Min fyraåring tar allt och förstör allt

Vill bara säga: stackars dig. Det blir nog bättre när han blir större.

Tack. Det känns ändå lite bättre faktiskt.
Även om jag just nu pendlar mellan att vara totalt ursinnig, gråtmild samt ...bara hjälplös. Vad gör man? Vad ska jag göra?

Köp inte nya saker. Har han haft sönder saker får han skylla sig själv.

Saker som är era ex, sminkpaletter förvaras så att han inte kan nå dem, dvs högt upp eller inlåsta.

Prata med honom om att saker kostar. Tar man sönder saker finns de inte mer och man kan inte bara köpa nya.

Tufft du verkar ha det men ett tips är ju att uppfostra han bättre så sker inte sånt här

Köper inte nytt till honom. men det är ju MINA och sambons saker han förstör - eller bara kastar rakt ut.

Vi förvarar dem högt upp, men är jag exempelvis upptagen med att byta på minsta ungen så tar han en HÖG stol, klättrar upp och tar sakerna. Ibland använder han sig av redskap för att slå ner dem på golvet. Att låsa in ALLA saker vet jag inte hur jag ska bära mig åt för att göra. Vi äger bara ett skåp med lås och där har vi sånt som är "farligt" för barn. Färger och sånt där typ.

Jag tycker att du ska vara något helt annat än det du räknar upp här. I stället för ursinnig, gråtmild och hjälplös ska du vara resolut, tydlig, handlingskraftig och stadig som en klippa. Du och din man får lägga upp en plan som gör att en av er hela tiden och under en period håller ett mycket vakande öga på sonen. Så fort han rör något som inte är hans (som ditt smink) så går den som har "vakten" fram till honom och tar av honom saken utan att göra någon jättestor affär av det. Kanske säger ni bara: "Den här är mamma rädd, den ska ligga här."

På det du beskriver här så låter det ju som en uppmärksamhetsgrej snarare än ett impulskontrollproblem. 

Hur funkar han annars? Gillar han att sätta ihop grejer också, om han nu skulle vara intresserad av att se hur det funkar när de går sönder? Om så är fallet så hade jag sett till att ge honom en större byggprojekt i trädgården (om ni inte redan har gjort det), koja, kanske en gammal bilmotor. Något i den stilen, där han kan plocka isär och sätta ihop, eller såga, bygga, spika och greja. 

"Den här är mamma rädd om, den ska ligga här" skulle det stå. 

En sak som kan funka är ju att bejaka detta. Gillar han att kasta saker? Gör det tillsammans. Han blir nog jätteglad. Sen samlar ni ihop sakerna, sen kastar ni dom igen. Köp en kasse bollar som man har till bollhav, ut och kasta. Leta efter leksaker som går att ta itu och sätta ihop igen, lite byggsaker med skruvar kanske att pilla med.

Hoppas ni får roligt ihop.

Håller med om att uppfostran är viktigt.

Har träffat på många barn i min närhet där jag varit med och sett hur föräldrarna uppfostrar och hur det gått med det. Helt åt pipsvängen!

Främst verkar föräldrar överlag ha jäääävligt svårt med att vara konsekventa. Dom hotar med konsekvenser som dom sedan inte fullföljer. Tex:

"Kastar du stenen på mamma en gång till så åker du raka vägen in på ditt rum!" Sedan kan ungen kasta stenen säkert 10 gånger till och det ända föräldrarna gör är att fortsätta mala om hur barnet ska åka in på sitt rum om h*n inte slutar. Men in på rummet åker h*n aldrig!

MEN! Sedan finns det barn som även en bra uppfostran inte biter på. Dessa barn har någon form av diagnos och behöver experthjälp. Och så länge man som utomstående , särskilt när man sitter vid en dator och svarar på random inlägg på familjeliv, inte har en aning... ja då ska man heller inte uttala sig om ifall barnet är dåligt uppfostrat eller inte.

Är det alla saker han vill klättra upp och hämta och slänga iväg?
Eller är det speciellt roligt för att ni har lagt dem höft upp?

Lägg saker där han inte vet var de är och mao inte kan klättra upp och hämta dem. 

Lägg i din byrålåda/garderob när han inte ser att du lägger det där!