Min dottern tyr sig inte till mig. Vad gör jag??? Hjälp!!

Oj. Hon är nog för liten för att lämnas tre dygn. Ett dygn per år gamla de är brukar man säga dvs vid ett år kan man lämna dem ett dygn, vid två, två dygn osv.

Ar det adoptionsrelaterat kan svaret bli ett annat än beträffande ett barn som är "hemmagjort" .....??

Sådana små borde absolut inte flyttas fram och tillbaka. Om ni har delat på er så får ni bestämma ett hem hos den hon trivs bäst hos, sen får den andre besöka henne dagtid tills hon blir äldre.

Hon är hemmagjord. Det blev lite fel rubrik.

Då skulle jag vilja säga att ditt barn reagerar väldigt normalt i den ålder hon befinner sig!!

Men vad kan man göra. Har man lämnat henne för länge med pappan? Ska hon nu bo hos han.?

Hon är väl inne i den perioden då hon inte vill separeras från den hon just då är starkast anknuten till. 
Du får hämta hem henne och sen få henne att känna sig trygg hos dig och efter en stund eller några dagar lär det va som vanligt igen. Men inga mer bortlämningar! Tror att hon behöver en nummer 1 och nummer 2.
Ni får komma överens om vem som ska vara nummer 1 och ha henne tills hon är äldre. Dem andre får komma på dagtid. Sen kan ni börja lämna över ett dygn endast om ett par månader.

Min dotter är 10 månader och har mig som nummer 1. Hon älskar sin pappa också men när hon t.ex slår sig eller mår dåligt så duger endast jag. Hade hon behövt vara med sin pappa endast i ett dygn hade hon blivit tokig! Och det är helt normalt under den här åldern. Blir nog lättare efter 1 års dagen. 

Låter typiskt för ett barn i den åldern som varit på ett alldeles för långt umgänge för sin ålder. När de är så små rekommenderas korta täta umgängen med den förälder barnet inte bor hos, utan övernattning.

Hon är nog bara lite sur på dig för du var borta så länge. Det går över. Ta henne ändå annars blir det ju ännu fler dagar för henne ifrån dig.

Ja du tjejen , jag har inga goda råd men jag har en erfarenhet (ibland blir man som pappa nr,1)

Jag vet nu inte alla detaljer i ert förhållande , mellan dig o pappan.
Träffar du nån som barnet inte vill umgås med , sätter du verkligen ditt barn som nr,1.
Har någon annan man/kille flyttat in hos dig .
Någonting är det ju (men jag vet inte vad)

Jag kan dra mitt livs historia :
Jag träffade en kvinna , som blev mina barns mamma (vi har två stycken)
När vi hade varit tillsammans i ca:7-8år så träffade hon en annan man bakom min rygg.
(det var inte bara jag som sov i min säng sas)

När vi separerade så var min son nyss fyllda 1år och dotter 6år(är nu 20år sedan ,på dagen nästan)
Då behövde hon allt vi ägde , för hon skulle ju ha barnen .
Men , men där gick det snett för henne , för då reste sig min dotter o sa nåt i stil med :
Vadå ska vi bo där!Men vi har ju en pappa där vi kan bo , visst kan vi väll det pappa.(mm)
Vad säger man .

Dom bodde där ett tag men sedan fick jag tillbaka dom, men inga prylar(hon behövde nog dom)
Så jag fixade det som behövdes till för att få ett hem med två barn att fungera
Nu efter att ha uppfostrat dom ensam till att dom nu har flyttat hemifrån , så har mina barn
ingen som helst kontakt med sin mamma .
Men hon gör nästan allt för att få en en bra relation med dom , men dom säger bara:
Vadå , vi har ju en pappa som kommer o hälsar på.(ja , dom har ju det )

Om jag har lyckats med min uppgift att uppfostra dom till det dom blivit i dag .
Så får du/ni ta en titt i mitt bildgalleri och bedöma själva , men det tog mig mycket tid .
Ja , så pass mycket tid så att det fanns ingen tjej/kvinna som ville vara tillsammans med mig då.

Så jag vill säga dig , du blir nog tvungen att lyssna på din dotter.
Barn kan även i den åldern visa vad dom vill .
Att bli förälder är ingenting man blir för att ha legat med varandra , knullat (ja kalla det vad du vill)
Att bli förälder är något man förtjänar att bli och det är nog barnen som dömer i det fallet.
Tänk på det , jag vill inte klanka ner på dig nu .
Men jag har sett  (tro mig)
Du får gärna skicka nåt mera privat i inboxen om du känner för det (för du var ju inte anonym)