SNÄLLA HJÄLP mig! Alla erfarenheter kring abort v 8-9!!!?

Var inte orolig..

Detta är dessvärre ett rutiningrepp vid de flesta sjukhus och inom de flesta landsting.

För kroppens skull: medicinsk abort

För din skull: kirurgisk.

Medicinsk verkar bara vara plågsamt, på det jag har fått höra från vänner och bekanta. Dessutom är risken stor att allt inte stöts ut och att du då - ändå - måste genomföra en skrapning.

Själv genomgick jag en kirurgisk. Blev sövd, kände ingenting och inga större blödningar.

Fick voltaren efteråt och kände inte mer än som lite huggande menssmärtor

Du erbjuds psykolog. Ta chansen; det kan vara skönt att ventilera trots att man är 100 % säker på sitt beslut

Jag har aldrig gjort abort, men har haft flera missfall. De avslutas på samma sätt som aborter via medicinsk typ cytotec eller skrapning som är kirurgisk abort. Jag har hört att man rekommenderar medicinsk i första hand. Mest skonsamt mot kroppen. Själv föredrar jag kirurgisk. Somna och vakna och allt är klart. Ingen smärta alls och blöda sparsamt ett par dagar. Dock kan de väl ge viss ärrbilning på livmodern i sällsynta fall. Det är väl därför de rekommenderar medicinsk ? Den medicinska görs ju hemma. Skrapningen på sjukhus. Själv känner jag mig tryggare på sjukhus med personal. Det är ju individuellt. Den medicinska innebär viss smärta, men man får ju bra smärtlindring. Det finns risk att man kan blöda mycket.

Min vän gjorde medicinsk abort i vecka 9. Jag var med som stöd. Hon blödde kraftigt i flera dagar, men hade inte så ont ändå. Hon fick dock avsluta med en kirugisk abort ändå pga att det fanns rester kvar som vägrade komma ut.

Har gjort både medicinsk och kirurgisk och avråder starkt ifrån medicinsk. Det var det värsta jag varit med om, både sett till blödningar och den enorma smärtan.

Jag gjorde abort i december i v.8, medicinsk sådan. Valde att göra det på sjukhus med min pojkvän. Fick en tablett på tisdagen som stoppade upp graviditeten och på torsdag morgon kom jag till sjukhuset.

Fick där två tabletter att stoppa upp i slidan och smärtstillande "där bak". Skulle ligga ner i två timmar. Hände inget. Fick en tablett att lägga på tungan.. Tog väl 15 min sedan satte det igång.. Tyvärr måste jag säga att det var en av de värsta smärtorna i mitt liv. Jag vill inte skrämma dig med de orden men det är sanningen. (Så be om smärtstillande om du behöver det!) Minns inte hur länge det höll på. Gick sedan på toan och det kom förstås massor av blod, en liten geleaktig klump också. Sedan avtog det och jag kunde åka hem efter en tid. Kunde inte ha kört hem själv och de rekommenderade att man inte körde själv.

Tyvärr så blödde jag konstant i 8 veckor efteråt. Det är väl extremt men exakt på dagen efter 8 veckor slutade det. Hade inte ont under denna tiden och inte heller sex.

För mig var det inte ett enkelt val, många tårar föll men i slutändan var det en lättnad för det kändes rätt. Jag vill dock aldrig uppleva det igen.

I slutändan tror jag att man måste själv, inombords, känna sig säker på sitt val. För annars gör man det för någon annans skull.. Och då kanske man riskerar att anklaga sig själv i framtiden oavsett val. Jag har varit lite ledsen nu eftersom snart var det beräknad bf men jag vet inom mig att det var rätt val. Så jag beskyller inte mig själv för något eller någon annan.

Jag önskar dig lycka i ditt beslut. Kram

Har genomgått en medicinsk abort pga. ett MA som upptäcktes i v. 10..

Då det var mitt första missfall/abort så rekommenderade läkarna att jag skulle läggas in så de kunde kontrollera att allt kom ut som de skulle. Så jag kom dit en fredag kl. 8.00 och fick åka hem runt 18-19 på kvällen.

Fick tabletter att stoppa upp i slidan, var sedan tvungen att ligga ner i 1h.. Tog lång tid innan jag började blöda (fram mot 1-2 tiden) och smärtan var inte speciell farlig.. Har låg smärttröskel i vanliga fall, men detta var inga problem att hantera..

Det som var mest jobbigt var att man fick ligga på samma avdelning som nyblivna föräldrar, så var man ute i korridoren för att t.ex. gå på toaletten så både såg och hörde man nyfödda bebisar.. Det var sjukt jobbigt när vi faktiskt försökte bli gravida..

Jag blev inte erbjuden någon hjälp efteråt (vilket var rätt tufft att genomgå själv!), utan fick bara komma tillbaka på ett VUL för att kontrollera att allt var borta och det såg ut som det skulle..

Jag avskyr nålar och har aldrig blivit sövd, så för mig var valet enkelt att genomgå en medicinsk abort framför en kirurgisk..