Junibebisar 2014
Hej! Tänkte att det skulle va kul med en tråd för oss som fått våra bebisar i Juni.
Min bebis kom 20 Juni på midsommarafton.
En tråd att utbyta glädje och eventuella problem som andra kanske har bra lösningar på?
-
-
Svar på tråden Junibebisar 2014
-
Oj, då har du ju det mycket jobbigare än mig. Glad att jag kan lägga ifrån min honom också :)Amalian83 skrev 2014-06-29 11:04:57 följande:
Min skrutta vill fortfarande inte sova själv, men det vi har lyckats med är att jag ammar henne till sömns i sängen (ca kl 22) och lägger henne i babynesten mellan oss. Då sover hon 1-2,5 h innan hon vaknar. När hon vaknar ammar jag henne till sömns igen, men därefter sover hon endast 1 h i taget plus att hon tar god tid på sig att somna om. Framåt 4tiden är jag så trött att jag liggammar henne och låter henne ligga kvar bredvid mig hud mot hud. Då sover hon 3 h och vi vaknar relativt utvilade vid 7 :)
-
Hoppar in här ni när min lilla flicka äntligen är här. 17 dagar efter beräknat datum fick vi hjälp att vräka henne med igångsättning. Hon föddes 26 juni så hon 3 dygn snart
hon har 2 bröder på 5, 5år och 4 år som älskar sin syster och är väldigt duktiga -
Välkommen!nica skrev 2014-06-29 14:13:00 följande:
Hoppar in här ni när min lilla flicka äntligen är här. 17 dagar efter beräknat datum fick vi hjälp att vräka henne med igångsättning. Hon föddes 26 juni så hon 3 dygn snart
hon har 2 bröder på 5, 5år och 4 år som älskar sin syster och är väldigt duktiga
Oj 17 dagar över!!! Jag tyckte det var jobbigt att gå över 7 dagar. Gick allt bra? -
Usch, låter jättejobbigt! Hur länge äter hon vid varje tillfälle? Kanske det hjälper om du försöker hålla henne vaken så att hon äter längre stunder och blir mättare. Så lagom enkelt när man själv är helt slut och slumrar till när barnet äter, haha, men tror man kan tjäna energi på det i längden :)Amalian83 skrev 2014-06-29 11:04:57 följande:
Min skrutta vill fortfarande inte sova själv, men det vi har lyckats med är att jag ammar henne till sömns i sängen (ca kl 22) och lägger henne i babynesten mellan oss. Då sover hon 1-2,5 h innan hon vaknar. När hon vaknar ammar jag henne till sömns igen, men därefter sover hon endast 1 h i taget plus att hon tar god tid på sig att somna om. Framåt 4tiden är jag så trött att jag liggammar henne och låter henne ligga kvar bredvid mig hud mot hud. Då sover hon 3 h och vi vaknar relativt utvilade vid 7 :)
-
De var sjukt jobbigt att vänta så länge. Men när jag helt plötsligt skulle på igångsättning kändes de väldigt plötsligt:-P förlossningen tog lite mer än 4 timmar från att ha tagit en tablett och hon var utesoffipropp1987 skrev 2014-06-29 19:52:23 följande:
Välkommen!
Oj 17 dagar över!!! Jag tyckte det var jobbigt att gå över 7 dagar. Gick allt bra?
-
Ansluter mig till gruppen! Min tjej kom 13 dagar över tiden den 23 juni
-
Grattis :)Tizi skrev 2014-07-01 13:01:48 följande:
Ansluter mig till gruppen! Min tjej kom 13 dagar över tiden den 23 juni
-
Hänger på här jag med :) min dotter blev 3 v idag, vad fort tiden går och vad hon utvecklas! :)
-
Vad KÄNNER ni nu när ni är hemma med era små knoddar? Min lilla ängel ligger här bredvid mig så ofattbart fin och jag KAN INTE FATTA att man kan ha så mycket känslor för henne och kring hela situationen. Massa rädslor (psd, måste lämna bort henne till dagis så småningom, tänk om nån är elak mot henne nån gång, tänk om hon börjar må dåligt, blir sjuk, deprimerad, råkar ut för olyckor......). Och så detta att vilja ha henne tillbaks in i magen... Älska mycket, men sådär lite på avstånd, med skyddande fostervatten och inga direkta möjligheter att göra FEL. Nu finns det många möjligheter att göra fel... Att glömma blöjbyten, missa signaler, införa felaktiga rutiner som slår tillbaks på en senare... Och att vilja ha förlossningen kvar... Och samtidigt en kärlek större än allt. En glädje över att hon äntligen är ute, vi väntade så länge! Hela situationen får mig att gråta och le om vartannat. Javisst, hormoner... Men ändå. Pappan jobbar för första gången sedan förlossningen, idag. Vi är ensamma och jag blir väl extra orolig därför... Suck.
-
Hormonerna spelar ett stort spratt. Man gråter åt massa trams :-PJuronjaure skrev 2014-07-02 10:04:13 följande:
Vad KÄNNER ni nu när ni är hemma med era små knoddar? Min lilla ängel ligger här bredvid mig så ofattbart fin och jag KAN INTE FATTA att man kan ha så mycket känslor för henne och kring hela situationen. Massa rädslor (psd, måste lämna bort henne till dagis så småningom, tänk om nån är elak mot henne nån gång, tänk om hon börjar må dåligt, blir sjuk, deprimerad, råkar ut för olyckor......). Och så detta att vilja ha henne tillbaks in i magen... Älska mycket, men sådär lite på avstånd, med skyddande fostervatten och inga direkta möjligheter att göra FEL. Nu finns det många möjligheter att göra fel... Att glömma blöjbyten, missa signaler, införa felaktiga rutiner som slår tillbaks på en senare... Och att vilja ha förlossningen kvar... Och samtidigt en kärlek större än allt. En glädje över att hon äntligen är ute, vi väntade så länge! Hela situationen får mig att gråta och le om vartannat. Javisst, hormoner... Men ändå. Pappan jobbar för första gången sedan förlossningen, idag. Vi är ensamma och jag blir väl extra orolig därför... Suck.
De kommer gå super bra när ni kommer in i de rutiner som passar er. De finns inte massa rätt och fel. Blöjan bytar du säkert precis i tid. De tar ett tag och tolka bebisens signaler.
Jag har 2 barn sedan innan men känner mig fortfarande osäker. Mina andra barn är pojkar och nu har jag en liten flicka...känns jätte konstigt.
Och om man känner sig osäker kan man ju alltid fråga om tips och råd
hon har 2 bröder på 5, 5år och 4 år som älskar sin syster och är väldigt duktiga