Föräkdrar som aldrig skriker på sina barn, är det de som uppfattas somnslappa och mesiga av andra?
Vi diskuterade föräldraskap med ett par vänner och pratade om att bli arg, höja rösten och skrika på sina barn. Det gör vi alla fyra då och då, antingen för att barnen gör något riktigt dumt eller farligt eller för att man själv fullständigt tappar tålamodet av olika anledningar.
Det finns ju föräldrar som säger att de aldrig någonsin skriker på sina barn och vi funderade på om sådana verkligen kan finnas. Är det de med superenkla barn eller är det helt enkelt de föräldrarna som uppfattas av andra som mesiga och curlande föräldrar med barn som aldrig blir tillsagda utan får göra vad de vill hela tiden?
För vi kände alla till sådana familjer där barnen aldrig sägs åt, vad de än gör. Eller sägs bara till med väldigt mjuk liten röst "att så lilla Kalle får man inte göra"...