28 år och förlorade min mamma mycket hastigt
Hej,
Jag skriver här för det känns som att jag snart kommer gå sönder. Min mamma lades in på sjukhus den 4 juni för dåliga blodvärden. Då hade hon varit dålig under en ganska lång tid och familjen har tjatat på henne att hon ska gå till läkaren men hon har sjukhusskräck så hon har aldrig gått dit. Efter att hon lades in blev hon snabbt mycket sämre och behövde massa syrgas för att kunna andas. Hon flyttades mellan olika avdelningar innan hon flyttades till en intensivvårdsavdelning där dom lade henne i respirator för att hon skulle kunna syresätta blodet ordentlig. Efter att hon hade legat i respirator i en vecka upptäckte läkarna att hon hade långt gången cancer i lungorna. Cancern hade mer eller mindre tagit över hela lungorna så det inte fanns någon frisk lungvävnad kvar. Detta upptäckte dom 3 veckor efter att hon hade kommit in och innan hade de sagt till oss att det verkade som att hon hade fått något elakartat virus i lungorna och att det därför bara var att vänta på att hon skulle bli bättre. Istället raserades hela världen, drömmar och hopp när läkarna sa att hon hade obotlig cancer. Hennes kropp var alldeles för svag för att kunna hantera en behandling och det fanns därmed ingenting mer de kunde göra för henne. 2 dagar senare beslutade vi i familjen att stänga av respiratorn. Efter det tog det bara drygt en timme tills hos somnade in.
Efter detta har det känts som att jag har gått runt i vakum. Till saken hör att jag bor på östkusten och min familj på västkusten så jag har behövt pendla fram och tillbaka medan mamma låt på sjukhus. Min semester var dock inplanerad från och med veckan efter hennes bortgång och 3 veckor framåt så nu har jag kunnat vara med min familj. Min pappa är dock inte världens bästa stöttepelare och jag har två yngre syskon (22 och 23 år gamla) som har tagit mammas borgång jättehårt.
Nu till kärnan. Under dessa 3 semesterveckor har jag fokuserat på att stötta min pappa och mina syskon och har nog varit väldigt duktig på att pressa undan min egen sorg. Nu när jag kom tillbaka till mitt hem och jobb är det som att allting bara sköljer över mig. Det känns som att jag inte kan andas ordentligt och jag har ingen ork att göra någonting. Jag sitter bara och stirrar framför mig på jobbet (när jag inte går iväg och gråter). Vad ska jag göra? Jag har ingen mer semester att ta ut och jag har dessutom tagit ut de dagar som jag enligt kollektivavtalet har rätt till i och med att mamma låg på sjukhus. Kan man bli sjukskriven? Jag har ett otroligt krävande jobb där jag träffar kunder hela dagarna och jag var helt slutkörd innan semestern och nu känner jag mig ännu mer slut...känns som att jag håller på att gå sönder.
