Sexet pajade efter min fru fick bröstcancer

Hur mycket har ni pratat om det?

jag kanske kan komma med år här?

Cancer innebär en kris, först diagnosen, rädsla hur har sjukdomen spridits? Klarar jag mej? Kommer jag överleva?

NI måste prata om det här för sexlivet för dig viktigt , Jag förstår detta  och du har behov.

Först kommer en diagnos, bara den kan ge akut kris, många förstår det inte,hur kan jag få cancer!
Sånt kan blockera lusten för all oro .Sedan kommer operationen då tumör och lymfkörtlar tas bort, sedan strålning eller/och cellgift.Man kräks man spyr, tappar håret .Det gör att man har bara i skallen att överleva, man har ont ,avdelningen man opereras på är full med andra opererade som ligger och har ont. Ett bröst tas bort.
Man mår illa av cellgifterna och man vet att man är svårt sjuk ,utan hjälp är överlevnaden mycket begränsad

Att skaffa en älskarinna i n uläget känns grymt när din fru behöver ömhet främst.Går det lösa den vägen ,närhet kramar kyssar prat, kanske sex sedan mitt i.?
Man blir ofta sjuk  mitt i livet och det ställs en massa livsfrågor.Medan den ene är svårt sjuk befinner sig den andre fortfarande mitt i livet
Man har olika behov, sociala behov att ha vänner att tala med stöd från syskon föräldrar och make och barn
Andliga behov om livet och döden kroppsbehov som närhet och värme

man kan vara rädd för det fortsatta livet.. för återfall

Sjukdomen är klar orsak till att det är så mellan er, närhet kramar och mys är mitt råd..och att prata

Efter bröstcancer medicinerar många med antihormonella tabletter eftersom bröstcancer stimuleras av kvinnligt könshormon (östrogen och progesteron).  För många påverkas libido negativt av denna medicinering dvs sexlusten avtar. Inte så mycket att göra åt. 

Bland yngre personer har det blivit vanligare med så kallade "öppna förhållanden". Något att fundera på kanske men det är inte enkelt att införa i ett förhållande som startade med andra premisser.

Livet är svårt ibland. Du kanske måste välja vad som är viktigast för dig.

Frun har haft cancer och det enda han tänker på är sex. Man klarar sig bra utan sex men det går inte in i mäns skallar som bara tänker med pitten.

Jag fick min diagnos när jag var 22 år och maken min fick vackert vänta tills behandlingarna var över för orken fanns inte alls.
Det är en traumatisk tid efter också då man inte känner sig kvinnlig alls och jag hatade att vara utan hår osv.
Det tog viss tid innan sexlivet blommade upp igen men det kan bli bättre, det lovar jag!
Prata med henne, se till att hon får gå och prata med någon så hon kan komma vidare för det är tufft att vara så sjuk och att folk inte längre ser på en på samma sätt.
I vårt fall så kom lusten tillbaka med kraft så nu är det nästan så att maken inte orkar med istället
Lycka till