Hatar att vara gravid

Jag kan inte direkt säga att jag älskar att vara gravid jag heller! Kraftigt illamående från v 5 som gjorde att det blev ett par vändor till sjukhuset för dropp + mediciner för att hålla det lite i schack. Illamåendet höll i sig fran till v 28-29 ungefär (men det lugnade ner sig runt v 20 ungefär) är nu i v 35 och har hunnit med lite jobb innan kroppen sa ifrån. Efter en sån lång tid med illamående och sängläge har man inte så mycket muskler kvar.... Men om du redan klarar av att jobba lite så låter det ju ganska bra ändå! När du väl börjar må bättre kommer tiden att gå fortare!

Kände som du fram till v 16, när illamåendet släppte. Helt plötsligt kunde jag börja leva lite igen. Jag trivdes inte toppen med resten heller, men det var uthärdligt.
Nu har det gått ett par år och jag har glömt det mesta av hur jobbigt det var och ser fram emot att snart bli gravid igen (vad jag kommer ångra mig de första veckorna och förbanna min glömska)!

Haha! Jag med TS! Är också i v 15.
Sen day one har jag haft konstant diarre, fiser på mig och måste ha en nattbinda på mig jämt som blöja, mår illa, kan inte äta, tuttarna går inte ena att peta på, ryggen gör ont, kan knappt borsta tänderna för att jag klöks, orkar inte hänga med killen ut och träffa folk, känner mig som ett mög, vill bara sova, ont magen, kan inte ens gå till ica för att man måste gå förbi köttdisken på väg in i butiken (mår piss av att se rått kött)... Ja, ska jag fortsätta? 
JAG HATAR ATT VARA PÅ SMÄLLEN!

Alla är så jääääkla exalterade, själv har jag aldrig mått så här dåligt..Ever.
Snacka om falsk marknadsföring.

Nu ska jag inte säga att det sitter i ditt huvud eller att du inte har rätt att gnälla men det låter lite som om du lite hade förväntat dig att din kropp inte skulle påverkas av att vara gravid? Att du skulle kunna fortsätta som om inget höll på att hända? 

Jag tror mycket på att den upplevelse man har av en situation påverkas mycket av ens förväntningar. Om jag hade förväntat mig att må bra genom mina graviditeter hade jag blivit gryyymt besviken, ungefär som du kanske? Jag var också däckad av illamående, trötthet och "väderspänningar" när jag var så långt gången som du. Det är skitjobbigt och du har all rätt att gnälla! 

Kan du inte finns någon sorts tröst i att det är många som känner/har känt som du och att det för de allra flesta blir bättre lite längre in i graviditeten (för att sen bli jobbigare igen mot slutet...)? 

Haha ! Samma här! Jag är inte skapt för att vara gravid. Nu är det tredje barnet på väg och det blir definitivt sista gången ! Jag har ont överallt, yr, svag, andfådd och allmänt pms grinig på allt och alla. Kul liv. Det enda jag vill är att ligga i sängen och vila. Självklart funkar inte det med två barn. Jag har varit sjukskriven i 7 veckor nu och ska eg börja jobba igen i morgon, vilket känns hopplöst och ångestfyllt!

Foglossning och halsbränna har jag också ! Är i v 13 nu och det känns lååååångt till november!