Vad är det värsta med en förlossning?

Jag är rädd/tycker inte om smärtan under öppningsskedet. Det gör rejält ont fast jag fört barn under 32h som 1h och 8 minuter. Men ont gör det ändå. Det bästa är när man känner att krystvärkarna kommer. Det är en befrielse. Jag har fött fem barn och väntar min sjätte. Har inte fått några men av mina andra fem så jag hoppas det ska gå bra denna gången också. Kan säga att jag är livrädd för operation så snitt går bort. Då får de söva mig.

Det värsta var att jag inte visste hur mitt barn mådde sen var det nog när barnets huvud ska ut men första gången så hade jag bedövning så det gjorde inte ont alls det kändes bara som en lättnad när jag fick höra första skriket.

Får snart vårat tredje barn och er fram emot att träffa den lilla

Jobbigast tycker jag öppningsskedet är, det är drygt och gör ont och man kan inte göra något annat än att vänta. Krystvärkarna gör ju mer ont tycker jag, men då får man hjälpa till vilket gör att jag tycker det är mindre jobbigt.

Det dom gjorde ondast och var jobbigast för mig var öppningsskedet också. Jag hade ryggmärgsbedöving vilket gjorde att jag fick sova en stund, sen vaknade jag av att jag börjar krysta. Krystvärkarna gjorde inte alls ont, jag kände bara att det tryckte på neråt och att jag var tvungen att krysta. Men jag hade en jätte lätt förlossning, jag sprack bara lite lite, fick sy 3 stygn. Jag kände inte när jag sprack och inte när de sydde :)

Om du någon gång blir gravid och har samma rädsla så kan du alltid prata med bm så kan du få bra hjälp med kurator osv :)

att man ofta är så trött efteråt :P 

Värsta för mig var att under en period så kräktes jag som bara 17, samtidigt som jag hade värkar och frös...

Det gör ont och är intensivt men jag kände aldrig, "det här kommer jag aldrig klara" eller "jag kommer dö". För mig var det positiv smärta. Smärtan finns där av en anledning och den kommer försvinna när barnet kommit.

Rekommenderar boken Föda utan rädsla. Väldigt bra och flera konkreta råd och övningar. Hjälpte mig mycket. Köp den innan du blir gravid (eller låna på bibblan) och läs.

Det värsta var att jag inte trodde vi skulle hinna till sjukhuset. Att hålla emot krystvärkarna för att hinna in. 

Och jag tyckte de värsta var efteråt, då de skulle göra en gyn undersökning. Föll nästan ur sängen för jag ålade mig så mkt och vill bort därifrån! Gjorde såå ont!

fast tänk såhär: det bästa med en förlossning väger upp det "hemska"...

men hade någon sagt det till mig innan jag fått barn hade jag inte trott dom. Så jag förstår dig, jag var själv "livrädd". I onödan.

jag hade en underbar förlossning, tack vare en fantastisk barnmorska och undersköterska.
Det värsta tyckte jag var 50 timmar med förvärkar som jag upplevde att ingen tog på allvar. Fick morfin 3 gånger, dom två sista gångerna hjälpte det inte.

Förlossningen var fantastisk jämförelse med "förarbetet".
När vår flicka väl var född trodde jag inte på det, för jag tänkte: det kan inte vara slut på "bara" detta.

Det kommer gå bra för dig, mina råd är att kommunicera dina känslor/rädslor med din barnmorska. När jag var rädd la hon bara armarna om mig och viskade till mig precis vad som hade skett, vad som skedde och vad som skulle ske.