• Anonym (Ledsen)

    Alkoholen förstör

    Jag blir gång på gång för full, så fort jag tar ett glas alkohol så kan jag inte sluta sen. Alla mina känslor jag bär på kommer fram mycket starkare när jag är påverkad och då dricker jag ännu mer (jag är väldigt låst när jag är nykter) och vips så är jag dyngrak. Det händer ibland att jag blir omhändertagen av polis. Men jag har aldrig fått någon hjälp kring detta och vågar inte prata med någon heller trots att jag ändå vet att det är ett problem. Sist när jag kom hem hade jag ramlat med cykeln framför en bil och dansat i underkläder, inget av det kommer jag ihåg. Förut brukade jag inte få minnesluckor men det har kommit nu. Jag är precis fyllda 20 år och har hela livet framför mig men känns som jag måste sluta festa och ta tag i detta dock tror jag inte jag klarar det så länge mina kompisar alltid går ut. Men dom kan iallafall sköta sig. Har ni några förslag på hur jag kan lösa detta på egen hand..?

  • Svar på tråden Alkoholen förstör
  • Anonym (känner igen mig)
    Anonym (Ledsen) skrev 2014-05-29 00:34:52 följande:
    Jag blir gång på gång för full, så fort jag tar ett glas alkohol så kan jag inte sluta sen. Alla mina känslor jag bär på kommer fram mycket starkare när jag är påverkad och då dricker jag ännu mer (jag är väldigt låst när jag är nykter) och vips så är jag dyngrak. Det händer ibland att jag blir omhändertagen av polis. Men jag har aldrig fått någon hjälp kring detta och vågar inte prata med någon heller trots att jag ändå vet att det är ett problem. Sist när jag kom hem hade jag ramlat med cykeln framför en bil och dansat i underkläder, inget av det kommer jag ihåg. Förut brukade jag inte få minnesluckor men det har kommit nu. Jag är precis fyllda 20 år och har hela livet framför mig men känns som jag måste sluta festa och ta tag i detta dock tror jag inte jag klarar det så länge mina kompisar alltid går ut. Men dom kan iallafall sköta sig. Har ni några förslag på hur jag kan lösa detta på egen hand..?

    Jag har med problem med alkoholdrickande.
  • Frontline

    Jag var i din sits när jag var i din ålder, var dessutom väldigt skuldsatt då mycket pengar gick åt till att festa och ha roligt...

    Jag bad mina föräldrar om hjälp och dom ställde som krav att jag skulle flytta hem till dom, klippa mina kreditkort och bryta mitt festande annars så kunde jag få fortsätta min egen väg...

    Sagt och gjort jag klippte mina kreditkort flyttade hem och lämnade mina så kallade kompisar jag hade då och det lönade sig...

    Fick dessutom låna pengar av mina föräldrar för att lösa mina skulder jag hade då men dom betalade jag tillbaka så fort jag kunde...

    Så prata med dina föräldrar...


    Livet är underbart när underlivet är bart :)
  • Anonym (Ledsen)
    Frontline skrev 2014-05-29 00:43:56 följande:
    Jag var i din sits när jag var i din ålder, var dessutom väldigt skuldsatt då mycket pengar gick åt till att festa och ha roligt... Jag bad mina föräldrar om hjälp och dom ställde som krav att jag skulle flytta hem till dom, klippa mina kreditkort och bryta mitt festande annars så kunde jag få fortsätta min egen väg... Sagt och gjort jag klippte mina kreditkort flyttade hem och lämnade mina så kallade kompisar jag hade då och det lönade sig... Fick dessutom låna pengar av mina föräldrar för att lösa mina skulder jag hade då men dom betalade jag tillbaka så fort jag kunde... Så prata med dina föräldrar...
    Livet är underbart när underlivet är bart :)

    Vad skönt att det blev bra för dig. Jag bor fortfarande hemma hos min pappa, bara honom jag jag kontakt med. Vi har dock ingen bra relation så att prata med honom är uteslutet. Han är väldigt bra pappa dock men skulle bara inte kunna tänka mig att säga det. Pinsamt. Mest orolig är jag då jag tar studenten nu om några dagar sen har jag inga lektioner att passa,inget jobb.. Undra vad jag kommer göra då med mina tjejkompisar...
  • Frontline
    Anonym (Ledsen) skrev 2014-05-29 00:58:44 följande:

    Vad skönt att det blev bra för dig. Jag bor fortfarande hemma hos min pappa, bara honom jag jag kontakt med. Vi har dock ingen bra relation så att prata med honom är uteslutet. Han är väldigt bra pappa dock men skulle bara inte kunna tänka mig att säga det. Pinsamt. Mest orolig är jag då jag tar studenten nu om några dagar sen har jag inga lektioner att passa,inget jobb.. Undra vad jag kommer göra då med mina tjejkompisar...
    Vad är det som är pinsamt?

    Föräldrar är väl till för att stötta och hjälpa...
    Livet är underbart när underlivet är bart :)
  • Ganyca

    Det där är ett riskebeteende. Jag söp på samma vis som dig när jag var 15 - 21 ca och sen fick jag riktiga problem med alkoholen när jag var 26. Drack flera dagar i rad, ibland veckor, höll upp ett litet tag, hamnade i det igen osv. Blev periodare med andra ord. Är snart 28 nu och det har börjat ordna upp sig lite, dricker inte alls lika ofta, men när jag väl går ut på krogen på helgerna så blir jag oftast stupfull och blivit utslängd några gånger.

    Ta tag i det innan det är för sent är mitt råd. Jättebra att du inser själv att du har problem! Dricker man sig så full så man knappt kan stå, prata, får minnesluckor osv är det ganska stor riskt att du i framtiden verkligen fastnar i det, börjar dricka oftare. Även under veckorna, när du sitter hemma själv osv.

    Gå till AA (ingenting för mig men fungerar för många), Alkopol om du har nåt sånt i din kommun (där jag går). Det är gratis och de har läkare, sjuksköterskor och terapeut. Eller till en läkare om det känns bättre så kan han skicka dig vidare till rätt instans.

    Kanske börja med antabus? Låter som du skulle behöva vara nykter ett tag och tänka över ditt alkoholbeteende.

    Även om jag inte går på AA så har jag deras bok, och där finns många intressanta historier från personen som varit beroende/missbrukare och hur det påverkat (förstört) deras liv.

    Lycka till!

  • Anonym (Alkoholmissbruk)

    Jag är likadan och jag är alkoholmissbrukare - inte alkoholberoende då det aldrig handlade om antalet tillfällen jag drack utan mer hur illa det kunde bli vissa gånger när jag drack. Oavsett om det gick bra 20 gånger tidigare så den 21:a gången kunde det smälla till då jag blev alldeles för full och mitt känsloliv fick fritt spelrum utan noll konsekvenstänk vilket i sin tur har lett till att man några gånger har vaknat upp på intensiven dagen efter...
    Jag har begått handlingar under påverkan av alkohol som har varit så extremt destruktiva ( dödliga) och även fast jag har mått väldigt dåligt i nyktert tillstånd så har liknande handlingar aldrig hänt överhuvudtaget - enbart under influens av alkohol har jag gjort de mest idiotiska sakerna i hela mitt liv.

    Jag är runt 30 och kommer aldrig i hela mitt liv röra alkohol mer igen och dricker inte en droppe längre. Alkohol är skit, finns sundare droger att sysselsätta sig med om man inte känner för att bli helnykterist.

  • Anonym (Håller tummarna)

    Vart bor du nånstans? Det är bra att få hjälp och stöttning, finns tyvärr massor i din situation så är inget att skämmas för och är lättare när man kan få utbyte av andra i samma sits. alkoholhjalpen.se iogt.se/alkoholradgivning/ Googla, finns hjälp att få! Lycka till!

Svar på tråden Alkoholen förstör