Junibebisar 2014

Jag har gråtit en del på hotell-BB också, dels pga en barnmorska som inte lyssnade på mina önskemål att koppmata ist för flaskmata (för att inte störa amningen). Vi fick båda två en negativ känsla av denna människa direkt när hon kom in och hälsade. Lite en sån där känsla av att "Jaha, nu ska vi kolla vad ni gjort för fel eftersom bebisen gått ned lite över 10%, jag vet bäst, jag vet bäst, jag vet bäst..." Tokgrät för att hon hade övertalat oss att flaskmata vid ett tillfälle och tokgrät för att hon liksom gav mig en känsla av att jag borde oroa mig för barnet, fastän det aldrig varit någon fara med barnet över huvud taget... Hormoner och känslor. Man sitter där med det finaste man någonsin åstadkommit, med fullt ansvar, andras åsikter som haglar över en, okunskap och osäkerhet om hur man tar hand om små bebbar och med en skräck större än döden för att göra FEL.Blandat med fullständig lycka. Inte konstigt att man gråter...

Känner igen det där med att känslorna är upp och ner i början. På BB grät jag så fort bebis grät, mitt hjärta gick sönder så fort han blev ledsen så jag klarade inte av att följa med på läkarundersökningen eller PKU provet. Jag sov inte en blund 3 dygn för varje gång jag slumrade till så ryckte jag två sekunder senare till med en rädsla om att bebis inte längre andades och jag var tvungen att vaka över honom som en hök. När jag kom hem grät jag en dag helt random, av ingen anledning, bara grät och grät för allt och inget. sen har jag flera gånger tyckt synd om min bebis, och sagt till min man att "vi vanvårdar ju honom, stackarn!!! Han är helt beroende av oss och vi klarar inte ens av att ta hand om honom!" På grund av röd stjärt, och att han en gång skrikit för att han kissat så blöjan läckt och var blöt om ryggen men vi märkte det inte direkt, eller pga att jag misstänkte att han ibland legat med bajsblöja längre än 30 minuter. Ja jag tyckte vi var världens sämsta föräldrar som inte var helt perfekta för vårt barn och som inte hade en aning om hur man egentligen tog hand om ett utan fick googla massa, jag hade på riktigt dåligt samvete och mådde dåligt över minsta sak.

Men, nu i efterhand kan man ju bara skratta åt det där :) så mycket kan jag säga er som går igenom bergochdalbanan just nu. Allt lugnar ner sig så småningom, saker och ting faller på plats, man blir mer avslappnad och självsäker och kan efter ett tag njuta på riktigt i bebisbubblan som från början faktiskt varit riktigt tuff!

Hej!

Jag hade bf 29 maj men vår son behagade inte komma ut till oss förrän den 12 juni. Allt känns fantastiskt, svårt att förstå att det fanns ett liv före honom. Dock har det funnits dagar då jag bara velat gråta. Hormonerna är inte helt enkla att hantera. Men det är väl så det ska vara. Att ha barn innebär väl ständig oro, bara på olika sätt genom livet. :)

Hur gör ni när ni ska natta era bebisar?

Vi har vyssat henne till sömns och sedan lagt ner henne i sängen men nu tänker jag att jag kanske binder ris åt egen rygg och att vi borde lära henne redan nu att somna själv i sängen. I alla fall när hon ska somna för natten. Vagnen är ju lättare att få henne att somna i på dagen om man går ut och går och så. Det är mest natten i sängen som jag funderar över. Hur gör ni?

Och apropå hormoner... Tårarna rinner här på grund av att jag aldrig mer kommer få föda mitt första barn. Kanske ett andra och tredje, men ALDRIG mer mitt första... Och visst sa jag efter förlossningen att det inte blir fler barn, för att det var så jäkla jobbigt på slutet, men... nu vill jag bara göra om det. (Eller?!)

Att vår underbara skatt ligger här och är så perfekt man bara kan vara gör mig bara ännu mer gråtfärdig. 

Kul att vi har blivit några stycken och att vi kan känna igen oss i varandra! Jag blev helt plötsligt väldigt varm och tog min temp, 38,4 visade den, den visade 36,5 på min sambo. De sa innan vi åkte hem i måndags att man kunde få feber och att det inte är farligt. Jag fick både bristning och blev klippt under förlossningen och är väldigt noga med hygienen och det är inte ömt där alls nu. Någon mer som haft feber när ni kommit hem?

Min brorsdotter var man tvungen att vyssa till sömns upp till nästan 2 års ålder pga att de vande henne vid det från att hon var nyfödd. Hon kunde inte somna om man inte gungade henne i armarna fram och tillbaka i en evighet. Med en liten bebis är det jättemysigt men de få gånger jag skulle natta henne när hon var lite äldre var det rena rama tortyren för axlar, rygg, armar!

Vi har sovrutiner sen första dagen hemma. I början var det runt 22 tiden, sen blev det runt 21 men nu börjar nattningen redan runt 20 (det är då han börjar bli gnällig). Vi byter blöja, sätter på pyjamas, släcker ner och gör mörkt sen ammar jag lillen tills han somnar. Eller så släpper han bröstet när han är mätt och jag ligger kvar bredvid tills han somnar, då ligger han lugnt och trött med kinden på mitt bröst och tittar runt ett tag innan sömnen tar över. Jag ligger kvar tills jag ser att han är i djupsömn sen flyttar jag över honom till egen säng (babynest i en sidosäng bredvid vår säng). Funkar jättebra för oss! Sen sover han gott hela natten men vaknar ungefär var tredje timme för att äta, och somnar på samma sätt varje gång vid bröstet.

Få gånger har vi varit tvungna att natta honom i armarna och vyssa men då har han varit extremt gnällig och skrikig pga övertrötthet eller magknip.

På dagarna somnar han oftast själv när han behagar, antingen vid tutten eller helt random i vagnen, babysittern, soffan osv om han är trött :)

Idag är min Ludwig 1 vecka gammal. Han tycker mest om att äta och att sova på mammas eller pappas bröst, på natten sover han sina 6 timmars pass i sin egna säng, en riktig drömbebis! Hoppas det håller i sig bara :)

Det va bara en dröm! Nu ska han äta var 3-4e timme, men är lätt att natta och lägga ifrån sig så det stör ju inte nattsömnen så mkt :) Har fått så mycket hjälp av min fina syster vilket är så skönt! Undrar man något så är det ju bara att ringa :D

Min skrutta vill fortfarande inte sova själv, men det vi har lyckats med är att jag ammar henne till sömns i sängen (ca kl 22) och lägger henne i babynesten mellan oss. Då sover hon 1-2,5 h innan hon vaknar. När hon vaknar ammar jag henne till sömns igen, men därefter sover hon endast 1 h i taget plus att hon tar god tid på sig att somna om. Framåt 4tiden är jag så trött att jag liggammar henne och låter henne ligga kvar bredvid mig hud mot hud. Då sover hon 3 h och vi vaknar relativt utvilade vid 7 :)