Jag tappade mitt spädbarn!!!!!!

Förstår känslan När mitt andra barn var liten bebis, bara ett par veckor, låg han på en filt på golvet. Jag tittade bort på annat och missade att storebror på 2 år hoppade  rakt på honom. Kastade sig på honom. Jag visste att han var i närheten, men missade min uppmärksamhet. Min bebis tappade andan. Han fick inte fram luft på ett bra tag. Sedan skrek han för livet länge länge. Som aldrig någonsin förr. Jag klandrade mig själv precis som dig. Jag som borde varit där och kollat läget. Vi åkte också in akut och kollade. Ingen fara här heller. Det tar ett tag att hämta sig.

Jag tycker inte du är någon hemsk mamma alls. En olycka är en olycka. Han klarade sig bra dessutom.

Kära du, du är ingen hemsk mamma. Det här kan hända alla! Det var en olycka och olyckor händer!

Du kommer med all säkerhet vara med om det igen, kanske inte just tappa din bebis, men råka göra illa på andra sätt. Jag har råkat gå emot en dörrkarm med min bebis huvud och råkat armbåga honom i huvudet. Man blir ledsen och känner sig fruktansvärd när det händer men det är sånt som händer!

Det viktigaste är ju att han mår väl och att inget hände. Försök att släppa det här och njut av det lilla livet och att han mår bra och inte gjorde sig illa :)

Kan se av din reaktion av händelsen att du är en jättebra mamma för såhär reagerar en kanonmamma ;)

Kram på dig

Barn är gjorda för att hålla över 80 år så de tål betydligt mer än vad man tror

Det var en olycka, du är inte en dålig mamma p.g.a. detta. 

Du är skärrad och känner att det som hände är hemskt - det visar på att du reagerar på ett bra och sunt sätt!

Kram 

Snälla klandra inte dig själv! Det var en olycka. Men jag vet hur det känns- jag glömde, i en paniksituation, att jag lagt min 4 månaders dotter i sängen. Och hon ramlade ner! Olyckor händer och man tar lärdom... Var inte hård mot dig själv.

Slog i byrån och for i golvet?

Usch! Klarar knappt av att läsa din ts. Vilken tur att det gick!!

Mitt barn ramlade från sängen vid två (!!) olika tillfällen. Det är fan det värsta jag var med om när han var bebis. Sedan tappade farmor honom också en gång när han var lite äldre. Fy, klarar inte ens av att tänka på det.

Det är tur att det oftast går bra. Men man blir ju ändå så jävla skärrad.

Men återigen, vilken tur att er bebis klarade sig.

Vill tipsa om att skippa skötbordet och alltid byta blöjor i sängen eller på nåt mjukt på golvet. För fall från skötbord är tydligen den vanligaste olyckan för spädbarn.

(Och vi plockade bort sängramen efter den andra fallolyckan då den var så himla hög och använde sedan bara madrasserna.)

Vilken tur att det gick bra!! ska det stå.

Ja alltså babysittern stod precis bredvid en byrå, han slog inte i själva kanten/toppen på byrån men när jag tappade honom var det som att han först dunsade mot byrån (där lådorna är) och sen föll mot golvet :( men jag har svårt att minnas exakt hur det var

Tack för alla svar, jag behövde bara få skriva av mig för jag är så jäkla traumatiserad och bara gråter hela dagen, behöver bearbeta på något sätt känns det som :( jag vet att det var en olycka men att jag skulle vara med om en olycka som innebär att tappa min 6 veckors i golvet kunde jag inte ana ens i min värsta mardröm :(

Hjälp snälla, har jag gett honom bestående men? När jag tröstade honom idag och han hade lugnat sig och var tyst mot min axel så snörvlade jag till och han ryckte till som bara den och började skrika (blev rädd av ljudet), senare idag råkade jag skramla lite för högt med disken och även då ryckte han till extremt och började skrika för en kort stund (men tystnade snabbt) och nu när han somnat för natten och jag låg och tittade på honom så skrek han till och lät jätterädd bara för att han ryckte till med armarna (fallreflexen), sen vaknade han till och började gråta och var ledsen. Han brukade aldrig bli rädd av fallreflexen innan :( herregud vad har jag gjort, han är ju alldeles rädd av sig nu och reagerar med rädsla mot allt sånt som tidigare bara fick honom att rycka till lite!