Barn 2016 :-)

Ingen?

Vi med! Vi planerar för våren 2016! Vi ska försöka bli med barn under sommaren 2015 (kanske gifta oss också). Det är iallafall hur vi säger att vi ska göra, det kan hända att jag fegar ur.. Jag slits mellan drömmen om att få resa mer och drömmen om en familj. Man lever ju bara en gång, svåra val.. Hade varit enklare om min sambo inte var så mycket äldre än mig. 

Vem fan bryr sig, skaffa din unge då

Vi hoppas också få barn 2016! Vi tänker börja försöka om ca ett år, vid ägglossningen närmast månadsskiftet april/maj så att det blir en bebis tidigast i januari 2016 (inte så vanligt att de föds flera veckor för tidigt ju). Kanske börjar vi försöka redan nu i december/januari, det beror på min mans jobb vad som passar. Men det känns rätt kul att det bara är ungefär ett år kvar . 

Hur gamla kommer ni andra vara när ni börjar försöka? Jag kommer vara 31. Det är lite skräckblandad förtjusning - ibland längtar jag mycket och ibland känns det läskigt att man liksom (nästan) alltid kommer ha barnet hos sig och ansvara för det. Jag har häst nu och den ansvarar man ju för varje dag men efter några timmar i stallet efter jobbet kan man ju bara åka hem och slänga sig i soffan om man vill - så lär det ju inte vara med småbarn vilket gör att det nog blir en omställning för mig. När jag haft en jobbig dag kan jag känna "åh vad trött jag är, vilken tuuur att jag inte har ett barn här nu som skriker eller förväntar sig att jag ska leka". Låter säkert som att jag inte vill ha barn men det vill jag. Är dock lite rädd för omställningen men känner att det vore bra att börja försöka nästa år eftersom man ju inte blir yngre. Om jag hade väntat ett år till eller längre hade det nästan känts som panik om jag inte blir gravid direkt. Jag vet förstås att många väntar tills efter 32 att försöka få första barnet men om man vill ha flera barn så känns det läskigt att vänta medvetet av ren bekvämlighet om det sedan inte går alls eller inte går snabbt. Hade inte åldern varit en faktor hade jag nog gärna väntat två-tre år till om jag inte börjat längta mer. 

Hur känner ni andra? Bara längtan eller lite blandade känslor inför förändringen i livet?

Samma här! Hade nog trott att vi skulle ha barn redan. Men jag började plugga sent och nu har vi några grejer vi vill hinna innan det blir dags. Bland annat en flytt och en lång resa! :) Jag kommer ha hunnit ta examen och förhoppningsvis hittat ett jobb med högre lön. Jag kommer vara 30 nästa sommar när vi börjar försöka! Hoppas jag brås på min mamma som blev gravid på första försöket med båda barnen ;)

Är också nervös inför omställningen! Är helt hopplös på många saker, som att storhandla och planera middagar tex. Och undrar hur fan vi ska klara av att ha barn :P Men det kanske är precis vad vi behöver för att skärpa till oss!?

Jag kommer vara 28. Skräckblandad förtjusning, bra formulerat!
Jag inbillar mig att det ska gå på en gång. Man får kanske redan nu börja förbereda sig på att det kanske inte blir som man har tänkt sig. 

Har ett barn fött sommar -13 och ska vara mammaledig fram till hösten sedan ska jag plugga klart mitt sista år på min utbildning. Efter det känns det som att jag vill ha ett någorlunda stabilt jobb och bidra lite mer till hushållskeonomin (hehe ). Gärna köpa ett hus också, sedan ska det nog satsas på ett syskon seriöst och vipps så kommer 2016 att vara här, även om det nu känns som vansinnigt långt in i framtiden!

Haha! Min man brukar lugna mig med att säga att även de man själv tycker är idioter uppenbarligen klarar av att ha barn så varför skulle inte vi liksom :) Han är dock mycket bättre på att handla, laga mat och hålla ordning än vad jag är, så jag får väl skärpa mig när vi får barn.

Var din mamma ungefär i din ålder när hon blev gravid? Jag vet inte hur lång tid det tog för min mamma att bli gravid men hon var bara 20 respektive 23 när hon blev gravid med mig och mitt syskon... Jag kommer ju vara tio år äldre så det behöver ju inte betyda nåt för min fertilitet även om hon kanske hade lätt att bli gravid. Jag har blivit ganska uppskrämd av alla trådar här på fl om folk som har svårt att bli gravida och/eller får missfall, så jag räknar nästan med att det blir svårt. Går det på bara typ 1-3 månaders försök och jag får behålla graviditeten blir jag nog nästan chockad, men man får ju hålla tummarna :).

Å

Jag pendlar mellan att drömma om att det ska gå direkt och ha ångest att det ska ta jättelång tid och alla våra planer bli omkullkastade. Min man är en typisk optimist och tycker inte det finns nån anledning att oroa sig i förväg för de flesta lyckas ju inom ett halvår. Jag känner press att bli gravid direkt vi börjat försöka eftersom jag av olika anledningar vill hinna få två barn inom knappt två år och då måste jag ju bli gravid snabbt båda gångerna. Är dock införstådd med att det kanske inte går och att om det går så kan det bli jättetufft att ha två små inom så kort tid.

Ja hon var 31 respektive 32 när vi föddes. Känner igen mig i det där, alla problem man läst om stiger en åt huvudet på något vis. Händer det inget på de första försöken lär jag bli hur nojig som helst haha :)

Hur tänker du kring att du vill ha nära i ålder mellan barnen? Det är ju bara ett år mellan mig och mitt syskon så jag har alltid tänkt att jag vill ha samma åldersskillnad mellan mina barn, vi hade ju så stor nytta av det själva när vi var små! Men de senaste åren har jag blivit mer tveksam. Verkar ju direkt inte vara en dans på rosor med två blöjbarn samtidigt ;) Och sen blir man ju borta väldigt längre från jobbet.