• Anonym (hjärn­släpp)
    Äldre 29 Jul 14:06
    2563 visningar
    10 svar
    10
    2563

    Skaka liv i tråkigt förhållande

    På en konferens i höstas träffade jag en ganska mycket yngre kille som genast visade intresse för mig. Jag var inte alls intresserad då, han är inte min typ så jag avvisade honom då. När jag kom hem började han uppvakta mig intensivt på fb. Till en början skrattade jag lite åt det kände mig lite bekräftad men inte mer än så. I vanliga fall brukar jag avsluta flirtiga killar fort då jag alltid varit nöjd med min man. Inte lycklig alla dagar men det har varit bra. Pga ålderskillnaden och att han bor i en annan stad tyckte jag det var lite kul att skriva lite, kändes harmlöst.

    Efter ett tag eskalerade det och jag kände att jag behövde smyga med skrivandet, jag brukar alltid visa allt för min man annars. Kram blev till avancerade sexfantasier. Allt mer av min vakna tid upptogs av honom. Har han skickat? Och glädjen när han hade det, oron när han inte hade det. Vi har säkert skickat 10 000 sms under denna tid. Jag har inte varit helt försiktig heller, skickat bilder och filmer. Jag har legat i sängen och skrivit till honom när min man legat bredvid. Vi har tre barn. Jag har hela tiden tänkt att det här kan inte sluta bra, jag borde sluta, vi har ingen framtid ihop, jag riskerar hela min familj för ingenting. Och ändå har jag inte kunnat sluta. Vi har inte träffats sedan vi började smsa och vi har aldrig rört varandra. Lite har jag tänkt att när jag träffar honom kan det nog rinna av eftersom jag inte var så intresserad den gången vi träffades innan smskontakten.

    Under sommaren gled vi ifrån varandra pga semestrar och att singellivet är roligare då. Han sa upp kontakten och jag blev helt knäckt. När jag tänker klart på situationen är det bra att han gjort det. Jag vill ha min familj kvar och är glad att jag inte blivit upptäckt. MEN hela min vakna tid går åt att fundera på HONOM. Vad gör han? Kollar hans fb hela tiden beter mig som en tonåring.

    Jag saknar uppmärksamheten och att någon ser mig. Min man är bra på det flesta sätt men han är engagerad i olika föreningar där han är mycket omtyckt och får uppmärksamhet och bekräftelse där (fast på ett annat sätt ). Jag har inget sånt och han är nog inte så bra på att se mig. Många hade nog undrat om frun skickade 10 000 sms vad hon gör. Han har inte ens märkt det. Aldrig kommenterat "vad mycket du sitter med mobilen" eller liknande. Han tycker att allt är bra och jag tror han har tyckt det varit skönt att få vara ifred med sina grejor. 

    Sexuellt funkar det, fast det är alltid jag som tar initiativ. När barnen var små var det ganska skönt, inga konflikter kring det liksom. Men nu känner jag allt mer att det blir jobbigt att det alltid hänger på mig. Känner mig inte så attraktiv fast jag vet att han tycker det egentligen. När jag tar upp det med honom tycker han att jag är löjlig.

    Jag vill också att jag ska känna att allt är bra. Just nu önskar jag att detta inte hänt. På sikt hoppas jag att det kommer något bra ur det. Det var ju väldigt dumt att blanda in någon annan och nu sitter jag här och mår dåligt över alltihop. Jag har inte berättat något för min man. Han har vid något tillfälle sagt att det är okej om jag skaffar en älskare bara jag inte blir kär och han inte får reda på det.

    Hur ska jag göra för att skaka liv i mitt äktenskap? Och hur ska jag fixa det när mina tankar är hos någon annan även om det förmodligen bara är en dröm?

  • Svar på tråden Skaka liv i tråkigt förhållande
  • Anonym (Jag tror)
    Äldre 29 Jul 14:16
    #1

    Ja du vet ju själv vad som är fel, tur att ni lät det stanna vid bokstäver och fantasier på varsitt håll.

    Av hela din text reagerade jag på en mening: Han har vid något tillfälle sagt att det är okej om jag skaffar en älskare bara jag inte blir kär och han inte får reda på det. 

    Det där visar att sexlivet inte är så viktigt för honom. Inte för att alla män är sexgalningar men den sexuella lusten, hänger ihop med närhet, den hänger ihop med det fysiska, som löser spänningar, för er närmare varandra utan att behöva säga något. Ni borde börja där.

    En kille med lägre testosteronnivåer agerar annorlunda, om vi pratar rent medicinskt. Han är lite som en tjej som är i den perioden när hon funderar på om hennes kille verkligen är rätt för henne, där innan eller efter mens, nån dag när allt han gör ändå bara är fel ;)

    En sak som man kan fråga varandra när man skaffade barn är; När hånglade vi sist? Det låter löjligt, men testa att hångla med din gubbe som ni gjorde innan barnen, innan Svenssonlivet och vardagen. Inget sex. Bara ungdomligt. Se om han inte får upp ögonen för dig lite då.

    Och du...du kan inte rädda något hemma om du börjar nån annanstans. Så lägg energin där den ska vara. 

  • Anonym (Kdsv)
    Äldre 29 Jul 14:36
    #2

    Håller med föregående talare, prata med din MAN om att du inte känner dig sedd, uppskattad osv. Men berätta inte nödvändigtvis om den andre mannen o allt med det.

  • Äldre 29 Jul 14:53
    #3

    Håller med (jag tror), en mycket insiktsfull återkoppling.

    Vill bara lägga till vad jag reagerade på. De var din mening när du skriver om att du tagit upp det med din man och han bara tycker du är löjlig.....du måste få honom att förstå att det INTE är löjligt. Det är dina känslor och de är jätteviktiga för dig och bör vara det för honom också då!

    Få honom att förstå att du behöver känna dig vacker, sexig, läcker...att han åtrår dig. Ett absolut minimum är att du känner dig bekräftat som kvinna och livspartner!!

    Ge inte upp den frågan och ta honom till någon neutral tredjepart om det krävs...... 


    ...du är den du är utifrån dina handlingar, inte vad du säger...
  • Anonym (hjärn­släpp) Trådstartaren
    Äldre 29 Jul 16:00
    #4

    Du har nog rätt i det (jag tror) att sexlivet inte är så viktigt för min man. Han kanske har lägre testosteron. Du har också helt rätt i hånglet, det gör vi aldrig. Får nog testa ikväll :)

    Ni andra har också rätt. Jag måste ta upp det med honom igen. Jag lägger också ner att och tänker att det kanske är jag som är löjlig, vi har det ju bra. Väl? Det är svårt när han inte riktigt lyssnar. Och det är så skönt att låtsas att allt är "som vanligt". Lite har jag funderat på att berätta vad som hänt så att han förstår allvaret men då kommer det ju bara att handla om vad som skrivits i smsen.  

  • Anonym (svårt­)
    Äldre 1 Aug 08:33
    #5

    Det viktigaste är nog inte vad som hänt i smsen utan de känslor de framkallat hos dig. Jag blev kär i en kollega för många år sedan och typ lika besatt i tanken som du beskriver att du är Man ser fel där man är och skyller på en tråkig partner och en tynande relation.
    Jag pratade med min man men hade svårt att få fram vad kärnan var. Det landade ofta i diskussioner om att han inte hjälpte till hemma för det var konkreta saker.
    Efteråt, när känslorna lagt sig så hittade jag kärnan. Jag kände mig för instängd i äktenskapet. Min kollega var singel och kunde göra vad han ville och jag avundades det...
    Min fråga till dig blir därför. Vad väcker den unge kille för känsla hos dig, vad är det för tomrum du behöver fylla? Det är den känslan som är grunden i ditt missnöje. Tillsammans får ni försöka hitta tillbaka. Vänta inte för länge utan gör det nu. Ju längre tiden går desto större varböld blir det och betydligt svårare att läka.
    Angående osexuell så var jag där... utan lust och maken klagade lite... Jag avskydde hångel för det skulle med stor sannolikhet behöva innebära sex på kvällen när jag ville sova... Så var lite inkännande.

    Var rädd om er

  • Äldre 1 Aug 08:51
    #6
    Anonym (Kdsv) skrev 2014-07-29 14:36:04 följande:

    Håller med föregående talare, prata med din MAN om att du inte känner dig sedd, uppskattad osv. Men berätta inte nödvändigtvis om den andre mannen o allt med det.


    Eller börja i andra ändan och visa uppskattning för din man.
  • Anonym (hjärn­släpp) Trådstartaren
    Äldre 1 Aug 09:17
    #7

    Jag tror verkligen att det ligger något i det du säger. För min del attraherades (attraheras) jag av hans ungdom. Kanske att han lever så fritt, träffar kompisar och går ut mitt i veckan och sånt. Det är ju inget jag egentligen vill för det orkar jag inte men mer åt det hållet i alla fall. Jag har lite 40-årskris och längtar tillbaka till "ungdomen". Oj vad patetiskt. Men i alla fall. Det var så kul när man tex åkte med kompisar en helg till Öland på sommaren.

    Nu umgås vi mest familjevis, man träffas och äter och sånt. Och det är ju trevligt
    och jag har inte haft behov av något annat. Har inte varit ute på nattklubb eller liknande på 7 år och innan desss nyårsafton 2000. Träffar en kompis en gång i halvåret och vi går ut och äter och dricker lite vin. Oftast hemma före tolv. Det kan vara så att nu när barnen är större har behovet av vänner och träffa folk poppat upp igen. Jag kanske borde försöka träffa mina kompisar mer och känna känslan av att vara jag och inte bara mamma och fru.

    Men också känslan av att jag är inte ung länge. Hur blir man vän med den? Jag vill inte vara medelålders...Jag vill inte kunna namnet på blommorna jag har i fönstret och jag vill inte kunna sticka. Jag vill inte bli en tant. Och det är ju helt omöjligt att göra något åt...

    Hånglet gick ganska bra fast han undarade ju. Va? Hångla? (å vilka ideer du har tänkte han nog fast det sa han inte) Men han sa " då måste jag borsta tänderna först" haha. Det var mysigt.

  • Anonym (hjärn­släpp) Trådstartaren
    Äldre 1 Aug 09:22
    #8
    Anonym (svårt) skrev 2014-08-01 08:33:19 följande:

    Det viktigaste är nog inte vad som hänt i smsen utan de känslor de framkallat hos dig. Jag blev kär i en kollega för många år sedan och typ lika besatt i tanken som du beskriver att du är Man ser fel där man är och skyller på en tråkig partner och en tynande relation.
    Jag pratade med min man men hade svårt att få fram vad kärnan var. Det landade ofta i diskussioner om att han inte hjälpte till hemma för det var konkreta saker.
    Efteråt, när känslorna lagt sig så hittade jag kärnan. Jag kände mig för instängd i äktenskapet. Min kollega var singel och kunde göra vad han ville och jag avundades det...
    Min fråga till dig blir därför. Vad väcker den unge kille för känsla hos dig, vad är det för tomrum du behöver fylla? Det är den känslan som är grunden i ditt missnöje. Tillsammans får ni försöka hitta tillbaka. Vänta inte för länge utan gör det nu. Ju längre tiden går desto större varböld blir det och betydligt svårare att läka.
    Angående osexuell så var jag där... utan lust och maken klagade lite... Jag avskydde hångel för det skulle med stor sannolikhet behöva innebära sex på kvällen när jag ville sova... Så var lite inkännande.

    Var rädd om er


    Hur har det gått för er? Och om det är bättre hur lång tid tog det?
  • Anonym (hjärn­släpp) Trådstartaren
    Äldre 1 Aug 09:23
    #9
    asta66 skrev 2014-08-01 08:51:18 följande:
    Eller börja i andra ändan och visa uppskattning för din man.
    Jag försöker med det också, få en mer positiv stämning hemma för då kanske det blir mer naturligt för honom också. Det är så lätt att gå omkring i vardagen och se alla fel den andre gör :)
  • Äldre 3 Aug 06:30
    #10
    Anonym (hjärnsläpp) skrev 2014-08-01 09:23:59 följande:
    Jag försöker med det också, få en mer positiv stämning hemma för då kanske det blir mer naturligt för honom också. Det är så lätt att gå omkring i vardagen och se alla fel den andre gör :)
    Exakt! Det är alltid bra att se sin egen del i relationer.
Svar på tråden Skaka liv i tråkigt förhållande