• Anonym (Föräl­der)
    Äldre 23 Jul 21:30
    16218 visningar
    108 svar
    108
    16218

    Föräkdrar som aldrig skriker på sina barn, är det de som uppfattas somnslappa och mesiga av andra?

    Vi diskuterade föräldraskap med ett par vänner och pratade om att bli arg, höja rösten och skrika på sina barn. Det gör vi alla fyra då och då, antingen för att barnen gör något riktigt dumt eller farligt eller för att man själv fullständigt tappar tålamodet av olika anledningar.
    Det finns ju föräldrar som säger att de aldrig någonsin skriker på sina barn och vi funderade på om sådana verkligen kan finnas. Är det de med superenkla barn eller är det helt enkelt de föräldrarna som uppfattas av andra som mesiga och curlande föräldrar med barn som aldrig blir tillsagda utan får göra vad de vill hela tiden?

    För vi kände alla till sådana familjer där barnen aldrig sägs åt, vad de än gör. Eller sägs bara till med väldigt mjuk liten röst "att så lilla Kalle får man inte göra"...

  • Svar på tråden Föräkdrar som aldrig skriker på sina barn, är det de som uppfattas somnslappa och mesiga av andra?
  • Anonym (Föräl­der) Trådstartaren
    Äldre 23 Jul 21:31
    #1
    Anonym (Förälder) skrev 2014-07-23 21:30:46 följande:

    Vi diskuterade föräldraskap med ett par vänner och pratade om att bli arg, höja rösten och skrika på sina barn. Det gör vi alla fyra då och då, antingen för att barnen gör något riktigt dumt eller farligt eller för att man själv fullständigt tappar tålamodet av olika anledningar.

    Det finns ju föräldrar som säger att de aldrig någonsin skriker på sina barn och vi funderade på om sådana verkligen kan finnas. Är det de med superenkla barn eller är det helt enkelt de föräldrarna som uppfattas av andra som mesiga och curlande föräldrar med barn som aldrig blir tillsagda utan får göra vad de vill hela tiden?

    För vi kände alla till sådana familjer där barnen aldrig sägs åt, vad de än gör. Eller sägs bara till med väldigt mjuk liten röst "att så lilla Kalle får man inte göra"...


    Oj ursäkta stavfelen i rubriken!
  • Anonym (e)
    Äldre 23 Jul 21:35
    #2

    Min intryck är faktiskt att de som skriker ofta åt sina barn är de som inte uppfostrar dem. De följer inte upp och drar inte gränser, bara skriker åt barnen. Och ger upp.

  • Anonym (Skrik­er Aldrig­)
    Äldre 23 Jul 21:42
    #3

    Jag skriker aldrig på mitt barn, har aldrig behövt. Likväl som jag inte skriker på mina kollegor, sambo eller vänner. Jag pratar, motiverar, gränsar. Jag är långt ifrån slapp i gränssättandet. Snarare är min dotter väldigt väluppfostrad och vet mycket väl vad hon får och inte får göra. Hon får tydliga stopp och är trygg inom vilka ramar hon har att röra sig inom. Att skrika på mitt barn skulle för mig kännas som ett övertramp och kränkande mot henne. Hon förstår lika bra även om jag inte skriker. Självklart har jag brustit ett par gånger och skrikit till men de få gånger det hänt kan jag i efterhand se att jag kunnat löst situationen på ett mer konstruktivt sätt, avlett eller anpassat situationen bättre i förväg. De få gånger det hänt har jag också bett om ursäkt att det var fel av mig att skrika åt henne.

  • Anonym (-)
    Äldre 23 Jul 21:48
    #4
    Anonym (Skriker Aldrig) skrev 2014-07-23 21:42:58 följande:
    Jag skriker aldrig på mitt barn, har aldrig behövt. Likväl som jag inte skriker på mina kollegor, sambo eller vänner. Jag pratar, motiverar, gränsar. Jag är långt ifrån slapp i gränssättandet. Snarare är min dotter väldigt väluppfostrad och vet mycket väl vad hon får och inte får göra. Hon får tydliga stopp och är trygg inom vilka ramar hon har att röra sig inom. Att skrika på mitt barn skulle för mig kännas som ett övertramp och kränkande mot henne. Hon förstår lika bra även om jag inte skriker. Självklart har jag brustit ett par gånger och skrikit till men de få gånger det hänt kan jag i efterhand se att jag kunnat löst situationen på ett mer konstruktivt sätt, avlett eller anpassat situationen bättre i förväg. De få gånger det hänt har jag också bett om ursäkt att det var fel av mig att skrika åt henne.
    Samma här. Har aldrig behövt skrika. Samtal räcker alldeles utmärkt. Hon vet precis hur man uppför sig, och vill gärna göra rätt. Är 2 år gammal. Skrek en gång ett skarpt "nej" när hon drog katten i svansen för något halvår sedan för att få henne att släppa snabbt. Annars har det inte behövts.
  • Anonym (Mu)
    Äldre 23 Jul 21:51
    #5
    Anonym (-) skrev 2014-07-23 21:48:17 följande:

    Samma här. Har aldrig behövt skrika. Samtal räcker alldeles utmärkt. Hon vet precis hur man uppför sig, och vill gärna göra rätt. Är 2 år gammal. Skrek en gång ett skarpt "nej" när hon drog katten i svansen för något halvår sedan för att få henne att släppa snabbt. Annars har det inte behövts.


    Detsamma, skrika behövs verkligen inte. Däremot måste man kunna ha "pondus" och vara bestämd när så behövs, men det är en helt annan sak än att skrika och vara arg.
  • Anonym (Anna)
    Äldre 23 Jul 21:53
    #6

    Är man väldigt tydlig och följer upp så behöver man inte höja rösten. Tänk på en arbetsplats, skriker chefen på de anställda? Nej, man pratar och förklarar och lär folk vad de ska göra.

    Upplever också att föräldrar som skriker på sina barn som lite obalanserade.

  • Äldre 23 Jul 21:53
    #7
    Anonym (Mu) skrev 2014-07-23 21:51:36 följande:

    Detsamma, skrika behövs verkligen inte. Däremot måste man kunna ha "pondus" och vara bestämd när så behövs, men det är en helt annan sak än att skrika och vara arg.


    Precis så, man kan definitivt sätta gränser utan att skrika.
  • Anonym (Sharo­n)
    Äldre 23 Jul 22:00
    #8

    Skriker man gör man det ISTÄLLET för att uppfostra.

  • Äldre 23 Jul 22:02
    #9

    Men om barnet vägrar lyssna på vad man säger, får man inte skrika då heller?

  • Anonym (Sharo­n)
    Äldre 23 Jul 22:04
    #10
    persikofjaril skrev 2014-07-23 22:02:08 följande:

    Men om barnet vägrar lyssna på vad man säger, får man inte skrika då heller?


    Anledningen till att barnet inte lyssnar är väl inte att det hör illa?
Svar på tråden Föräkdrar som aldrig skriker på sina barn, är det de som uppfattas somnslappa och mesiga av andra?