Utmattningsdepression, någon som känner igen sig?

Jag hade utmattningsdepression för några år sedan. Känner igen symptomen.

Sov hela dagarna

Hade ingen aptit (blev undernärd vilket gav ännu fler symptom)

Hade ingen verklighetsuppfattning, visste sällan om jag varit med om mina minnen eller om det var drömmar

Extremt dåligt närminne. Kunde gå till tvn för att sätta i en film och när jag kom tillbaka till soffan hade jag glömt vilken film jag satt i/att jag öht satt i en film.

Hjärtat slog dubbla slag ofta vilket var väldigt obehagligt.

Framfö allt var jag totalt ointresserad av ALLT

Tycker att ni ska gå ihop hela familjen och konfrontera. Han måste få hjälp om han mår som han gör.

Tack för ditt svar!
Jo, det där med aptiten stämmer också. Han har gått ner flera kilo, äter väldigt lite "bra " mat men kan i stället äta massvis med chips, godis osv.

Flera som har erfarenheter?

Precis. Det jag åt var kakor och chips och drack bara läsk. Inte speciellt mycket näring i det nä

Usch, jag minns den tiden som den lägsta punkten i mitt liv. Att jag bara var hemma och aldrig träffade någon gjorde ju det knappast bättre. Minns inte exakt vad det var som hjälpte mig ur det, men en kompis til mig började komma hem till mig och laga mat och kolla på film med mig. Bättre mat och sällskap (om än påtvingat) var början på förbättring iaf.

Jag hoppas något drastiskt händer honom snart. Det var ju inte så att jag tog några kloka och genomtänkta beslut då, och hade jag varit i ett förhållande hade jag nog garanterat avslutat det. Att känna sig ansvarig för någon annans känslor var verkligen inte något jag var intresserad av, bättre att radera alla ur mitt liv så jag slapp all press.

Puffar

Jag lever med en man som förmodligen har detta.
Är rädd varje dag att han ska lämna mig. Trippar på tå hemma hela tiden och vill inte göra han irriterad eller arg.
Han har ointresse för typ allt men ser att han anstränger sig ibland. Följer med på familje utflykter men är liksom inte närvarande psykiskt.
Försöker låstas att alt är bra inför barnen men det är inte lätt. Vill ha mig älskling tillbaka. 
Vad kan jag göra för att det ska vara lättare för han och hur kom ni andra ur det. Jag har frågat han om han vill skiljas men han säger ner. Han säger att han älskar mig men jag får sällan "bevis" för det.  
Struntar i om inte har så mycket sex men att få beröring och någon som säger att han älskar mig skulle inte vara fel. 
Känner mig snudd på deprimerad själv snart av ensamheten. 
Vad ska jag göra och kommer han bli bra?

Hej! Har varit i din mans sits och det låter verkligen som utbrändhet eller på väg iaf. När jag hade som värst kom jag inte ur sängen och hade panikattacker utan dess like och var helt övertygad om att jag skulle dö. Hjärtrusning andnöd ont överallt svimningskänslor osv osv. Hade jag varit i en relation då hade jag definitivt avslutat den. Har han någon hjälp från vården eller psykiatrin eller något? Vill han komma ur detta själv? Stressigt jobb eller stressad över något annat? Kram!!

Vet inte om det va till mig du menade. Har har tajt massa! blodprover för att undvika att han är sjuk fysiskt. Men inget. Han ska träffa en ny läkare på tisdag. har varit hos en kbt eller vad det heter. Tyvärr har hon varit sjuk 5 gånger av 7 så idag hat han bett om en ny läkare och en ny psykolog eller vad det nu kan bli. 
Jag verkligen försöker att vara lugn och förstående och jag ser att han anstränger sig. Vi hade ett långt samtal igår igen.
Vi kan prata en stund men sen vill han inte prata om det mer säger han. 
Vi hade bröllopsdag igår och han suprisade mig med restaurant och present så han anstränger sig iallafall änsålänge. 
Vill ha min man tillbaks:(
Han vägrar sömntabletter, sjukskrivning och all annan medicin vilket är bra för det för ofta med sig annan skit. Hoppas han får någon att prata med och bena upp sitt liv. 
Han är ju för snäll mot alla och har en hjärna som går på hel varv jämt i sin chefs position. Säger aldrig nej till nån.
Hur kom du ur det?