Man KAN bajsa på sig! Här är tråden där vi delar med oss av pinsamma bajshistorier!
Det finns en väldans massa trådar som handlar om folks små olyckor hit och dit, vilka jag starkt misstänker är helt sanna historier, för att prata klarspråk. Det är förstås en sak att vara magsjuk, eller göra det i sömnen, att lägga av en shart eller att det är diarré. Då är olyckan ofta framme. Men det går faktiskt att bajsa på sig på "vanligt" sätt också!
Därför handlar den här tråden om oss som har bajsat på oss en eller flera gånger från 10 års ålder och uppåt!
OBS! Läs följande innan du svarar!
- diarré räknas EJ
- magsjuka räknas EJ
- shart räknas EJ
- att göra det i sömnen räknas EJ
- att göra det på fyllan räknas EJ
- att göra det med flit räknas EJ
- att ha funktionsnedsättningar och göra det räknas EJ
- att göra det till följd av en förlossningsskada eller pga andra graviditetsrelaterade problem räknas EJ
Vad det handlar om är alltså att det är möjligt att bajsa på sig på det sättet att man helt enkelt inte kan hålla sig, och att korven trycks ut i byxorna istället för i närmaste toalett. Jag finner det nämligen helt sannolikt att man som vuxen, tonåring eller hyfsat stort barn (från 10 år) kan råka ut för en sådan olycka.
Eftersom ni kan vara anonyma i denna avdelning - har ni någon gång bajsat på er för att ni helt enkelt inte kunde hålla er - utan att ni var sjuka eller hade diarré? Jag har sett och hört talas om flera som gjort det.
Jag börjar med min egen, skämmiga historia:
När jag var på bio i tonåren (15-17 cirka) tillsammans med min dåvarande tonårskärlek så kände jag redan innan filmen hunnit börja, då man sitter och väntar på att all reklam ska rulla förbi, hur det börjar trycka på ordentligt där nere. I den åldern är man så känslig för det sociala, och jag ville inte verka ofin så jag höll mig - genom hela filmen som var 2 timmar. Minns att jag inte ens kom ihåg vad den handlade om för all min koncentration gick åt att hålla mig.
När filmen var klar lufsar alla människor på i sakta mak ut ur salongen och jag letar febrilt efter toaletterna. Innan jag hinner hitta någon ber min kille mig att komma med ut direkt så vi hinner komma iväg innan den värsta köbildningen. Jag säger åt honom att jag bara måste hinna med ett toabesök, men får då som svar att "du kan väl hålla dig tills vi kommer hem så slipper vi sitta i kö"?. Och vad tror ni jag gör? Säger åt snyggingen att "nej, jag kan inte hålla mig, jag kommer bajsa på mig då"? Nej, knappast, så säger man bara inte tyckte jag då. Jag går med honom ut till bilen direkt.
Redan på väg ut från bion känner jag att det inte kommer gå, hur det är på väg ut, men viljan att vara fin flicka och inte sitta och skita på en smutsig toalett är starkare och jag tar mig ut till hans bil. Resan hem blir en kamp mot klockan som jag förlorar, och vid ett par seglivade rödlysen efter en kvarts bilfärd blir det liksom som ett krampanfall som inte går att värja sig emot - jag bajsar på mig och förnedringen är total. Jag gråter, ber om ursäkt säkert 50 gånger på tio minuter och hoppas att han fortfarande vill ha mig. Och det ville han, kan tilläggas!
Det är nog mitt livs mest pinsamma minne, men idag har jag lagt det bakom mig och kan skratta åt det. Inte så att jag berättar för vem som helst som känner mig, men mina närmaste vänner vet. Och det känns rätt befriande att ha sagt det och liksom fått det ur sig. Att märka att omgivningen förstår att det faktiskt kan hända.
Man kan faktiskt bajsa på sig, även om man varken är sjuk, har diarré eller lider av IBS.