Sörjer dottern jag aldrig fick.. Hur går man vidare?

Jag väntar min fjärde son och tänker inte skaffa fler. Kan ibland känna som dig och jag förstår att det är jobbigt! Min mans mor har tre söner och jag och hon har jättebra kontakt, shoppar och umgås och hon umgås väldigt mycket med sina barnbarn, när jag ser hur lycklig hon är med endast pojkar känns det lite bättre :).

Jo det är klart.. Mina föräldrar och makens föräldrar känner samma sak inför våra pojkar men i mitt hjärta svider det på något vis. Jag älskar ju såklart mina barn, ingen får tro något annat, men jag saknar en dotter.. Ser hur "alla" vänner får döttrar eller/och båda könen och det värker. Även om jag är glad för dem så känns det hårt. 

Jag är 41 år så jag vet ju att detta är mitt sista.. 

Är inte i samma situation då vi fick en liten tjej men jag känner igen känslan av att längta intensivt efter en dotter. Ville så gärna ha en dotter som första barn för att då skulle jag iallafall ha en liten sessa.

Tycker inte du ska skämmas för vad du känner och att du hade en viss önskan. Även om många säger att kön inte spelar någon roll har jag märkt att det är ett väldigt laddat ämne. Och att längta efter en dotter har ju ingenting att göra med kärleken till sönerna.

Sörj dottern du aldrig fick och gläds med de härliga söner du har. Livet är inte alltid "rättvist" och det måste vi acceptera.