Jag och min sambo har gemensam ekonomi men tycker att han får mer än jag, p.g.a alla aktiviteter han är med på och allt som han måste ha till detta. Jag får ta och kliva undan så pengarna ska räcka till hela månaden och för att kunna spara.
Jag tycker det är väldigt jobbigt att ta upp sånt här, vet inte riktigt hur jag ska börja.
Hur gör ni med gemensam ekonomi lagt upp det för att det ska bli likt för båda?
Svaret blir "kommunikation" mellan er.....berätta hur du känner....att du tvingas avstå för att han skall få sina mål förverkligade...så är det ju inte meningen att det skall vara....någon absolut rättvisa blir det sällan på kort sikt i a f...du kanske kan "ta igen" på annat vis ...men som sagt...ni måste prata med varandra - om varandra.
Jag & min fru har haft gemensam ekonomi sedan vi flyttade ihop för snart 4+ år sedan....utan några större problem...därför att vi just diskuterat/prioriterat/jämkat osv... det skall vara "rättvist" så långt som det är möjligt..utan att gå till ytterligheter - Lycka till !
Ni behöver sätta er ner och göra en budget, kolla igenom era nödvändiga utgifter, hur mycket ni vill spara och sedan se vad ni får över att lägga på fritid och nöjen.
Man måste naturligtvis inte ha millimetersrättvisa så att båda får precis samma summa, vissa intressen kräver mer pengar än andra, men både ska ha pengar att lägga på sig själv. Han kan t.ex. inte både spela hockey, segla och spela golf om du inte har råd att köpa kläder eller köpa ett gymkort.
Så sätt er ner och se över er ekonomi, ofta kan man trolla fram lite extra pengar genom att dra ner på onödiga saker. Om hans hobbyn kräver mycket utrustning så kanske han kan köpa en del begagnat eller byta till något billigare.
Håller med ovan. Ska man ha gemensam ekonomi måste man diskutera hur det ska fördelas och det behöver inte vara 50/50 som det står i många trådar men det ska vara "rättvist".
Viktigt att man från början har samma syn på vad man ska lägga pengar på, annars är det bättre att ha separat ekonomi.
Vi har gemensam ekonomi på så sätt att alla inkomster går in på ett konto varifrån alla räkningar och gemensamma utgifter betalas. Från det kontot flyttas "nöjespengar" undan till var sitt eget konto varje månad. Det är en fast summa som vi har kommit överens om ska räcka till hobbies, kläder och nöjen som den andre inte är med på. Samma summa till båda två. T.ex. spenderar min man en hel del pengar på golf, men det behöver jag inte tänka på för det går från hans nöjeskonto. Likaså kan han tycka att mina 2000 kr per frisörbesök är hysteriskt, men det går från mitt nöjeskonto så det behöver han inte bry sig om. Allt vi gör gemensamt går från det gemensamma kontot.
Ibland händer det att det egna kontot inte räcker till och då kan man få ta från det gemensamma, men först efter att båda är överens om det. Vi pratar om vår budget och vad vi ska lägga pengar på. Inga större inköp görs från gemensamma kontot utan att båda är ok med det och vi har aldrig bråkat om pengar. Men det är också för att vi har liknande syn på pengar och vad vi ska spendera dem på.
Vi har haft gemensam ekonomi tidigare och då gjorde vi en budget där i tog upp alla kostnader. Då blir det tydligt vad pengarna går till.
När vi hade gemensam ekonomi så var det ingen av oss som hade någon dyrare hobby, så vi gjorde helt enkelt bara så att vi gav oss själva fickpengar (lika mycket varje månad) och sparade resten till olika saker t.ex. resor, renovering et.c.
Om ni sätter er ned och går igenom era utgifter så går det nog upp ett ljus för din sambo att han inte kan använda upp så mycket pengar till sin hobby, utan att ni först måste se till hushållets kostnader och ett sparande.
Vi gör så att vi sparar 5000 kr i månaden till oss själva som vi kan använda hur vi vill och resten går till det gemensamma. De egna pengarna spenderar vi precis så som vi vill och de gemensamma går aldrig till personliga saker. Barnens saker betalas såklart från det gemensamma. En variant är ju också att man betalar in en procent till det gemensamma, tex att 80% av ens nettoinkomst går dit och 20% går till det egna. Och månader man får mindre pga vabb så får man fortfarande lika mycket i kronor räknar till det egna eftersom att alla barnkostnader går på det gemensamma.
Vi gör så att vi sparar 5000 kr i månaden till oss själva som vi kan använda hur vi vill och resten går till det gemensamma. De egna pengarna spenderar vi precis så som vi vill och de gemensamma går aldrig till personliga saker. Barnens saker betalas såklart från det gemensamma. En variant är ju också att man betalar in en procent till det gemensamma, tex att 80% av ens nettoinkomst går dit och 20% går till det egna. Och månader man får mindre pga vabb så får man fortfarande lika mycket i kronor räknar till det egna eftersom att alla barnkostnader går på det gemensamma.
Jag och min pojkvän har gemensam ekonomi. Han har ett stort jaktintresse som är rätt kostsamt. Någon tusenlapp på ammunition, någon på jaktkläder, flera tusenlappar på nån bössa och sedan kan det ibland bli några hundra/tusenlappar för annat tillbehör. I början tyckte jag det kändes jobbigt, som om han använde så mycket att jag inte kunde köpa det jag ville. Gick och tänkte så tills han sa att han märkt på mig att något var fel, så då tog jag upp det med honom. Han blev nästan irriterad på mig att jag inte berättat tidigare hur jag känt det. Han sa att det inte alls var tanken när vi började ha gemensam ekonomi.
Som vi sagt det nu pratar vi med varandra om allt vi vill köpa som kostar mer än 1000 kr. Absolut inte att vi "frågar om lov", det skulle aldrig fungera, utan mer att vi "informerar" för kännedom. Normalt har ju eg både han och jag möjlighet att lägga ut några tusenlappar per månad på saker vi själva vill göra, trots att ekonomin är gemensam, men är det nåt som är extra dyrt som nån av oss vill ha så bestämmer vi helt enkelt att "ja, men köp det denna månad du. Jag hade velat ha det här och det här, men då tar jag det nästa månad så går det ihop sig den här gången också". Nästa gång blir det den andres tur att "vara först", helt enkelt. Fungerar fint för oss :) Oftast gör inte jag ens något som kostar så mycket och har heller inga särskilda intressen som kostar x) Det underlättar nog, men är det något särskilt jag vill ha eller göra så är det fritt fram för mig :)
Vi är gifta och har väl en egen kombination av gemensam ekonomi. Vi tjänar nästan lika mycket, han några tusen mer.
Vi sätter in lika mycket var på mat/ hushållskonto sammanlagt 6000kr, vi sätter in på ett gemensamt sparande, jag 3000kr/månaden, han 4000kr/månaden, vi sätter lägger lika mycket var på gemensamaräkningar och sedan sätter vi in olika för egna räkningar ( exempelvis hans jakträkningar)
Pengarna som vi har kvar är våra lekpengar. Men! Vi sitter inte och håller på våra pengar så hårt. Vill jag köpa något dyrt en månad så hjälper han mig gärna att betala. Jag har hästar och han är också intresserad av dom så han betalar oftast hovslagare och han skördar hö. Jag betalar alla djurförsäkringar osv. Jag köper ofta saker som jag vet att han vill ha också, men han har aktier och sånt som gör att han väldigt ofta har mycket pengar över ( till skillnad från mig som är dålig på ekonomi) så han betalar alltid våra gemensamma aktiviteter.