Hur kändes det att få barnbesked?

Vi blev gravida på första försöket, vilket kom som en chock då vi trodde att det skulle ta längre tid. Vi hade bara varit tillsammans i 11 månader. Men glada blev vi och det kändes rätt på en gång, vi hade aldrig några funderingar på abort. När sonen var 8 månader så blrv jag gravid på nytt med dottern oplanerad graviditet. Men även då var glädjen stor och abort fanns inte på kartan alls. Nu är barnen 2,5 år och 1 år. Visst det är tufft med tvåbarn och speciellt så tätt. Men man får göra det bästa av situationen. :)

Tack för svaret. Skulle nog ha varit tydligare med att det gällde adoption och barnbesked. Men jag tror samma sak kan gälla som du skrev i ditt svar.

Vi hade fått en hint från organisationen att det kunde vara på g. Ändå så kom det som en chock när telefonen ringde jag hann inte svara så dom ringde min man som sedan ringde mig. När vi efter några timmar fick bilderna på mail så kändes det så rätt. Och ännu mer rätt när vi några veckor senare fick honom i famnen.
Jag tänkte innan samtalet kom att tänk om barnet är fult jag var rädd att jag inte skulle känna något för barnet i början. Men det blev så rätt det är min älskade unge som vi fick vi behövde bara åka till andra sidan jorden för att få hem honom.
Vi tyckte vistelse tiden var jobbig vissa stunder. Sonen knöt ann bra men vi kände oss utlämnade vi var i landet i ca 3 månader.
Vilket land ska ni adoptera ifrån?

Vi ska adoptera från Ungern. Vistelsetiden är sex veckor ungefär. Vårt första barn är snart åtta år nu (var fem, snart sex då vi inledde adoptionsprocessen) och vi ska adoptera ett barn i åldern 3-6 år.

Jag har också en hemlig oro att jag ska tycka att barnet är fult (vilket inte känns så "fint" av mig) och att jag inte ska känna något för honom/henne, men jag hoppas att allt bara ska kännas rätt då det väl är dags för oss som det gjorde för er. Vi har väntat i snart tre år nu.

Tack så mycket för ditt svar. Det betyder mycket. 

Hoppas att ni snart får samtalet. Och att resan och vistelsen går bra.

Vad säger dom vid ett barnbesked? Alltså hur lägger dom fram att dagen D är här? Tänk så sitter man i bilen och kör och blir chockad :p

Jag blev så stirrig när telefonen ringde att jag istället för att sätta mig vid ett ledigt bord (gott om stolar och lediga bord där jag var) röjde undan på en låg bokhylla för att få plats med mitt lilla papper så jag skulle kunna skriva ner vad de sa.

Under hela samtalet och en lång stund senare så skakade hela jag. Jag får gåshud bara jag tänker på det samtalet. Underverket har varit hemma i fyra år nu.

Jag blir alltid så rörd när ni adoptivföräldrar pratar om barnbesked, alltså helt tjock i halsen och tårögd. Det känns så mycket större än ett plus på en sticka (och när barnet väl föds har man varit förberedd så länge). Ni får liksom en färdig PERSON. Så himla häftigt.

Ett plus på en sticka är inte "bara" men håller med om att det är ngt väldigt känsloladdat med adoptioner. Jag har bara sett dokumentärer på teve och har ingen erfarenhet själv eller i min omgivning men vet att jag alltid reagerat oerhört starkt när man sett första mötet osv! Så starkt att jag blivit förvånad själv.

Nej nej, det är inte så "bara" med ett plus heller, jag har själv nyligen plussat, och jag förstår ju att om allt går bra kommer våra liv att förändras för alltid till våren. Men det är liksom ingen person än, känns säkert annorlunda längre fram, när man lär känna bebisen i magen.

Men om jag tänker på vänner eller någon på tv som fått ett plus, så blir jag inte speciellt uppspelt över det. Adoptioner däremot... Kanske kan det bero på att jag tror att det ligger mer längtan och tårar bakom, eller att det blir dubbel glädje för att ett barn utan föräldrar får nya?

Äh, jag vet inte, jag är så märkligt selektiv i min blödighet :)

Det ska bli intressant att se hur/om det känns annorlunda att få barnbesked än att få plus på stickan. (Första barnet är biologiskt barn och jag grät av glädje då jag fick positivt på stickan.) Åh vad jag längtar nu efter nummer två! 

Jag vill inte dela med mig av BB-samtalet här men erbjuder dig att inboxa mig om du vill veta mer om hur det kan vara att få ett barn, inte en bebis, till familjen när storasyskonet är i den ålder ert barn är i. Det hade jag önskat att jag hade varit mer förberedd på...

Tack, har gjort det.