Lära sig nytt språk som vuxen?

Det är lättare att lära sig som barn, men det är inte omöjligt att göra det som vuxen heller, se på alla invandrare som kommer hit i vuxen ålder och lär sig svenska. Det som gör det svårare som vuxen är att man dels inte har samma minne som barn, det går långsammare att ta till sig ett ordförråd. Allteftersom man blir äldre blir det också svårare att lära sig tala ett språk helt utan brytning - vilket inte nödvändigtvis är något man måste göra. Brytning är ju inget problem så länge den inte är så grov att man inte kan urskilja orden.

Jag jämför med när jag lärde mig engelska och tyska i skolan, och tog till mig nya ord hela tiden och de satt kvar. När jag sedan läst nybörjarkurser i språk på universitetet har det varit mycket svårare att hålla kvar kunskaperna. Men det går, om man har orken att jobba på det. Skulle man sedan, som ni funderar på att göra, flytta till ett land där språket talas, så går det ju inte att komma undan...

Har man tidigare erfarenheter av språkstudier är det lättare att ta till sig nya språk, man kan sättet att tänka, så att säga. Att lära sig språket i landet där det talas är naturligtvis en fördel, men att gå en kurs hemma i Sverige är en utmärkt början. Om du och din man går kursen tillsammans så kan ni ju öva hemma också.

Jag får väl anse mig vuxen, är ju 33 och läser nu Tyska på vuxenutbildningen under en termin till att börja med. Har lektioner 2 gånger i veckan á 2 timmar per gång och jag har faktiskt lärt mig en hel del. Mest hälsa, säga namn, tid, siffror etc.
Jag tycker det är roligare att läsa språk nu än när jag gick i gymnasiet - då var man ju tvungen att läsa, nu gör jag det för att jag vill.

Så ni klarar det säkert galant om ni bestämmer er för det! Om ni åker iväg utan att kunna språket finns det ju säkert språkskolor där ni ska bo.

Och när ni båda två ska lära er kan ni ju ta och enbart prata det språket hemma efter ett tag, så övar ni er ännu mer.

Åh, vad spännande! Klart ni ska åka om ni får chansen!

Min man är från USA och har bott i Sverige nu i 5 år. För honom var det relativt lätt att lära sig svenska eftersom jag började jobba direkt och kunde träna med mig hemma. Han gick också på SFI i början och fortsatte sedan med en kvällskurs på Folkuniversitetet.

Franska är ett vackert språk och inte så svårt som man tror Bon Chance! (Eller hur det nu stavas )

Har pluggat franska sen 7an och fortsatt på högsklenivå, men det var inte förrän jag bodde där som det 'klickade' och jag kunde prata flytande. Talspråket skiljer sig väldigt från skriftspråket och för all del skolspråket) och jag kände att det var först på plats som jag kunde ta till mig språket ordentligt. Jag tror att om jag var i ditt ställe skulle jag läsa nån liten kurs här i Sverige innan och sen på plats i Frankrike (om det nu blir dit ni ska) göra allt för att få prata franska i det dagliga livet, jobba på franska, etc etc. I Paris fick man många sura miner i början så fort man öppnade munnen och framförde ngt på stapplande franska, de blev liksom otåliga... Men det kan man ju bara strunta i. Italienska kan jag inte så kan inte säga ngt om det. Hur som haver, lycke till och hoppas det går vägen för er med utlandsflytt!

HAN började jobba direkt ska det ju vara