• Fru Kantarell

    Spädbarn med epilepsi? EP-tråd?

    Hej, jag har en tremånaders flicka med epilepsi och skulle gärna vilja diskutera med andra som varit i den situationen och som gjort ep-utredningar. Jag såg någonstans att det skulle finnas en sluten grupp för föräldrar här på FL - är det någon som vet något om det? Annars får gärna de som vill kommentera i denna tråd.

    Jag fick mitt tredje barn i mars. När hon var tre veckor började hon skaka okontrollerat i kroppen då och då. En vecka senare påbörjades utredning och de satte in medicin. Vi har gjort 4 EEG varav två visat ep-aktivitet. Det gjordes också en datortomografi eftersom man misstänkte en hjärnblödning - men lyckligtvis såg allt bra ut. Vi har tagit mängder av blodprover och även ryggmärgsprov och gjort en ögonundersökning. Allt har sett normalt ut hittills. I slutet av sommaren ska vi göra MR och muskelbiopsi.

    Den första medicin hon fick var fenobarbital. Den gjorde att hon fick mycket färre kramper och att de ändrade karaktär - från skakningar till "ryck". Efter ett antal doshöjningar var hon helt kampfri i tre veckor, men förra veckan kom kramperna tillbaka. Dessutom var de återigen skakningar. Vi har nu legat på Sachsska barnsjukhuset i Stockholm till och från i en vecka. Vi har börjat med en ny medicin Levetiracetam (Keppra). Vi har permis nu, men hon är inte krampfri. Jag vill så gärna åka till övriga familjen som befinner sig på landet, men det är oklart om vi kan göra det. Min dotter har aldrig varit påverkad i sin andning när hon fått kramper, men det är tydligt att vår läkare tror att det skulle kunna hända. (Hon har just sett till att vi fått ett andningslarm). Är det någon av er som varit med om att anfallen ändrat karaktär på det sättet? Är det någon som har erfarenhet av spädbarnskramper som växt bort? Eller bara någon som vill prata om dessa saker?

  • Svar på tråden Spädbarn med epilepsi? EP-tråd?
  • Oksana

    Hej.   Glad

    Min dotter fick EP vid 5 månaders ålder.
    Vart MR undersökningar och EEG undersökningar och även gjort en muskelbiops i benet på Lea.
    Lea blir 3 år nu i November.

    Hon får medicin , Keppra och Trileptal 2 gånger om dagen.
    Dom funkar jätte bra för henne och hennes EP anfall har minskat, även hennes frånvaroattacker har avtagit vilket är så skönt.


    Vi har akut medicin med oss så fort vi lämnar huset ifall hennes anfall inte avtar efter 3-4 min.
    Lea får mest anfall innan hon som,nar och efter att hon vaknat, tror att det är för att hjärnan börjar slappna av, jätte obehagligt varje gång.
    Lea blir alltid så trött efter ett EP anfall att hon hon måste sova eller vila ut, återhämtas sig.


    Tror inte att man någonsin kommer att bli van.

    // Oksana

  • NaataalieL

    Hej! Min son fyller tre månader om ett par dagar och har också epilepsi. Vi åkte in med honom på akuten när han var två veckor efter att hans ögon helt plötsligt började skela/rulla varpå han kräktes. Detta upprepades 3 gånger. Vi blev hemskickade från akuten 2 gånger med remiss till ögonspecialist innan de till slut tog oss på allvar då vi visade upp ett anfall vi fångat på film. Han äter nu fenemal 2 gånger om dagen. Hade känts bra att prata med en förälder i liknande situation.

    / Natalie

  • Haskel

    Nu är jag visserligen "gammal" och har inga barn med epilepsi.

    Dock har jag själv haft EP efter en förlossningsskada. Fick ändå ingen diagnos förrän jag var 17 år.

    Jag kan svara på de flesta frågor epilepsi som anlag, (då det ej är en sjukdom). Även hur det är att leva med det.

  • NaataalieL
    Haskel skrev 2014-07-24 00:14:41 följande:

    Nu är jag visserligen "gammal" och har inga barn med epilepsi.

    Dock har jag själv haft EP efter en förlossningsskada. Fick ändå ingen diagnos förrän jag var 17 år.

    Jag kan svara på de flesta frågor epilepsi som anlag, (då det ej är en sjukdom). Även hur det är att leva med det.


    Hej! Jag skulle gärna vilja ställa några frågor om du inte har något emot. Du nämnde anlag. Min sons farbror har/har haft epilepsi men jag vet inte om det är långdraget då hans pappa inte har ep, men å andra sidan så känns de som en konstig tillfällighet och en möjlig orsak jag kan tänka mig. Hur är det för dig att leva med ep? Är det något särskilt du vet provocerar fram dina anfall (tänker på blinkande ljus etc)? Och Får man lov att fråga vad det var för förlossningsakada. Tacksam för svar!
  • Haskel
    NaataalieL skrev 2014-07-25 00:01:55 följande:
    Hej! Jag skulle gärna vilja ställa några frågor om du inte har något emot. Du nämnde anlag. Min sons farbror har/har haft epilepsi men jag vet inte om det är långdraget då hans pappa inte har ep, men å andra sidan så känns de som en konstig tillfällighet och en möjlig orsak jag kan tänka mig. Hur är det för dig att leva med ep? Är det något särskilt du vet provocerar fram dina anfall (tänker på blinkande ljus etc)? Och Får man lov att fråga vad det var för förlossningsakada. Tacksam för svar!
    Hej Natalie!
    När jag skriver "anlag" menar jag inte arvsanlag. Det är ytterst sällan som epilepsi är är ärftligt. Det jag menar, är att epilepsi inte är en sjukdom utan något som kallas för anlag. Man har anlag, eller lätt för att få epilepsianfall. Alla människor kan få epilepsianfall, men det är först om du har "anlag" som du får diagnosen epilepsi.

    Jag har klarat mig ganska lindrigt, jag har körkort, och så gott som anfallsfri. Anfallen i sig är inte jobbiga, däremot kan rädslan för anfall vara jobbig. Det finns miljöer, tillfällen och situationer där man absolut inte vill ha ett anfall. Främst då "man ställer till en scen". Det blir ambulanser, rädda människor osv. 
    Ett anfall märker man dock inte av, man är ju medvetslös. Men efteråt fungerar minnet mycket dåligt, man har en del yrsel och är mycket trött.
    Det jobbigaste med epilepsi är enligt mig sk. "känningar". Mycket mycket korta anfall, som ofta enbart yttrar sig som yrsel. Dock en mycket otäck och skrämmande yrsel. Så skrämmande att den flera gånger fått mig som vuxen man att börja gråta. I övrigt lever jag som vilken man som helst, förutom några tabletter varje dag, som iof har några tråkiga biverkningar.
    Mina anfall och/eller känningar kommer alltid vid avsaknad av sömn och mat. Kombinerar man sedan stress ökar risken ännu mer. Har även fått problem då jag övat fridykning en dag. Blinkande ljus har jag aldrig reagerat på, inte heller vid EEG-undersökning.

    Förlossningsskadan var att jag hade navelsträngen flera varv runt halsen, och fick på så sätt syrebrist vid förlossningen. 
  • Petto 83

    Hejsan!

    Jag har en son på 10 månader som medicinerats sen han var 3 månader med ergenyl. Hans anfall har varit stel kropp med ryckningar i benen och uppspärrade ögon och lätt tillbaka draget huvud. Vi har gjort några EEG-n utan något avvikande, MR och ryggmärgsprov också dom utan fynd men under ett video telimetri (tror jag det heter) såg dom aktivitet under hans anfall som visade epilepsi. Det ända vi vet är att det inte är spädbarns epilepsin.

    Våran son är född i v.35, han har haft det kämpigt med sina luftvägar efter RS-virus som han hade i april så han medicineras med kortison spray, han är väldigt sen i sin motoriska utveckling och har svårt att "hålla" sitt huvud kan tex. inte sitta själv, han har också haft det kämpigt med maten. Han har bara velat bli ammad men efter mycket bök och tjurighet så äter han nu näringsdryck från flaska och mindre matportioner 2-3 ggr/dag. Blev mycket av det som inte funkat/funkar men han är en otroligt glad liten människa. Har googlat massor men inte hittat andra föräldrar med små epilepsi barn.

  • NaataalieL
    Haskel skrev 2014-07-25 00:33:47 följande:

    Hej Natalie!

    När jag skriver "anlag" menar jag inte arvsanlag. Det är ytterst sällan som epilepsi är är ärftligt. Det jag menar, är att epilepsi inte är en sjukdom utan något som kallas för anlag. Man har anlag, eller lätt för att få epilepsianfall. Alla människor kan få epilepsianfall, men det är först om du har "anlag" som du får diagnosen epilepsi.

    Jag har klarat mig ganska lindrigt, jag har körkort, och så gott som anfallsfri. Anfallen i sig är inte jobbiga, däremot kan rädslan för anfall vara jobbig. Det finns miljöer, tillfällen och situationer där man absolut inte vill ha ett anfall. Främst då "man ställer till en scen". Det blir ambulanser, rädda människor osv. 

    Ett anfall märker man dock inte av, man är ju medvetslös. Men efteråt fungerar minnet mycket dåligt, man har en del yrsel och är mycket trött.

    Det jobbigaste med epilepsi är enligt mig sk. "känningar". Mycket mycket korta anfall, som ofta enbart yttrar sig som yrsel. Dock en mycket otäck och skrämmande yrsel. Så skrämmande att den flera gånger fått mig som vuxen man att börja gråta. I övrigt lever jag som vilken man som helst, förutom några tabletter varje dag, som iof har några tråkiga biverkningar.

    Mina anfall och/eller känningar kommer alltid vid avsaknad av sömn och mat. Kombinerar man sedan stress ökar risken ännu mer. Har även fått problem då jag övat fridykning en dag. Blinkande ljus har jag aldrig reagerat på, inte heller vid EEG-undersökning.

    Förlossningsskadan var att jag hade navelsträngen flera varv runt halsen, och fick på så sätt syrebrist vid förlossningen. 


    Tack så mycket för ditt svar. Bra att få höra din upplevelse av epilepsi för att försöka få en aning om hur det kan vara. Hoppas du i fortsättningen förblir anfallsfri :)
  • NaataalieL
    Petto 83 skrev 2014-07-25 00:55:58 följande:

    Hejsan!

    Jag har en son på 10 månader som medicinerats sen han var 3 månader med ergenyl. Hans anfall har varit stel kropp med ryckningar i benen och uppspärrade ögon och lätt tillbaka draget huvud. Vi har gjort några EEG-n utan något avvikande, MR och ryggmärgsprov också dom utan fynd men under ett video telimetri (tror jag det heter) såg dom aktivitet under hans anfall som visade epilepsi. Det ända vi vet är att det inte är spädbarns epilepsin.

    Våran son är född i v.35, han har haft det kämpigt med sina luftvägar efter RS-virus som han hade i april så han medicineras med kortison spray, han är väldigt sen i sin motoriska utveckling och har svårt att "hålla" sitt huvud kan tex. inte sitta själv, han har också haft det kämpigt med maten. Han har bara velat bli ammad men efter mycket bök och tjurighet så äter han nu näringsdryck från flaska och mindre matportioner 2-3 ggr/dag. Blev mycket av det som inte funkat/funkar men han är en otroligt glad liten människa. Har googlat massor men inte hittat andra föräldrar med små epilepsi barn.


    Hej!

    Jag är ny här på familjeliv, hittade den här tråden och kunde då inte låta bli att skriva. Det är inte många som förstår ens ständiga oro . Är din son anfallsfri nu? Video telmetri, vet du vad de är för skillnad mot ett video EEG?
  • Haskel
    NaataalieL skrev 2014-07-25 01:17:56 följande:
    Tack så mycket för ditt svar. Bra att få höra din upplevelse av epilepsi för att försöka få en aning om hur det kan vara. Hoppas du i fortsättningen förblir anfallsfri :)
    Jag bör även tillägga att man/jag lär sig leva med det. Jag kan t.ex nu redan minst en timme i förväg avgöra att jag kommer få ett anfall. Ibland har jag lyckats stoppa dem, ibland inte. De kommer iaf inte som någon direkt överraskning, och jag hinner ofta sätta mig i "säkerhet".
Svar på tråden Spädbarn med epilepsi? EP-tråd?