Min son utreds för autism!

Puffar upp tråden:)

Jag har en son på snart 4 år som fick diagnosen för några månader sedan. Kul att prata med andra i liknande situationer. Vad har din son för typiska autistiska drag som gör att ni misstänker autism?

Sonens pappa(mitt ex) har länge "klagat" över att sonen inte är som "alla andra" men jag har förnekat och försvarat. Han är bara lite sen att prata har jag sagt. Innerst inne har nog även jag märkt av något egentligen men man har ju inget att jämföra med när det är första barnet. Han är snart 3år och pratar inte ett endast ord och har aldrig gjort. Han leker inte med andra barn, varken på förskolan eller hemma när vi träffar vänner. Han vinkar inte, skakar inte på huvudet och pekar inte. Han är svår att få riktig ögonkontakt med, söker sig aldrig till barn eller kvinnor. Bara mig, annars är det äldre killar/karlar. Han har sina bilar som är i stort sett det enda han leker med, har aldrig sett honom leka tillexempel en roll lek. Tar timmar för honom att somna på kvällarna. Tycker det är jätte jobbigt med vissa ljud tillexempel skällande hundar och gråtande lillebror. Alltid varit känslig för på och avklädning och blöjbyten. Förstår inte, eller ger iaf ingen respons på typ "gå och hämta bollen" var är lampan"? Också vidare. Oj va långt detta blev:)

Okej, jag känner igen mycket av det du säger om min son. Han har aldrig haft problem med höga ljud eller om man rör vid honom, men han har alltid varit ointresserad av andra barn, söker ingen kontakt med dem överhuvudtaget och tittar inte ens på dem. Med vuxna går det däremot bättre. Hade ett språk förr , iaf 2-3ordsmeningar, när han var runt 2 år men det försvann efter några månader. Är rätt vanligt det med , att barn med autism "tappar språket". Numera kommer det nån tvåordsmening nån gång ibland men det är mest bara ord och ljud, han har som sitt eget låtsasspråk. Svarar inte på tilltal, svarar inte ja och nej, varken nickar eller skakar på huvudet. När han var yngre då han hade mera språk kunde han vinka ibland och var mer "med" liksom, men det försvann i och med att språket försvann. Numera har han dock börjat vinka ibland igen. Samma här så är bilar hans stora intresse, han placerar dem gärna på rad efter varandra och har inte mycket till fantasilek med dem. Har börjat förstå enkla uppmaningar mera , som att ställa skorna på hyllan, sitt ner, osv. Men kommunikationen är det stora problemet med honom, att få honom att förstå vad man menar och säger, osv. 

Lystrar din son till namnet? Det var det första tecknet jag märkte med min son, han var i sin bubbla och svår att få kontakt med. Tittade aldrig när man ropade på honom, men nu har även det blivit mycket bättre.

Hoppas allt går bra under utredningen!

Hur lång tid tog det innan han fick sin diagnos?

Jag tror att han vet vad han heter, men han ger ingen respons på det oftast. Ibland kan han titta mot mitt håll när jag försöker prata men det beror på situationen och jag tror det mest är att han hör ett ljud. Vi har varit och kollat hörseln tre gånger och dom tror att han eventuellt kan ha en svag nedsättning, men så svag så det inte ska kunna påverka hans förmåga att prata. Därför har vi nu gått vidare med en autism utredning. 

Själva utredningen gick relativt fort, påbörjade den i mitten av februari och fick diagnosen 1 april. Skulle egentligen fått den precis en månad efter men psykologen fick förhinder så var tvungen att skjutas upp. Har ni nyss påbörjat eran? 

Okej. Ja min son lystrade aldrig till namnet när han var yngre, numera gör han det oftast. Men när han var mindre lyssnade han bara till sånt som var intressant för honom, om man t ex ropade "glass" eller "choklad". :) Okej, ja vi kollade också hörseln på sonen men där var det inga problem alls.

Ja vi påbörjade utredningen och sen vart det semestertider och sen hade vi tråkigt nog bokat en utlandsresa(innan vi visste vi skulle gå utredning)så det dröjer till september någon gång innan det drar igång igen

Nu är jag hemma med nyfödd bebis så han har sommarlov från dagis, tänkt att han ska börja där efter vi kommit hem i september igen. Men personalen har flera gånger sagt att dom inte tycker det funkar med sonen där så jag vet inte hur jag ska göra. Ha honom där eller ha honom hemma och vänta på en diagnos och en eventuell resurs till förskolan

Jag tror att ju längre jag har honom hemma ju svårare för honom att komma in i dagis igen.Men å andra sidan ska vi kanske köpa hus och då det är på en ort och vi jobbar på en annan ort och har dagis på en tredje så är nästan dagisbyte ett måste. Då kanske det bara blir rörigt att börja på gamla dagis efter lång tid hemma och sen skolas in på ett nytt ställe.

Okej.. har personalen sagt att det inte funkar med honom? hur har de uttryckt sig då? Det är ju deras uppgift att utgå från hans behov och hjälpa honom, det är de skyldiga till. Hade min son på en "vanlig förskola" först, men har nu bytt till en annan förskola där han är på en specialpedagogisk avdelning med 7 barn i gruppen på 5 personal. Det finns ju så otroligt mycket mer tid för dem, sen är de mer utbildade också så de kan hjälpa honom på ett annat sätt. Är glad för att jag bytte.

Att dom inte förstår honom, att han är svår att få med i aktiviteter, att han får utbrott när dom ska klä på honom, att han leker inte med andra barn, att han inte lyssnar. Faktiskt i en rätt anklagande ton ibland så det känns som det är mitt fel allting. Orten han går på nu har bara det dagiset, och dit vi ska flytta tror jag också det bara finns en förskola. Ska kolla upp i staden vi jobbar om det finns bättre alternativ där. För där han går nu är inte alls optimalt tycker jag. Stor barngrupp med bara småbarn och lite personal.

Okej, ja det värsta är ju att de säger det anklagande, de borde snarare förstå att han kanske har nån form av problematik och utmana sig själva med att hjälpa honom. Var en förskollärare till min son också som sa det riktigt anklagande förut, man blir så förbannad. Nu går han som sagt på en specialpedagogisk avdelning och all personal där är såå bra, han får så mycket beröm för allt han gör. Förut fick man ju bara höra problem på den andra förskolan... Jobbar själv som förskollärare så.. Nej man vill ju verkligen vara nöjd med fsk! Hoppas det löser sig till det bästa för er. 

Jag tycker liksom att jag har nog ändå utan att få den där anklagande tonen på mig(sonen bor här med mig och min sambo, är bara med sin pappa varannan helg ungefär och ibland ännu mera sällan, sen har jag och sambon en liten son tillsammans på ett par månader som tar tid också även om han tack och lov är nöjd och glad för det mesta:) Jag ska kolla upp lite flera förskolor i närheten av våra jobb istället då det är en lite större stad än byhålan sonen nu går på förskola i:) Jag lär väl inte få någon hjälp av pappan till sonen för det är alltid jag som ska ta hand om allt och hålla koll på tider också vidare, men har iaf tack och lov en stöttande sambo och hans familj som ställer upp. 

Hej !har en son på 9 år som fick sin diagnos när han var 2,5.och har tränat honom via autismcenter och hemma.jag tycker du ska stå på dej så han får resurs och kan va på dagis.detta gynnar honom och ni ska få rätta hjälpen.Min son har börjat prata vid 7 års ålder men talet är ännu mycket sent och han ekar till svars ofta.vi har på ac(autismcentret) fått hjälp med uttal och velat i dagsläget ha mest träning och hjälp med språket.All lycka med din son och ta avlastning och hjälp av alla som erbjuder och sök själv om det känns bra./Heli

Vi hade rätt, han är nu diagnostiserad med autism i barndomen.. Vad har ni för erfarenhet av att kriga för resurs i förskolan? Föräldrautbildningen på habiliteringen är den bra och ger nånting? Har ni sökt vårdbidrag? Massa frågor och funderingar!

Min son fick samma diagnos när han var 7 år. Jag tycker absolut att ni ska gå föräldrautbildningen. Vår habilitering erbjuder bad i varm rehabbassäng en gång i veckan för barn med autism och deras föräldrar. Det går vi på och sonen har lärt sig simma där, på egen hand! Det skulle inte funka att ha honom på vanlig simskola, så det känns väldigt bra att han har fått leka fram simningen på detta sätt.

Jag sökte vårdbidrag och fick ett halvt beviljat. Det gjorde att jag kunde gå ner 20 % i arbetstid. Jag är ledig en dag i veckan och på den dagen försöker jag planera in alla BUP-, skol- och habiliteringsbesök.

Vi har även korttids till sonen, tre dagar i månaden. Det kanske är lite för tidigt för er pojke, men bra att veta att det finns. Vi kände att vi behövde det främst för lillebrors skull. Den dagen storebror är på korttids kan lillebror ta hem kompisar eller vara "stökig och högljudd" utan att behöva ta hänsyn till storebror.