vill inte vara en lipsill
För några år sedan var jag med om en händelse som förändrade mig. Min dåvarande gruppchef hade uppfattat att jag medvetet saboterade för henne. Det som hon uppfattade som sabotage var att jag svarade på en fråga, och hon hörde helt enkelt fel när jag svarade så hon trodde att jag sa något helt annat än det jag sa, och trodde att jag på något sätt försökte attackera eller trotsa henne. Konstigt nog så frågade hon inte varför jag sa det hon trodde att jag sa (isåfall hade jag ju fått en chans att upprepa det jag faktiskt sa)
Sen dagen efter fick jag en kallelse till ett möte med hennes chef och väl där fick jag det kastat i ansiktet på mig att jag försöker attackera den kvinnliga gruppchefen. Jag blev så chockad och överrumplad att jag började gråta och inte fick fram ett enda ord på en stund.
Nu är ju det här för längesen överspelat men det som hänt mig är att såfort jag hamnar i en diskussion eller konflikt med någon så får jag inte fram ett ord utan börjar bara lipa.. min sambo tycker det är jättejobbigt och uppfattar det som att man inte kan säga någonting till mig utan att jag gråter. Innan detta hände grät jag aldrig, eller kanske en gång per år. Jag känner verkligen inte igen mig själv för jag brukade vara en sån som står upp för sig själv och vågar prata men allt det är som bortblåst. Finns det något sätt att sluta vara en lipsill :)
