Hur upplevde ni ert äldsta barns reaktion när ni kom hem med syskonet?

Tycker redan du gör vad du kan.

hur gammal är storasyster?

Fick mitt andra barn för 3,5 mån sen och storebror (3år) är med på noterna och blir inte sur.

var jätte orolig då man läser mycket om avundsjuka hos det äldre barnet.

är mycket vanligt att de blir svartsjuka på bebisen.

är hon i övrigt glad över sin lillasyster tror jag inte du behöver vara oroliga. Bara 5dagar sen ni kom hem. Storasyster behöver nog bara vänja sig vid tanken att du inte kan komma direkt :)

Det är ju en omställningsperiod för alla.....när man plötsligt går från ett barn till två. Jag tror att det är viktigt att ett storasyskon får lov att sörja sin exklusivitet och att helt enkelt visar förståelse för det utan att ömka/tycka synd om är det allra bästa.

Du kan bekräfta det hon känner: "Jag förstår att du tycker att det är/jag är tråkig när jag sitter och ammar x, men små bebisar måste äta ofta. (Mina stora var 4 respektive 5,5 när vårt tredje barn kom och de var rätt intresserade av att veta t.ex. varför lillebror åt så ofta etc. och när de fick en förklaring till det så var det: "Jaha!") Jag gör gärna något stillsamt med dig samtidigt som att läsa eller rita. Vill du det? Annars får du göra något annat du hellre vill själv en stund medan jag ammar och så gör vi något tillsammans sedan när x har somnat." 

Vid tillfällen då hon vill att du ska komma och du känner att du inte kan komma så kan du säga att du jättegärna vill komma och titta om en stund när x har ammat färdigt, eller föreslå att hon kommer och visar dig där du är. Ett hett tips är att amma där ditt äldsta barn gärna är och leker. Du kan förbereda henne genom att säga att du ska amma x nu och om hon vill att ni ska vara på något särskilt ställe eftersom du inte är jätterörlig just då. Du sätter dig helt enkelt och ammar där hon vill vara.

Sedan är det något ett ensambarn helt enkelt måste försona sig med.....att han/hon inte längre är ensam utan att han/hon ibland kommer att få vänta....och det är verkligen inte enbart av ondo, tvärtom.

Jag har tre barn nu. Barn två och tre har aldrig fått den exklusiviteten som ett första barn har. De har alltid haft ett syskon eller två som också haft behov och önskningar som vi föräldrar tagit hänsyn till. Nu när vårt tredje barn kom för ett år sedan så var de två äldre som sagt 4 respektive 5,5 år. Båda var så vana då vid att ha syskon så att få en lillebror var verkligen totalt odramatiskt på alla sätt och vis och har varit så hela det här året. Inget märkligt alls med att vänta ibland etc. En fråga om erfarenhet helt enkelt .

Jag kände precis som du när vi fick vårt andra barn. Jag kände att jag inte räckte till, var rädd att ettan skulle känna sig sidosatt etc. Jag tror att alla andragångsföräldrar känner så på ett eller annat sätt. Nu är din flicka så pass stor att hon förstår väldigt mycket, kan sätta sig in i andras situation och inte minst föra ett samtal. Prata med varandra om det. Bekräfta det hon känner och försök att göra saker tillsammans. Det går fint att amma och samtidigt pussla . Ett bra bärredskap - sjal eller ergonomisk bärsele - är oerhört praktiskt när man har äldre syskon. och inte minst: Låt henne få känna sig lite ledsen och sörja sin exklusivitet. Det är ingen ful eller fel känsla eller något som man måste få bort fortast möjligt. Det beror inte på att ni som föräldrar har gjort något tokigt eller så. Det är en högst normal, tillåten och berättigad känsla. Bekräfta och krama .

Fick för mig att du skrev att storasyster var 5 år, därav min kommentar kring hennes ålder, men såg att du inte nämnde hennes ålder. Men det låter som hon är ett par år i alla fall.

Min son var tre. Vi hade förberett honom och men inte förstått hur mycket han längtade. När jag kom hem samma kväll kom jag in i hallen med lillasyster i en bilstol. Han kom springande mot mig och jag trodde jag skulle få en kram. Men inte... Han kasta sig mot systern och stirra. Kunde inte ta ögonen ifrån henne. Han älska henne från första stund och har aldrig krökt ett hårstrå. Behövde aldrig tänka på om något skulle hända. Han passa henne när jag lämna rummet och var sååå lycklig. Idag är de 7 och 10 och är som syskon är mest. Kivas och leker. Men man märker än att han är svag för henne och när det väl kommer till kritan ser han till att hon får det bäst.

Finns där också en pappa med i bilden? Hur gammalt är det äldsta barnet?

Min äldsta är 2 år och hon är ju som någon annan skrev med och tar hand om och klappar och vill gärna hålla och det är klart hon får göra det. Stora systern och pappan kom och hämtade mig och lilla syster på BB och hon blev jätte glad och sa "titta" titta och när bebisen rörde sig sa hon "oj" och massa pratade på och så som vanligt och hon är som vanligt nu med alltid glad och busig men just i de stunder när jag måste bry ligger om lilla systern med blir hon lite dämpad känns det som men jag ska prova era tips som ni lämnat och ha era råd i bakhuvudet. Tack för hjälp och stöd.

Jag läste någonstans att det är viktigt att uttrycka sig "rätt". 
Typ: Mamma ska ge bebisen mat just nu. 
Och inte: Bebisen vill ha mat just nu.

På det viset "skuldbelägger" inte det stora barnet bebisen utan det blir mamman som tar "smällen" och svartsjukan kan bli lite mindre. 
Vet inte om det fungerar då min stora var nästan 6 år när lillebror kom men jag tänker använda det med min minsta nu som ska bi storebror i december och då kommer vara nästan två år.. 

Med tanke på att hon är så liten fortfarande skulle jag rekommendera att du har en amningshörna i hennes rum eller att det finns ett gäng leksaker som hon gillar där du ammar. En kompis med tätt rekommenderade att ha lite nya saker på lut. Sedan är ju att läsa eller att storasyskonet sitter bredvid ett sätt att skapa gemenskap.

Min dotter var 2,5 år, så hon förstod ju lite mer. Vi läste många böcker om att få syskon och vad bebis gjorde mm. Här kom snarare problemen när lillasyster började krypa och nu vid ett blir hon fråndragen sakerna ur händerna. Ett bett har hon också hunnit få.

Sedan blir det en stor skillnad för både barnet och föräldern att man har två att fokusera på. Så länge äldsta barnet får vara med och får mycket kärlek och uppmärksamhet från båda föräldrarna brukar det ordna sig.

Jag hade turen att få en problemfri amning och ett "lätt" andra barn. Jag ammade där vi var, Bebisen sov i sjal medan jag lekte med storasyster.

Nu vid 9 mån tar babisen upp betydligt mer tid än då och är även "besvärligare" sett från storasysters synvinkel (kryper efter, tar leksaker, river ner etc). Tanken är att sätta upp en enkel grind in till storasysters rum så att hon kan få ara ifred med sina grejer där