Längtar efter närhet, sex, kärlek

Nej varför skulle det vara kört, det känns som TS sätter upp egna hinder för sin lycka hinder som egentligen inte finns. 40 är väl ingen ålder för en kvinna. Jag vet också att många inte ser något hinder med dina barn heller eller nog de flesta. Varför gå kvar i en relation som du beskriver som destruktiv med en man som egentligen inte uppskattar dig alls. Nej lämna du för det kommer garanterat bli bättre än du har det i skrivande stund.
Det är faktiskt väldigt få män som är elaka, missbrukare nedlastade med allehanda problem och som gillar att bryta ned kvinnor på en och samma gång. Jag tycker dina önskemål i livet faller inom vad som räknas som vettigt.

Är det egentligen det? Känns som många människor inte är snälla mot sina partners, men jag läser mycket familjeliv också.
Alla i min närhet har varit så, även när de verkat inte vara det. Det låter kanske konstigt för något som inte alltid levt så.

Trådstarten var väl lite desperat, men är inte så desperat att just hitta en ny partner när jag lämnar denna egentligen. Känner mig bara så osedd just nu. Känns väldigt jobbigt att lämna. Har inte mycket självkänsla kvar och ångest hela tiden. Är isolerad och har inte riktiga vänner. De jag hade tröttnade på att jag aldrig lämnade, så jag får väl lite skylla mig själv, men det har ju gjort situationen ännu svårare. Jag har ingen annan.

Tråkigt att börja något med någon annan och välja bort den för att några år senare hamnar i samma situation, tycker jag. Det jag tänkte säga är, om du redan tidigare har dragits till någon annan, fanns nog samma problematiken redan då. Håller med (hm). Det är fullt förståeligt att längta efter kärlek, närhet, sex mm., men du själv verkar verkligen vara ditt största hinder i att nå detta. Om redan sedan tidigare inte syns någon förbättring, kan du väl utgå ifrån att din man inte tänker förändra något. Antingen borde du satsa på parterapi, KBT mm, eller så lämnar du honom. Bara att ta något beslut. Tro mig, det finns även andra män därute och nej, du är inte alls oattraktiv. 

Hur tänker du nu? Du stannar hos honom bara för att du inte har någon annan och det är vanligt att partner inte är snälla mot varandra? Nej, det är inte vanligt och inte någon borde leva såhär. Du är karaktärsmässigt inte mycket bättre än din partner. Han bryr sig inte, men du låtsas att vilja upprätthålla ert förhållande enbart för att du är för feg att lämna. Har du aldrig tänkt på att ditt liv skulle kunna se helt annorlunda ut? Bara att ta första steget. Om du fortsätter att tänka i dessa banor, kommer du starta någon trad här, jag är 67 och har 2 barn. Är jag fortfarande attraktiv för någon? Jag hade någon gång i tiden en chans att ändra mitt liv, men jag gjorde det aldrig. Något som jag ångrar mycket idag. Hur mycket tid vill du spendera på något dödsdömt?

Hur vet du att TS inte är oattraktiv? Har du sett bild? Missförstå mig rätt. Jag säger inte att TS är oattraktiv, jag bara undrar hur du vet det. Jag ser ingen bild.

Ja, detta vet jag. När man haft ett par liknande erfarenheter så vet man ju att man själv har en tendens att dras till fel personer. Även om de verkade som motsatser i början. Jag attraheras ju undermedvetet av människor som inte behandlar mig bra, och man ska väl i rättvisans namn säga att jag inte är någon perfekt människa, men så många år av svek, lögner och till och med misshandel gör en psykiskt svag. (min nuvarande är ingen misshandlare fysiskt, men typen som växlar mellan intresserad och ointresserad och inte vet vad han vill och kan bli verbalt elak.) 

Vad jag ville komma till är att jag känner mig så värdelös. KBT har jag provat, men jag tror grunden till mina problem ligger i en riktig skituppväxt, den KBT jag provade var inte så effektiv. 

Finns mycket mer som komplicerar som jag inte vill outa mig med, men detta är grunddragen.

Haha. Nej, jag startar nog ingen tråd när jag är 67, hoppas på att jag då är lyckligt pensionerad i ett annat land.

Men du förstår; i min värld har det varit så sedan jag var nyfödd. Man slår eller trycker ner. Mest mig, och jag gör som andra vill. Även när det kommer till sex.

Jag skrattar eftersom du ger mig lite hopp att det inte måste vara så. Hade behövt en tråd med exempel på bra relationer. Utan att det blir stereotypiskt; som vi låter varandra ha egentid, har sex så och så många gånger i veckan, delar på hushållet, delar på barnledighet och ger varandra ekonomiskt utrymme.

Jag är en oskuld när det gäller riktiga kärleksrelationer kan man säga. 
Vad gör ni, ni som lever i lyckliga relationer, konkret?

:)

Utséendemässigt ser jag ganska bra ut, jag får ofta höra det. Min låga självkänsla däremot, gör mig mindre attraktiv.

Varför har du inte valt den andra första icke destruktiva personen du har fallit för då? Vet du, vad man än skriver till dig. Inte något du kan ta till dig. Du vill bara gnälla lite hur dåligt du har det hemma och slicka dina sår istället för att bete dig som vuxen och ta tag i ditt eget liv. Inte någon har lovat att det är lätt, men du försöker ju inte ens.

FL är inte representativt , här skriver ju folk som har problem med sin relation på ena eller andra sättet och behöver råd. Utgå inte från att alla har det så eller att detta speglar hela verkligheten. Alla de som inte har problem är ju fullt upptagna med att leva sina liv och häckar inte på ett forum.

Klart du behöver - och kan- lämna din destruktiva relation. Sedan behöver du se över ditt mönster av att söka dig till destruktiva partners.  Livet är kort - förvalta det väl.