Öva på att lämnas

Det är bara o lämna o lämna.. öva på att lämna korta stunder först och när det går bra lämna längre stunder.

vissa barn är tyvärr svåra att vänja att vara borta från mamma/pappa men ju tidigare man börjar desto bättre.

Jag resonerar inte alls som ovanstående. Bästa sättet anser jag vara är att vara med dessa andra människor så mycket som möjligt TILLSAMMANS med barnet, så att barnet i lugn och ro och i trygghet skapar trygg anknytning till andra personer och därmed blir trygg med dem.

Jag håller med Flickan och Kråkan.
Man kan inte träna upp ett barn i att bli bortlämnad genom att lämna hen. Däremot kan man bygga upp en trygghet som gör att barnet kan lämnas och känna sig trygg med det.
Om man umgås mycket med de personer man vill lämna till, tillsammans med barnet.

Vår son är snart 4 år, och har bara lämnats till barnvakt tre gånger i sitt liv. Men varenda gång har det gått jättebra och han har varit glad och harmonisk både vid lämnandet, under tiden och när vi har återvänt. Detta p.g.a. att han har fått bygga upp en trygghet med oss tillsammans med sina barnvakter.

Hon har varit med de jag lämnar till massor. Nästan varje dag. Så hon är trygg med dem. Men när jag försvinner blir det jobbigt, förstås. Hon saknar ju mamma då. Får börja kortare stunder. Typ gå in i andra rum osv och sen öka när jag ser att hon är trygg med det. Svårt detta! Vill ju alltid att hon ska må bra, älsklingen!

Jag har tre barn i åldern 1-6,5 år. Min erfarenhet är tveklöst att det inte är något man kan träna bort. Det får oftast motsatt effekt. Trygghet är något som man bygger upp inifrån. Jag skulle helt enkelt (om jag hade behov av att lämna) verkligen försöka vara väldigt mycket tillsammans med den/de personer som jag vill kunna lämna mitt barn med.....utan att lämna. Ett annat hett tips är att du inte lämnar ditt barn hos någon, utan att den personen som ska vara med ditt barn när du är borta kommer hem till er. Jättestor skillnad.

Jag tror en del av hur social man blir handlar om hur mycket man är med i sociala sammanhang och lär sig spelreglerna. Ett barn som bara umgås med en förälder kan ju bli räddare för andra människor än ett barn som träffat andra vuxna och föräldrar flera gånger i veckan. Min dotter jag varit delvis ensamstående med är väldigt mycket att mamma ska göra allt fortfarande (3,5 år nu).

Mina barn har annars varit med mycket på öppna förskolan, inte så att de är ensamma, men det händer ju att andra än mamma lyfter upp eller tröstar dem och de har lärt sig att det är okej.

Sedan kan jag märka på min 14-månaders att hon är ganska bestämd med vem hon ska vara hos. Är det mamma som tar upp henne ur sängen, så vill hon fortsätta vara med mamma och inte abrupt bli inlämnad hos pappa i vardagsrummet när jag behöver gå på toa. Detsamma gäller om pappan lämnar henne till mig.

Så förhoppningsvis är det bara en fas och går över, så fortsätt umgås mycket med andra människor (likaså ev barnvakter) och lämna rummet kortare stunder så hon förstår att du säger hej då, men kommer snart tillbaks igen med ett jätteglatt HEJ..

Innan barnen hade jag hållit med dig. Nu med tre fundamentalt olika barn så gör jag det inte. Jag är helt övertygad om att det huvudsakligen är ett personlighetsdrag. Det du skriver stämmer helt enkelt inte på mina barn, fast de utgör givetvis inte något statistiskt underlag . 

Flickan och kråkan: Självklart är barn olika, men jag tror barn som varit mer eller mindre isolerade har det betydligt tuffare. Att vara ensamstående och två föräldrar att bollas mellan gör också skillnad för vad barnet är vant vid, om det inte finns många andra i omgivningen.

Missförstå mig rätt. Jag tror att det gör skillnad för det enskilda barnet. Det enskilda barnet blir mer socialt om det får vara och skapa relationer med andra barn och vuxna än om det inte hade fått vara/göra det. Däremot kan ett barn som arvsmässigt är utåtriktad och har lätt för nya människor och nya miljöer trots "isolering" bli mer socialt än ett barn som arvsmässigt är mer socialt försiktigt lagd som "utsätts" för mycket socialisering.

Lämnade henne idag en stund med vännen hon är van vid och gillar mycket. Gick superbra! Hon hade gnällt lite en gång men annars bus, mys och bad! Underbart!

Tack alla för er input!