Varför har svensken blivit så egoistisk?
Jag, som är uppväxt på 70-talet, vet att folk ställde upp mycket mer för varandra då än nu. Det verkar som om svenskar allienerar och isolerar sig alltmer från andra. Har någon eller några människor i ens omgivning problem så är attityden att "Deras liv är deras ansvar" och "Det har inte jag med att göra".
Är det internet och dokusåpor som gjort oss sådana, eller finns det en annan förklaring?
Själv känner jag en sorts plikt att ställa upp om jag vet att någon närstående, vän eller annan människa far illa. Dvs om jag nu har resurser att hjälpa människan ifråga.
Det skrämmande är att så många människor (svenskar) som faktiskt skulle kunna ställa upp och hjälpa en medmänniska i nöd, ignorerar och skyller på att de har sig själva och sina egna liv och familjer att tänka på.
Någon teori om varför det svenska samhället blivit så känslokallt och empatilöst?
