Är känslorna i filmer och böcker helt påhittade och totalt overkliga?
Jag är en tjej som under hela min uppväxt läst kärleksromaner i oändlighet. Drömprinsen där det var kärlek vid första ögonkastet och stjärnor och blixtar överallt hägrade och jag hade verkligen bilden klar för mig.
Sen träffade jag en kille. Han var fin, väldigt snäll och omtänksam och vi blev ihop. Jag ångrade mig efter ett tag men ville inte såra honom och kom inte på ngt bra sätt att göra slut så vi fortsatte att vara ihop. Han var inte drömprinsen och det slog aldrig gnistor om oss och stjärnor det såg jag aldrig. Men ju mer jag lärde känna honom ju mer tyckte jag om honom. Och med tiden växte kärleken sig allt starkare. Han blev min bästa vän. Vi skrattade tillsammans, vi pratade om allt och vi hade jättebra sex. Vi gifte oss. Vi fick barn. Flera st. Och vi blev en familj. Så fina och underbara barn och en sån fin familj. Min man gav och ger mig komplimanger varje dag. Jag älskar honom mest i världen och jag var så fantastiskt lycklig. Sen hände en del tragiska saker. Och hela livssituationen förändrades. Det tog hårt på hela familjen men var värst för min man. Massiv stress och det ledde till att vi pratade mindre och sexlivet blev lidande.
Helt fel på så många plan jag vet, men via ett gemensamt fritidsintresse träffade jag en annan man. Från början chattade vi mest. Sen pratade vi i tfn. Jag hade ett så stort behov av att prata eftersom jag inte nådde fram till min man. Och sen ville "han" träffas. Och vad tror ni hände..? Det var precis som i böckerna. Gnistor, stjärnor you name it. Jag blev tokkär. Han också. Det var bara två problem. Jag var gift. Och han också. Och till råga på allt så älskade vi båda våra respektive.
Otrohet fanns inte på världskartan för mig. Har man lovat "tills döden skiljer oss åt" så har man. Och ändå så kunde jag inte låta bli att träffa honom. Detta är det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Och ändå fantastiskt. Jag berättade för min man efter andra träffen (och nej jag hade aldrig sex m den andre även om jag gärna hade velat). Det har tagit lång tid att försöka reparera skadan och jag har inte lyckats helt. Jag har fortfarande världens bästa man, som har varit mkt stöttande, förlåtande, förstående och tydlig med att han älskar mig. Och jag älskar honom djupt, varmt och innerligt. Problemet är bara att jag även älskar den andre.
Så svaret på frågan om känslorna som beskrivs i böckerna finns, är ja. Men i mitt fall så hade jag hellre önskat att jag fått fortsätta tro att det var en utopi.