensäker och sedan ändrar man sig. Jag menar, tänk OM du vill ha barn när du är 30, drabbas av nån slags innerlig barnlängtan. Och du kan inte skaffa några. Då hade i alla fall jag varit väldigt väldigt ledsen över mitt beslut. Men, med det sagt, tycker jag ändå att du borde få göra som du vill.

  • Äldre 17 Apr 18:34
    #5

    Jag gjorde det när jag var 25 år. Jag hade funderat på det i tio år och varit helsäker på beslutet i åtta av dom. Jag har aldrig velat ha barn.
    För mig gick det väldigt lätt. Jag hade en kontakt på gyn och jag hade nämnt det till henne ett pr innan när jag var tvungen att byta bort mina p-piller (för att min pappa fått blodproppar). Jag var för ung då men det fanns i registret sen när jag väl fyllt 25 år. Då var det inga problem. Jag träffade gynekologen en gång. Hon skickade remissen. Väntade från slutet av februari och blev opererad i början av maj, trots att jag hade valt ett särskilt sjukhus. Träffade gynekologen som skulle operera och narkosläkare och så någon vecka innan. Sen var det gjort
    Inte ångrat mig ännu och fyller 29 i år.

  • Äldre 17 Apr 18:37
    #6

    Jag vet att jag redan som femåring nämnde att jag inte skulle ha en bebis när jag blev stor (alla mina kompisar ville ha en). Jag har bara blivit säkrare på det ju äldre jag blir.
    Jag har världens bästa jobb (jobbar med 1-2åringat i förskolan). Men när jag får säga hej då till barnen på eftermiddagen så är det det skönaste som finns

  • Äldre 17 Apr 19:40
    #7
    IsDimma skrev 2014-04-17 18:37:11 följande:
    Jag vet att jag redan som femåring nämnde att jag inte skulle ha en bebis när jag blev stor (alla mina kompisar ville ha en). Jag har bara blivit säkrare på det ju äldre jag blir.

    Jag har världens bästa jobb (jobbar med 1-2åringat i förskolan). Men när jag får säga hej då till barnen på eftermiddagen så är det det skönaste som finns



    Förstår det, alltså ni som jobbar på förskola är sådana hjältar. Jag hoppas ni är väldigt medvetna om det.
  • Äldre 17 Apr 19:57
    #8
    IsDimma skrev 2014-04-17 18:37:11 följande:
    Jag vet att jag redan som femåring nämnde att jag inte skulle ha en bebis när jag blev stor (alla mina kompisar ville ha en). Jag har bara blivit säkrare på det ju äldre jag blir.

    Jag har världens bästa jobb (jobbar med 1-2åringat i förskolan). Men när jag får säga hej då till barnen på eftermiddagen så är det det skönaste som finns



    Också sagt sen jag var liten att jag inte ville ha barn. Kan tänka mig att de kan vara roligt att jobba med barn men de är väl skönt att komma hem och slippa dom också. Hehe. Om man verkligen vill ha barn sen så får man väl bli ilag med en gubbe som redan har barn eller vara fosterfamilj eller nått
  • Äldre 17 Apr 19:59
    #9
    LillGris skrev 2014-04-17 17:48:19 följande:
    Din kropp, ditt val kan jag tycka. Men jag kan också tycka att sterilisering är en väldigt drastisk åtgärd. Inte fan ville jag ha barn när hag var 23, då tyckte jag mig vara säker på att jag aldrig skulle vilja det heller. Nu är jag 28 och har två. Jag säger inte att alla ändrar sig eller att jag är någon slags norm, men faktum är ändå att ibland är man stensäker och sedan ändrar man sig. Jag menar, tänk OM du vill ha barn när du är 30, drabbas av nån slags innerlig barnlängtan. Och du kan inte skaffa några. Då hade i alla fall jag varit väldigt väldigt ledsen över mitt beslut. Men, med det sagt, tycker jag ändå att du borde få göra som du vill.

    tack för dit och alla andras svar så klart. Känner att jag inte skulle kunna bli en bra mamma då jag hellre sätter mig själv före tex min pojkvän som jag älskar. Låter hårt men så känns de. Kanske ändras om man blir mamma men ändå
  • Äldre 17 Apr 20:26
    #10

    Jag har alltid sagt att jag gärna träffar någon som har barn (som ung var det rent egoistiskt - jag gillar trots allt barn ). Som äldre tonåring så sa jag att han för gärna ha barn så att han är klar med den saken. Jag har haft förhållanden där han haft barn (små - deltid eller heltid). Jag har haft ett förhållande som inte funkade för att han ville ha barn - jag ville absolut inte! Nu är jag sambo med en man som har vuxna barn och som definitivt är klar med barnskaffande

  • Äldre 17 Apr 20:33
    #11
    Plina skrev 2014-04-17 19:59:52 följande:
    tack för dit och alla andras svar så klart. Känner att jag inte skulle kunna bli en bra mamma då jag hellre sätter mig själv före tex min pojkvän som jag älskar. Låter hårt men så känns de. Kanske ändras om man blir mamma men ändå



    Alltså, om du inte känner att du skulle bli en bra mamma och därför avstår applåderar jag dig. Det finns tusen oc åter tusen barn som växer upp med föräldrar som på ett eller annat sätt är totalt opassande för föräldrarollen. Det är en stor tragedi. Sen är det klart att många som tror att de skulle bli dåliga föräldrar växer med rollen och i själva verket blir jättebra. Men ja, jag ka. Inte hjälpa dig med själva sakfrågan, jag vet inte hur svårt/enkelt det är att få igenom en sterilisering, men jag hoppas att du får som du vill. Det är trots allt din kropp, ditt liv och ditt beslut :)
  • Äldre 17 Apr 20:34
    #12

    Det är ett stort beslut. Du vet inte hur du kommer känna i framtiden, men som sagt. När du är 25 så är det du som bestämmer.
    Jag själv kommer sterilisera mig när jag är 25, men detta är för att jag inte kan gå en hel graviditet och alla mina barn föds alldeles för tidigt. Alltså en risk för barnet om jag skulle bli gravid.

  • Äldre 17 Apr 21:05
    #13
    IsDimma skrev 2014-04-17 20:26:57 följande:
    Jag har alltid sagt att jag gärna träffar någon som har barn (som ung var det rent egoistiskt - jag gillar trots allt barn ). Som äldre tonåring så sa jag att han för gärna ha barn så att han är klar med den saken. Jag har haft förhållanden där han haft barn (små - deltid eller heltid). Jag har haft ett förhållande som inte funkade för att han ville ha barn - jag ville absolut inte! Nu är jag sambo med en man som har vuxna barn och som definitivt är klar med barnskaffande



    Gud va underbart att du hittade en sådan kille. Är rädd för att hitta den rätta och han vill ha barn. Men då tänker jag såhär. Kommer jag gå med på att trycka ut en unge till honom så kommer jag hata honom hela livet ut. Om du förstår
  • Äldre 17 Apr 21:06
    #14
    LillGris skrev 2014-04-17 20:33:54 följande:
    Alltså, om du inte känner att du skulle bli en bra mamma och därför avstår applåderar jag dig. Det finns tusen oc åter tusen barn som växer upp med föräldrar som på ett eller annat sätt är totalt opassande för föräldrarollen. Det är en stor tragedi. Sen är det klart att många som tror att de skulle bli dåliga föräldrar växer med rollen och i själva verket blir jättebra. Men ja, jag ka. Inte hjälpa dig med själva sakfrågan, jag vet inte hur svårt/enkelt det är att få igenom en sterilisering, men jag hoppas att du får som du vill. Det är trots allt din kropp, ditt liv och ditt beslut :)



    Tack så mycket.
  • Äldre 28 Mar 07:44
    #15

    Jag tänker inte heller någonsin föda barn, men jag vill nog inte sterilisera mig då det är oåterkalleligt.

    Jag skulle gärna ta ett medel som pausa ens reproduktiva organ om det gick dock.

  • Äldre 28 Mar 07:46
    #16
    Plina skrev 2014-04-17 21:05:41 följande:



    Gud va underbart att du hittade en sådan kille. Är rädd för att hitta den rätta och han vill ha barn. Men då tänker jag såhär. Kommer jag gå med på att trycka ut en unge till honom så kommer jag hata honom hela livet ut. Om du förstår
    Det ligger det sanning i.
Svar på tråden är det OKEJ att sterilisera sig vid 25?