Hur gör ni med morgnarna när barnen vaknar tidigt?

Vi tog en sovmorgon var på helgerna och om barnen vaknade snortidigt på morgnarna eller om natten varit eländig under vardagarna så krävde jag att maken steg upp en dryg timme tidigare så att jag fick vila en stund.

Eftersom jag är morgonpigg och inte gillar att "sova bort halva dagen", tog jag i stort sett alla tidiga morgnar med barnen.

Jag tog självklart (för mig självklart) alla vardagar (när mannen jobbade). Sen tar vi varsin sovmorgon på helgen.

Hmm jag har alltid klivit upp på morgonen med barnen.

Sambon går oftast upp en stund och sen lägger han sig och sover en stund till efteråt. Går jag upp vid 05 efter att ha ammat ett antal ggr under natten är jag ingen rolig mamma framåt sen eftermiddag Anledningen till varför han går upp först är att han somnar om medan jag inte gör det om jag varit vaken ett tag.

Har ett väldigt morgonpiggt barn. Sambon går allt som oftast upp med henne oavsett om han jobbar, har semester eller är föräldraledig. Han är också morgonpigg nämligen.
Det är inte så att ansvaret för barnen minskar bara för att man jobbar.. Snarare tvärtom i så fall.

Sambon är kvällsmänniska och gärna uppe till 2-3 , jag försöker komma i säng runt 11-12, då det är skönt att få någon/några timmar utan vakna barn. Stora tjejen lägger sig runt 8, medan ettåringen utan problem är vaken till 22. Nu tränar vi på att lägga henne tidigare då jag ska upp och jobba snart, men då vaknar hon före 8 istället ... Just nu tar vi gärna sovmorgon när vi får, men som regel går jag upp tidigt med yngsta och 3,5-åringen smyger upp och leker på sitt rum, så där har vi dålig koll på när hon vaknade.

Vårat äldsta och näst yngsta barn vaknar ca 05.00 - 05.30 varje morgon och eftersom vi har både hästar och hundar att ta hand om så kommer jag oftast upp med dem oavsett om det är vardag eller helg, det är skönt att komma upp då det är så stilla överalllt :)

Eftersom vi bara har ett barn så fanns det mycket utrymme att sova på dagen. Vaknade barnet vid 5 så kunde man oftast få somna om vid 8 och sova en timme eller två. Den som var hemma tog därför morgonen på vardagar. Var det en jobbig period så tog den arbetande föräldern sena kvällen istället så att den som var hemma kunde hoppa i säng tidigt.

På helgen tog vi alltid varsin sovmorgon.

Undantag kunde vara vid sjukdom då man kanske knappt fick någon sömn alls. Då kunde den som skulle jobba båda ta morgonen och flexa så det blev lite extra sovmorgon.

Fungerade bra för oss som sällan hade problem med sömnen även om det fanns perioder av tidiga morgnar.

För det mesta har vi haft det så att barnet fortfarande sover när den som ska till jobbet kliver upp, alternativt att barnet vaknar när den föräldern som ska jobba kliver upp. I perioder har hon vaknat tidigt, då har nog den som sovit mest på natten gått upp med henne. Vi har alltid hjälpts åt på nätter och morgnar oavsett vem som varit föräldraledig (vi har varit hemma lika länge). På helger tar vi en sovmorgon var. Nu på semestern tar vi varannan morgon. Vår dotter vaknar oftast vid 8-9 och jag brukar inte somna om, däremot ligger jag gärna kvar i sängen och läser en stund medan min man stökar med morgontvätt och frukost :)

Vi tar varannan morgon oavsett vem som jobbar och vilken dag det är. Om den som ska jobba börjar extra tidigt eller har en tuff dag med tex mycket bilkörning så slipper han/hon ta den tidiga morgonen. Men vi fortsätter sedan med varannan. Har två barn så det går inte att vila på dagen om man är hemma med barnen, bara ett sover lunch.

Min man har svårt att gå upp på nätterna men har lättare att klara av väldigt tidiga morgnar. Tvärtom för mig som fixar att bli väckt x flera nattetid och somna om, bara jag slipper gå upp 5-6 på morgonen. Så för oss har det fallit sig naturligt att mannen tagit nästan alla morgnar då han varit ledig men sluppit gå upp nattetid. Vi har haft barn som vaknat mycket på nätterna OCH vaknat tidigt på morgonen.... annars tycker jag man kan turas om med morgnarna om barnen sover bra på nätterna.

Vi har aldrig behövt gå upp tidigt någon av oss. Vaknar barnet ligger jag kvar och ammar lite och så kan vi somna om. Sen går vi upp när det passar typ vid 9

Jag har ett supermorgonpiggt barn (6,5 år), ett morgonpiggt barn (5 år) och ett lite sömnigare barn (1 år). Eftersom de har en tendens att påverka varandra så brukar det resultera att alla är uppe med tuppen. Mellansonen vaknar eller väcks av storebror. Minstingen vill inte ligga kvar när storebrorsorna är uppe. Jag är den mest morgonpigga så tar flest morgnar, men generellt är det väl så att jag och sambon går upp lite om vart annat. Den som känner sig manad just den morgonen helt enkelt......eller som märker att den andre verkligen inte orkar .

Tänker att det nog ger med sig när de kommer in i tonåren .