• Anonym (Noell­e)
    Äldre 8 May 02:24
    9613 visningar
    30 svar
    30
    9613

    De säger att min dotter kanske är utvecklingsstörd...

    Min dotter är sex år. På förskolan har man nämnt att hon ska utredas för eventuell utvecklingsstörning. Jag är så ledsen och kan inte ta det till mig. Jag kan liksom inte tänka mig att hon skulle vara det.
    -Hon är sen med talet. Talar 3-4-ordsmeningar, har R-ljudet, talar ganska rent när hon "härmar". Har ett stort ordförråd. Men hoppar över ord som på, i, bredvid, över o s v. Vänta på mig blir t ex vänta mig. Det tog lång tid innan talet kom igång men nu har det lossnat mycket på sista tiden.
    - Hon kan inte räkna. Hon hoppar över 3, det blir 1 2 4 5 6....
    - Hon kan inte färgerna. Hon vet vad färger heter och kan para ihop lika färger men det blir ofta fel när hon ska säga vilken färg som är vilken. T ex kan röd bli blå.
    - Hon var motoriskt sen men har inga problem alls idag.
    - Hon är väldigt kramig och tycker om att bli buren, sitta i knä, sitta nära o s v.
    - Hon har aldrig haft problem med ögonkontakt.
    - Hon har varit hyperaktiv, ett heltidsjobb att hålla reda på henne...rymningsbenägen. Nu är hon lugnare och kan sitta still och fokusera på ett helt annat sätt.
    - Hon kan trä pärlor på tråd, göra pärlplattor, rita små krumelurer mm. Äter med kniv och gaffel.
    - Hon förstår när man ber henne hämta saker o s v
    - Hon kan redogöra för vad hon ätit, vem hon lekt med, vad hon gjort på förskolan under dagen när jag frågar.
    - Hon har haft stora koncentrationsproblem och i viss mån ännu men bättre.
    - Hon lär sig enkla böcker utantill och namn på figurer, t ex vem som är vem av babblarna och teletubbies.
    - Hon klottrar bara när hon ritar, älskar att måla.
    - Hon kan många sånger vad gäller melodin men orden är inte korrekta.
    - Hon kan hoppa, cykla, simma, studsa, springa, balansera utan problem.
    - Hon har precis börjat ta kontakt med andra barn och vill gärna vara med och leka men hon är inte på rätt åldersnivå ännu, Har en del att ta igen där.
    - Hon klär sig själv, borstar håret, borstar tänder, tvättar sig mm och tar adekvata plagg efter väder, t ex gummistövlar om det regnar, gymnaskor när det är torrt o s v.
    - Hon har aldrig haft problem med sömnen
    - Hon har alltid ätit bra, ätit allt och inte haft problem med att tugga eller så. Äter med kniv och gaffel, tar mat själv. Tidigare tog hon fulla tallriken men nu normal portion. Kladdade mycket när hon var liten men det har hon också slutat med.
    - Kan namnen på alla förskolekompisar och fröknar, släktingar mm.
    - Är alltid strålande glad
    - Är alltid snäll och hjälpsam, snäll mot andra barn.
    - Kan uttrycka om hon är rädd, ledsen, har ont, o s v.
    - Hon känner igen sin bokstav som namnet börjar på. Har svårt att visa åldern med fingrarna.

    Det är hon i stora drag. Som sagt så har hon gått enormt framåt sista månaderna. Jag vet att hon är sen men jag tycker att hon har potential att komma igen...eller är det bara som jag inbillar mig och hoppas?Jag tycker att det är talet som är det största hindret för henne.  Det är svårt att göra utredning för hon blir ju lite blyg för främmande och t ex hos logopeden visar hon inte mycket alls vad hon kan. Och hon blir lätt okoncentrerad i nya miljöer dessutom. Finns det någon som varit med om detta själva, där man misstänkt diagnos men som sedan blivit friad? Där barnet trots allt kommit ikapp? Hon ska gå kvar på förskolan istället för att börja sexårsverksamheten så hon har ett år till på sig att hämta ikapp.

  • Svar på tråden De säger att min dotter kanske är utvecklingsstörd...
  • Anonym (a-k)
    Äldre 8 May 03:41
    #1

    Jag vet inte om du ska se det som att bli friad från en diagnos. Om hon nu på något vis avviker från normalstörda barn är det ju jättebra att få reda på det och väldigt bra att det sker så tidigt. Allt för att ni ska kunna ge henne de bästa förutsättningar som finns och bygga på hennes självförtroende. 

    Inväntar själv med all säkerhet en diagnos för ett av mina barn inom autismspektrat, och när jag läser runt förstår jag att det är många som blir ledsna av att deras barn får diagnosen eller att det känns tungt. Jag försöker vända det till att se möjligheterna och vilken skillnadjag kan göra för mitt barns liv och uppväxt genom att tidigt förstå hur "handikappet", osäker på om det är rätt ord, fungerar och hur jag kan stärka barnet både där hen är som starkast och svagast. 

    Tack och lov bor vi i Sverige där man kan få oerhört bra hjälp och stöd! 

    Hoppas det går bra för dig och din dotter!

  • Anonym (?)
    Äldre 8 May 03:48
    #2

    Är hon vaccinerad?

  • Anonym (Stina­)
    Äldre 8 May 05:29
    #3

    Det är ju tyvärr en risk man tar när man skaffar barn, alla barn kan ju inte vara friska och normala utan några blir ju också utvecklingsstörda. *styrkekram*

  • Äldre 8 May 06:31
    #4

    Håller helt med inlägg 1. Om det nu skulle vara så att din dotter har någon diagnos eller funktionshinder som man oftast säger så försök att tänka positivt. Hellre en utredning för mycket så hon kan få rätt stöd och bättre förutsättningar att utvecklas.
    Jag har en son med ADHD, autism och utvecklingsstörning + epilepsi.
    Har fått kämpa i många år för att få rätt utredningar och rätt stöd. Idag är han 18.
    Idag ha

  • Äldre 8 May 06:33
    #5
  • Äldre 8 May 07:40
    #6

    Jag tycker hon låter ett par år efter och kan då behöva hjälp att komma i kapp. Det är det de utreder och inget annat.

  • Anonym (FH)
    Äldre 8 May 07:42
    #7
    Anonym (?) skrev 2014-05-08 03:48:04 följande:

    Är hon vaccinerad?


    Du tänker väl inte komma med något helt ovetenskapligt förslag om hennes problem orsakats av något av de välbeprövade grundvaccinen?
  • Anonym ()
    Äldre 8 May 09:43
    #8
    Anonym (FH) skrev 2014-05-08 07:42:31 följande:
    Du tänker väl inte komma med något helt ovetenskapligt förslag om hennes problem orsakats av något av de välbeprövade grundvaccinen?
    Och det är ju helt irrelevant nu dessutom för OM det mot förmodan skulle vara så (vilket skulle vara omöjligt att bevisa) kan de inte precis resa tillbaka i tiden för att o-vaccinera henne. Så (?) kom med ett väldigt onödigt inlägg.
  • Anonym (Lss)
    Äldre 8 May 09:48
    #9

    Vilken härlig och glad tjej du verkar ha! En diagnos ändrar inte på det. Hon har redan lärt sig många saker som de med gravare utvecklingsstörning aldrig kommer att kunna lära sig. Så oavsett diagnos eller inte så kommer hon att kunna gå långt. Rätt stöd i rätt tid är superviktigt, så en utredning är inte dumt. Och Skulle hon få en diagnos som senare visar sig vara felaktig så är ju inte den huggen i sten.

  • Anonym (Noell­e) Trådstartaren
    Äldre 8 May 10:50
    #10
    Anonym (Lss) skrev 2014-05-08 09:48:10 följande:
    Vilken härlig och glad tjej du verkar ha! En diagnos ändrar inte på det. Hon har redan lärt sig många saker som de med gravare utvecklingsstörning aldrig kommer att kunna lära sig. Så oavsett diagnos eller inte så kommer hon att kunna gå långt. Rätt stöd i rätt tid är superviktigt, så en utredning är inte dumt. Och Skulle hon få en diagnos som senare visar sig vara felaktig så är ju inte den huggen i sten.

    Tack för ditt inlägg, det tröstade.....det är ju sant att en diagnos inte är huggen i sten....
    Ja hon är väldigt glad. Och mycket nyfiken och intresserad, vill gärna prova saker och ting. Och det händer väldigt mycket nu runt henne, hon har gjort stora framsteg i språket på kort tid och även blivit mycket lugnare och mer koncentrerad så det är ju lättare att lära sig saker då.
    Så jag har ett hopp att hon kanske ändå kommer ikapp trots allt, att hon helt enkelt är försenad bara, att det inte är något bestående.
    Det gör så ont att ens barn har svårigheter. Hon tycks inte lida av det nu men hon kanske kommer att göra det senare. Och det gör mig så ledsen. Klart man vill att ens barn ska glida fram genom livet på en räkmacka...
    Anonym (?) skrev 2014-05-08 03:48:04 följande:
    Är hon vaccinerad?
    Ja hon är vaccinerad. Liksom hennes fyra syskon som inte har några svårigheter alls.
    Lena skrev 2014-05-08 07:40:47 följande:
    Jag tycker hon låter ett par år efter och kan då behöva hjälp att komma i kapp. Det är det de utreder och inget annat.
    Ja de har bedömt henne som att hon ligger ett par år efter. Utom motoriskt, där är hon i fas med sin ålder.

    Det finns ingen ärftlig komponent vad jag vet, har ingen varken i min eller pappans släkt som varit så sen med allting och har hennes svårigheter. Syskonen har inte heller haft några som helst problem av någon sort. Graviditeten var helt normal, hon är varken prematur eller överburen, hon var normalstor. Förlossningen var lätt och utan bedövningsmedel, gick väldigt fort dock. Jag röker eller dricker inte, varken som gravid eller annars heller. Äter heller inga mediciner....
Svar på tråden De säger att min dotter kanske är utvecklingsstörd...