Anonym (Dampa loss med en koloss) skrev 2014-07-30 10:56:38 följande:
Ni som lever ihop där ni har antingen adhd, Asperger eller båda diagnoserna. Hur fungerar det i vardagen för er? Jag har blivit intresserad av en tjej med Asperger. Jag tänker på får ni problem med vissa saker:
Hur gör ni med städ och tvätt? Gör ni det tillsammans eller gör ni en uppgift var eller är det helt koas med det?
Specialintressen? Det är ju en fördel om man är intresserad av det, men om man inte skulle vara det, hur löser ni det?
Rutiner? Hur fungerar det, kommer ni in i varandras rutiner eller hur funkar det? Jag tänker på att vissa gillar att äta samma mat hela veckan, äter ni egen mat eller hur gör ni?
Lagar ni mat tillsammans eller blir det halvfabrikat?
Jag är nyfiken på hur andra som har dessa diagnoser fungerar. Jag tror det går jättebra för vissa om man komplettera varandra.
Det här känner jag igen mig i, fast från andra hållet, jag är kille och den som har Asperger.
Städning och tvätt fungerar fint för min del, men jag gör det gärna själv för att få det som jag vill. Rätt tvättmedel, rätt sköljmedel, m.m. Sådant är viktigt.
Intressebiten är svårare, jag tycker om det jag tycker om och det gör inte min tjej i samma utsträckning. För mig är det ett problem, men inte för tjejen då hon inte bryr sig så mycket om att man ska vara lika.
Rutiner har jag inga alls. Jag sover när jag är trött. Jag äter när jag är hungrig. Matlagning är jag inte det minsta intresserad, för min del blir det pasta eller McD "varje" dag. Av den anledningen sköter tjejen matlagningen när vi ses. Oftast tycker jag om det hon lagar.
Det kommer nog gå fint så länge du kan ha överseende med en del aspekter som kan uppfattas som "udda". Jag är gärna med på saker, men lite på sidan av. Ska ett gäng kompisar grilla så grillar jag gärna min egna korv på sidan av. Ska man ha fredagsmys med ett gäng kompisar så är jag mer än gärna med, men jag sätter mig hellre i fåtöljen en bit ifrån och pysslar med något av mina intressen (programmering eller lego).
De bitarna har jag märkt är de svåraste för andra att acceptera.