Så fruktansvärt besviken på min dotters pappa

Jag och min sambo har en dotter på 11 månader. Just nu renoverar vi vårt hus vilket har gjort att vi sover lite annorlunda än vanligt. I vanliga fall sover min dotter i sin spjälsäng jämte en 180 cm säng som står på golvet utan ben. Anledningen till att den inte har några ben är att dottern ibland vill komma över och nattas om i den stora sängen om hon vaknar på natten för att sedan lyftas över igen. Men nu när vi renoverar har hon sin spjälsäng i ett annat rum jämte en hög säng. Jag har sagt till min sambo att han absolut inte får somna om han lyfter över henne i den stora sängen eftersom hon både kryper, sitter och går i sömnen och jag är livrädd för att hon ska ramla ner från sängen och skada sig. De senaste veckorna har min sambo sovit själv med henne i det rummet och jag har sovit på en madrass på nedervåningen eftersom jag är höggravid och lider av olika besvär, vilket gör att jag endast sover 4-5 timmer per natt och därför verkligen behöver få sova.
I natt vaknade jag av att jag hörde dottern gny på övervåningen så jag gjorde iordning välling och gick upp, varpå jag ser min sambo ligga och snarka på ena sidan av sängen och min dotter ligger vid fotändan med nerbajsad blöja och är på väg att ramla ner. Idioten skyller på att han varit så trött att han råkat somna men det är han själv som valt att hänga hos kompisar till 12 på kvällen. Han lovade att det aldrig skulle ske igen men jag sa att jag aldrig kommer våga låta honom sova med henne igen på natten. Tyvärr lät jag honom ta nattningen ikväll men efter en stund anar jag att något är fel och går upp och då finner båda sovandes i sängen utan att han bullrat upp med kuddar eller något. Jag är så fruktansvärt arg och har slängt ut honom härifrån. Överreagerar jag?