Bakgrund: Ni har haft en flirt med en person (A) tidigare men blev sedan hals över huvud kär i en annan person och då övergick kontakten med A till att vara bara vänner, men bra sådana.

Det visade sig dock att kärleken till den nya inte var besvarad och ni letar efter någon ny ett bra tag (2-3 år) men det går inte bra, ingen är liksom intresserade av er och ni får dåligt självförtroende. A stöttar så gott denne kan och säger att ni är en underbar person.

Ni börjar tänka att kanske A är riktigt bra egentligen. Ni har samma intressen, jätteroligt ihop, A är attraktiv och verkar ju faktiskt gilla er och ni har lite känslor för A sedan flirten som säkert skulle kunna blomma ut om ni slutade fokusera på just att ni bara var vänner.

Sedan råkar ni få kontakt med en intressant person på en dejtingsite som verkar superbra. Ni fokuserar då på denne för det är liksom lättare så.

Vilket av dessa alternativ skulle göra det lättast för er att "tippa över kanten" och bjuda ut A på dejt?

1. A är jättesnäll och gullig mot er samtidigt som ni pratar med den nya på siten och stämmer träff med denne men så dyker den nya aldrig upp och när ni frågar på siten så får ni höra att personen var på väg, fick syn på er och vände för ni var verkligen inte vad den personen letade efter utseendemässigt. Ni drar er tillbaka för att slicka såren och börjar inse efter några dagar att A inte har hört av sig på ett tag. Faktiskt inte sedan ni sade att ni hittat någon som ni verkligen klickade med på dejtingsiten.

2. A drar sig tillbaka lite medan ni pratar med den nya på dejtingsiten men ni har lite kontakt i alla fall. Samma sak som i 1) händer och ni drar er tillbaka för att slicka såren och då passar A på att vara extra jättesnäll och gullig och vilja ses och umgås mycket.

Vilket händelseförlopp är bäst från synvinkeln att ni ska vilja inleda något med A?