Ångrar flytten hem till Sverige! Behöver känslomässigt stöd över att flytta tillbaka :(

Jag är gift med en man från Kanada sedan snart 3 år tillbaka, jag bodde några år från och till med honom i Kanada tills vi beslutade oss för att försöka skaffa oss en framtid här i Sverige. Vi var fick  bo seperat medans han ansökte om sitt Svenska uppehållstillstånd då han var tvungen att stanna i Kanada medans han gjorde detta. Men nu har han bott här i snart 6 månader och trivs relativt bra även om det är svårt med språket.

När vi valde att bosätta oss i Sverige tänkte vi mycket på framtiden, vi vill ha barn inom något år och tänkte helt enkelt mycket på Sveriges trygghetssystem, det är billigare med dagis här osv. En stor anledning var också att jag hade otroligt mycket hemlängtan och kunde inte se mig själv bo utanför Sverige och bara ha min familj till att träffa våra framtida barn max 1-2 gånger om året.

Men nu när jag bott hemma i Sverige i 1 år så saknar jag Kanada väldigt mycket och har faktiskt insett att vi är lyckligare där, jag känner mig nästan mer Kanadensisk än Svensk, jag saknar mina vänner, människorna, staden vi bodde i... ja allt. Men jag slåss så otroligt med känslorna över att lämna min familj igen,  jag kan inte ens sätta ord på hur det skulle vara att inte dela den största delen av mitt liv utan dem, det känns som ren sorg! Men vårt liv känns som det bara står still här, visst vi båda ska börja plugga, men vi har knappt några vänner och umgås nästan bara med varandra. Känns så ensamt även om vi har min underbara famij att träffa.

Min man känner lite att det inte spelar så stor roll var han bor då vi inte är jättenära hans familj, han saknar vår Kanadensiska hemstad och tycker på ett sätt det hade varit skönt att inte ha så stor press på att lära sig Svenska flytande.

Någon annan i samma sits som kan berätta lite hur ni hanterade situationen? Hur lever ni med hemlängtan och sorgen? Ju mer vi pratar om detta destå mer ångestladdat blir det för mig, får svårt att sova osv, så jag behöver verkligen någon som kan uppmuntra eller helt enkelt berätta för mig hur ni gjorde.

Hade varit så tacksam för svar!