Forum Änglasyskon - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur våga försöka igen efter avbruten graviditet

    Ons 23 jul 2014 20:31 Läst 2731 gånger Totalt 6 svar
    Ons 23 jul 2014 20:31

    Hej!

    Avbröt i 21+6 pga allvarlig fosterskada i mars 2014. Idag, 5 månader, gick vi på återbesök där vi fick svar om obduktionen och ställa frågor. Det var inga andra anmärkningar än det vi redan visste.

    Efter avbrytandet ville jag bara bli gravid igen. Men iom att det tagit sån tid att få svar har jag senaste månaderna kännt mig väldigt stressad och faktiskt lite uppgiven. Det där goa man kände första gången finns inte.
    Vi vill ju ha barn, men det känns tufft nu.
    Hur gick det för er som fick barn efter ni varit med om ett avbrytande? Hur vågade ni? Fick ni nån hjälp eller stöd på vägen?

  • Ons 23 jul 2014 23:47 #1

    Ja avbröt 23/12-12 och fick barn 3/1-14.

    Det var mycket oro, fick flytta fram rul då jag var orolig. Bytte bm 2 gånger innan d kändes rätt. Träffade kurator 1 gång.

  • Lör 26 jul 2014 16:01 #2

    amiofo, okej! Och allt gick bra sen? Grattis till barnet.

  • Tor 14 aug 2014 10:50 #3

    Fruktansvärt svårt.


    Vi avbröt (v19+) i december 2013 pga för lite fostervätska. Blev en traumatisk upplevelse då ingenting riktigt blev som planerat. Efter första pillret tog det bara en dag så födde jag barnet hemma i vårt badrum och väl på sjukhuset höll jag på att stryka med då jag förlorade alldeles för mycket blod för att moderkakan inte ville lossna..


    Vi beslutade oss ändå för att vi ville ha ett barn till och jag är nu gravid i fjärde månaden. Rädslan är enorm och medan många andra är glada (senast) efter vecka 12 så vågar vi inte planera något. För våran del väntar vi till RUL med glädjetjuten. Väl efter det hoppas jag att vi vågar slappna av mer.


    Lycka till!

  • Tor 14 aug 2014 11:23 #4

    Jag avbröt förra sommaren da det upptäcktes att vart barn hade missbildningar som inte var förenliga med liv. Det visade sig senare att det var en flicka med diagnosen turners syndrom.

    Tre manader senare var jag gravid igen och idag har vi en frisk 7-veckors bebis. För oss var det inget alternativ att skjuta pa graviditeten pga av min alder och jobbsituation,  men det var en jobbig tid med mycket oro. Vi valde att göra mkp för jag kände att jag inte orkade vänta pa ett fvp. Sen väntade vi till efter rutinultraljudet innan vi berättade för var son. Tyvärr har jag ett jobb med mycket restriktioner för gravida sa där gick det inte att halla det hemligt.

    Vi fick inget extra stöd under den här graviditeten, förutom täta kontroller i början (varannan vecka med ultraljud varje gang). Jag kände inte heller att vi behövde mer. Efter aborten blev vi erbjudna genetisk radgivning och tester, men utnyttjade det aldrig eftersom turners syndrom uppkommer slumpmässigt. Kanske borde vi ha tagit den möjligheten. 
     

  • Lör 23 aug 2014 17:02 #5
    Sininen83 skrev 2014-08-14 10:50:49 följande:

    Fruktansvärt svårt.


    Vi avbröt (v19+) i december 2013 pga för lite fostervätska. Blev en traumatisk upplevelse då ingenting riktigt blev som planerat. Efter första pillret tog det bara en dag så födde jag barnet hemma i vårt badrum och väl på sjukhuset höll jag på att stryka med då jag förlorade alldeles för mycket blod för att moderkakan inte ville lossna..


    Vi beslutade oss ändå för att vi ville ha ett barn till och jag är nu gravid i fjärde månaden. Rädslan är enorm och medan många andra är glada (senast) efter vecka 12 så vågar vi inte planera något. För våran del väntar vi till RUL med glädjetjuten. Väl efter det hoppas jag att vi vågar slappna av mer.


    Lycka till!


    Oj, hemma i badrummet...va tufft! Och att du förlorade så mycket blod och vad det kunde ha inneburit... Beklagar det ni varit med om! Önskar lycka till med denna graviditet. Hoppas det går bra på rul. 
  • Lör 23 aug 2014 17:03 #6
    Fenna skrev 2014-08-14 11:23:48 följande:

    Jag avbröt förra sommaren da det upptäcktes att vart barn hade missbildningar som inte var förenliga med liv. Det visade sig senare att det var en flicka med diagnosen turners syndrom.

    Tre manader senare var jag gravid igen och idag har vi en frisk 7-veckors bebis. För oss var det inget alternativ att skjuta pa graviditeten pga av min alder och jobbsituation,  men det var en jobbig tid med mycket oro. Vi valde att göra mkp för jag kände att jag inte orkade vänta pa ett fvp. Sen väntade vi till efter rutinultraljudet innan vi berättade för var son. Tyvärr har jag ett jobb med mycket restriktioner för gravida sa där gick det inte att halla det hemligt.

    Vi fick inget extra stöd under den här graviditeten, förutom täta kontroller i början (varannan vecka med ultraljud varje gang). Jag kände inte heller att vi behövde mer. Efter aborten blev vi erbjudna genetisk radgivning och tester, men utnyttjade det aldrig eftersom turners syndrom uppkommer slumpmässigt. Kanske borde vi ha tagit den möjligheten. 
     


    Grattis till ert barn. Så modiga ni var som försökte igen, förstår att det var mycket oro. Men så bra att ni fick extra kontroller i början. Allt gott till dig
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll