Ser ingen mening med att leva.

Det finns alltid en anledning till att leva. Känner du nig nere uppsök en vårdcentral och berätta om dina problem så kommer du få remiss till en psykolog. Terapi är lösningen på dina problem.  Vilka är TS problem då?

Ja det kan mankänna ibland. Men det finns en mening med att du finns även om du just nu inte vet vilken. Du kanske finns just för att hjälpa andra?

Vad tror du händer när man dör?

Känner precis samma. Är konstant orolig och nervös för allt. Vilket gör att jag blir konstant trött. Så fort jag ska gå utanför lägenheten blir jag orolig och nervös. Kan knappt ha ett jobb pga detta. Vågar heller inte köra bil, sitter typ och darrar framför ratten för jag tycker det är så läskigt. Ja jag tycker det mesta är läskigt...  Träffar jag någon vän eller sådant, eller går på fest får jag tokångest dagarna efter. Sedan kan jag tänka flera veckor efteråt att "varför sa jag sådär". Så vill helst inte träffa människor heller. Är jag på middag med några och gör något "fel" typ råkar tappa kniven eller något blir jag så nere att jag nästan vill gråta. Jag känner mig så dum och dålig när jag gör något som är "fel".

Vet du vad, du behöver ingen specifik anledning.
Livet i sig är så oändligt värdefullt i sig.
Det gäller bara att kunna se det, det finns vacker musik, det är en väldigt bra anledning att leva.
Vår natur är fantastisk, gå ut och gå i skogen, och se vilken magi det finns där.
Baka bullar, och njut av doften som sprider sig.
Köp en glass och känn hur din strupe svalkas av den lena glassen.
Prova att le mot en annan människa och säg något snällt och sug åt dig av den positva responsen du får 99 gånger av 100 och får du ingen snäll respons spelar det ju inte heller nån roll
Vill du inte leva så har du ändå inget att förlora.
Och det innebär att du kan gör precis vad fan du vill, för vad kan vara värre än att dö, så du har verkligen inget att förlora, du har ett guldläge att göra allt du vill.
Och innan du checkar ut så prova allt du vill först, för sen är det för sent.

Jag kunde känna som du, sen fick jag en dödlig sjukdom.
Idag kämpar jag varje dag för att bibehålla livet.
En fördel med att faktiskt stå med ena benet i graven är att man lär sig väldigt konkret att uppskatta livet, en dag till och så en dag till och så en dag till............sålänge man kan.
När livet faktiskt är hotat blir det en helt annan skärpa, då är det inte svårt alla plötsligt att hitta anledningar till att vilja vara kvar här.

När du ger till andra och älskar dem och dig själv och vill göra någon annan gladare då finns det en väldigt värdefull mening med ditt liv.😘