• Anonym (Ts)
    Äldre 9 Jun 09:27
    3193 visningar
    15 svar
    15
    3193

    Jag orkar inte mer!

    Jag är så trött och ledsen nu, vet inte vad jag ska göra.
    Har en dotter på 8 mån. Hon har varit ganska "krävande" från start. De första fem månaderna var det MYCKET magproblem och skrik & tårar pga det. Fick bara bära dag ut och dag in, med skrik i öronen... Hon började sitta utan stöd vid 5,5 månad och vid 7 mån började hon krypa. Då blev det lite bättre, har jag tur kan hon roa sig själv på golvet en liten stund. Men oftast inte, det är gnäll/skrik från morgon till kväll om jag inte går runt och bär på henne. Sitter jag på golvet med henne och försöker leka gnäller hon bara och klänger på mig. Sätter jag då henne i knäet kastar hon sig fram på golvet, och blir då jätteledsen och börjar klänga på mig igen, när jag tar henne i knäet gör hon likadant. ALLT jag gör får jag göra med en gnällande tjej på höften. Går jag på toa hänger hon i mina byxor och gnäller. Går jag ut ur rummet och hon inte ser mig blir hon jätteledsen. Sover dåligt på nätterna och vaknar många gånger. Såfort hon bara vaknar till sätter hon sig upp eller börjar krypa i sängen, känns som om hon aldrig sover färdigt för så fort ögonen öppnas ska hon på språng. Hon är främmad för andra och har varit det sen hon var 4 mån, därför är det jobbigt att vara iväg för så fort någon tittar på henne blir hon ledsen. Ingen kan hjälpa till att avlasta... Har sambo men han hjälper sällan till, varken med dottern eller hushållet. Tvätta, städa, diska, gå ut med sopor, rasta hund, plocka undan - ja allt görs med dottern på höften eller vrålande och klängandes om jag sätter henne på golvet.
    Är vi iväg på kalas eller när vi ska äta här hemma hinner jag äta en tugga, sen börjas det med gnäll så jag måste lämna maten. Medans sambon sitter och äter i godan ro....

    Börjar bli så TRÖTT och bara gråter idag... Tycker att jag har bra tålamod men idag brast det och jag skrek på dottern att sluta gnälla och nu känner jag mig som världens sämsta mamma...

    Blir det bättre? 8 månader av detta, kommer det att vända eller bara bli kämpigare?
    Har pratat med min sambo många gånger om att han måste hjälpa till, men det blir ingen bättring. Skulle bara vilja flytta och ta dottern med mig. Jag sköter ju redan allt och utan sambon slipper jag lägga energi på att irritera mig på honom...

  • Svar på tråden Jag orkar inte mer!
  • Anonym (.)
    Äldre 9 Jun 09:58
    #1

    Även om det inte känns så nu utvecklas din dotter och blir mer självständig. Min dotter är nu 15mån och började sova bra vid 1år. Hon är fortfarande jätte svår att natta tar 2tim men när hon somnat sover hon... har du provat bärsele? Ergobabyn räddade min rygg och gav mig 2 fria armar. Din sambo däremot är en stor idiot. Kan du kanske bo hos föräldrar/vänner 2dagar i veckan för att vila från hushålls sysslor och kan mysa med din dotter istället. Kanske det får din idiot sambo att tänka till, det är ju hans barn oxå!!!

  • Anonym (Hanna­)
    Äldre 9 Jun 10:00
    #2

    Hej Ts!

    Jag har en flicka som var som ditt barn. Det var gnäll och gråt och en enorm egen vilja redan från födseln. Inte nog med det så var sömnen väldigt obefintlig, hon sov korta, korta stunder med långa uppvak däremellan. Många var dagarna då jag kände att jag inte orkade mer men det gjorde jag ju förstås, vad har man för alternativ?

    Nu är min flicka tre år och världens häftigaste unge! Hon är oerhört verbal och utmanar mig i diskussioner mest hela dagarna. Hon slutade med blöja utan att ens ha pottränats efter att hon en dag bara meddelat att hon "var för stor"

    Hon är fortfarande en viljestark personlighet och det går inte att ta miste på när hon är missnöjd men, som sagt, jag har aldrig hört talas om ett häftigare barn.

    Stå ut Ts, du kommer att få lön för mödan <3

  • Anonym (Hanna­)
    Äldre 9 Jun 10:03
    #3

    Och din karl måste skärpa till sig! Förväntade dig inte att han ska se vad som ska göras (han gör ju uppenbarligen inte det) utan ge honom en spark i baken.

  • Anonym (.)
    Äldre 9 Jun 10:06
    #4

    Min sambo var dålig på att plocka undan efter sig. Jag var på han som en hök med att tex sätta in i diskmaskinen. Tvättade bara kläder som låg i tvättkorgen, alla hans saker som lämnades framme la jag i en hög på golvet i ett hörn i sovrummet. Då såg han själv hur mycket jag plockade efter han så nu har han blivit bättre på att hålla ordning.

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 9 Jun 10:27
    #5

    Tack för era svar!

    Ja en fruktansvärt stark vilja har hon. Det är inte så att hon gnäller lite grann för att hoppas på att bli upplockad, utan hon KRÄVER det och det är NU!

    Bärsele har jag en, babybjörn men får ont i ryggen efter en kort stund. Kanske läge att köpa en annan?

    Har försökt att förklara för min sambo att jag är ju "ledig" från jobbet för att vara med mitt barn, inte för att städa och diska, och att på dagarna är ju dottern mitt ansvar, men på kvällarna när han kommer hem från jobbet är det bådas. Jag tar alla nätter iochmed att han ska jobba, men även på helger. Och då är det ju inte bara mitt ansvar?

    Har försökt att strunta i att plocka upp efter honom, men jag är ganska pedant så tillslut får jag spel av allt som ligger överallt.

    Hade jag bara kunnat fokusera på dottern på dagarna och att vi hjälpts åt med hushållet på kvällarna hade det nog känts lättare. Förstår ju att han jobbar och är trött när han kommer hem, kräver inte att han ska göra allt men att plocka undan sin tallrik och slänga sin tvätt i tvättkorgen är för mig en självklarhet.

    Han och hans far har nog synen på att kvinnan ska passa upp mannen och stå i köket, och jag får jämt gliringar av hans far " du ligger bara på soffan, varför har du inte varit ute och målat på huset, varför har du inte skottat gårdsplanen" etc. Känns som om man inte är värd ett skit och inte gör något. Det är mer än ett heltidsjobb att ta hand om min dotter för tillfället och ändå sköter jag allt annat men det räknas ju inte...

    Är väldigt sugen på att flytta härifrån ett par veckor iallafall. Så kanske sambon inser vad han missar...

  • Anonym (jobbi­gt)
    Äldre 9 Jun 13:51
    #6

    Förstår att det måste vara otroligt jobbigt för dig. 

    Min son var/är som din, men jag lovar att det blir bättre! Håll ut!
    Vi hade det oerhört tufft med honom men det blev mycket mycket bättre när han lärde sig gå och ännu bättre när han började prata o kunde göra sig förstådd. 
    Sen 2-års dagen ungefär så sover han bra mycket bättre också. 

    Han är fortfarande intensiv och viljestark minst sagt, men otroligt rolig och charmig, gosig och hjälpsam och helt underbar.

    Man riktigt njuter av att få kissa utan en klängväxt i famnen samtidigt! :)

    Jag hade nog inte klarat mig om inte min man var så bra under den här tiden och ställde upp hur mycket som helst. Sonen var extremt mammig så maken fick ta det mesta när det gällde hushållet och storebror.

    Jag tycker du borde ta ett rejält snack med din sambo. Kan han inte ta ut lite pappa-ledighet så ni kan bytas av ett par dagar i veckan?

    Testa familjerådgivning? Ställ ultimatum? 

    Lycka till!

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 9 Jun 14:25
    #7

    Känns skönt att höra att det (förhoppningsvis) blir bättre. Det är ju bättre än innan när hon hade magproblem men fortfarande är det "jobbigt". Vill inte kalla mitt barn jobbigt och frågar någon säger jag att jag älskar att vara mamma men att det är fullt upp från morgon till kväll. Hade inte förväntat mig att bara få ett barn som sitter och är tyst, men hade varit skönt om hon kunde roat sig själv litegrann. När vi är iväg på babyträffar på BVC sitter andras barn och tittar på varandra, pillar på någon leksak i en hel timme. Min dotter klänger bara på mig, gnäller, vill inte vara still en sekund...

    Min sambo har eget företag och "kan" inte vara ledig. Jobbar ofta från 7-18,19,20 och även på helgerna. När han väl är hemma går han gärna in till grannen och tar en öl, klipper gräset etc. Visst, klippa gräset måste man väll göra, men när det varit en skrikig dag, kan inte gräset vara till nästa kväll? Känns som om han smiter och jag har sagt det till honom, men så är det inte alls säger han. Har sagt att det kanske är bättre att jag provar att flytta ut. Innerst inne vill jag inte det, är själv skilsmässobarn och vill att min dotter ska ha båda sina föräldrar, men jag tror inte han förstår att jag menar allvar förrän något drastiskt händer...

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 17 Jul 11:14
    #8

    Tänkte uppdatera lite!

    Dottern är nu 9,5 månader. Det kan gå HELA dagar utan gnäll!!! Hon har blivit mer självständig och kryper gärna runt själv och terroriserar hushållet och utforskar. Hon är fortfarande klängig och lite gnällig om vi är borta någonstans där vi inte varit så många gånger och vill helst vara ett litet plåster på mig. Känner sig väldigt trygg med min mamma och bror som hon träffar ofta, men är avvaktande mot andra.

    Bästa stunden är på kvällen. Då sitter vi i soffan, dottern leker, busar, skrattar, spexar och det är så mysigt. Nätterna är bra, oftast sover hon från 21-7.30, ibland får jag ge nappen ett par gånger!

  • Äldre 17 Jul 11:21
    #9

    Jag håller med en av de föregående. Jag har en flicka på snart 3 som är "före". Hon är blöjfri sen december, uttalar "R" och böjer ord. Hon är smart och fantastisk men extremt envis, bestämd och rätt gnällig. Men det är samma driv som får henne att utvecklas som visa sin vilja.

    Jag vet att det är jobbigt med krävande barn. Man vill bara bryta ihop emellanåt men det blir bättre. Det utvecklas. Man får hitta taktiker att få vardagen att funka en dag i taget.

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 29 Jul 11:16
    #10

    Gör en till uppdatering, nu är dottern snart 10 månader och det är en enorm skillnad. Kryper runt här hemna, kan tillochmed själv krypa till annat rum utan att jag är med och roa sig själv. Går mycket lättare att distrahera henne om hon är gnällig - busa lite, sjunga, titta i en bok. Fortfarande lite osäker i ny miljö och med "okända", men sitter jag bara med på golvet då går det bra. Det blir faktiskt bättre, ger hopp åt andra med en krävande liten! Kämpa på!

  • Påven Johann­a
    Äldre 29 Jul 11:31
    #11

    Hur går det med karln då?

  • Fjäril­slarv
    Äldre 29 Jul 13:46
    #12

    öh varför ställer du upp på att vara hushållerska?

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 29 Jul 16:42
    #13

    Han har väll blivit lite mer hjälpsam, tar fram dammsugaren ibland, jag får sovmorgon och han tar dottern och det är inga problem för honom att ta dottern om jag ska iväg en kväll. Tror att hennes konstanta gnällande gjorde att han tyckte det kändes jobbigt att ha henne, nu när hon är större och lite lättare att distrahera går det mycket bättre. Och nu när hon är lättare och kan roa sig själv är det inga problem för mig att hinna med tvätt och hushåll, det går ju att göra undertiden om dagarna. Jag är ingen sån som vill spara på allt sådant tills mannen kommer hem på kvällen för att allt ska delas lika och göras lika mycket. Livet känns lixom mycket lättare nu med en liten tjej som är mer tillfreds!

  • Fjäril­slarv
    Äldre 29 Jul 16:46
    #14
    Anonym (Ts) skrev 2014-07-29 16:42:32 följande:

    Han har väll blivit lite mer hjälpsam, tar fram dammsugaren ibland, jag får sovmorgon och han tar dottern och det är inga problem för honom att ta dottern om jag ska iväg en kväll. Tror att hennes konstanta gnällande gjorde att han tyckte det kändes jobbigt att ha henne, nu när hon är större och lite lättare att distrahera går det mycket bättre. Och nu när hon är lättare och kan roa sig själv är det inga problem för mig att hinna med tvätt och hushåll, det går ju att göra undertiden om dagarna. Jag är ingen sån som vill spara på allt sådant tills mannen kommer hem på kvällen för att allt ska delas lika och göras lika mycket. Livet känns lixom mycket lättare nu med en liten tjej som är mer tillfreds!


    men herregud han är inte hjälpsam, han har börjat ta sitt ansvar, det är helt olika saker.
    Om man hjälper till så betyder det att någon annan har huvudansvaret, när man hjälps åt så har man ett gemensamt ansvar.
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 29 Jul 17:01
    #15
    Fjärilslarv skrev 2014-07-29 16:46:35 följande:

    men herregud han är inte hjälpsam, han har börjat ta sitt ansvar, det är helt olika saker.

    Om man hjälper till så betyder det att någon annan har huvudansvaret, när man hjälps åt så har man ett gemensamt ansvar.


    Ja, men jag har ju "huvudansvaret" för hushållet, medans han har "huvudansvaret" för gräsklippning, greja med bilen, bygga och renovera. Så då ser jag det som att han är hjälpsam när han tar fram dammsugaren utan att jag behöver be om det. Det var jobbigt att ha allt det ansvaret och hinna med, med en ledsen bebis, men nu flyter allt på.
Svar på tråden Jag orkar inte mer!