• Anonym (hjälp)

    Snälla hjälp mig med min 2-åring

    Jag håller på att gå under. Bokstavligen.

    Vi har en son som fyllde 2 år i maj och de senaste veckorna har han varit förjäklig.

    Jag känner mig som världens sämsta mamma just nu. Vi är osams konstans. Inget duger, han gör allt han inte får, han slåss, kastar saker, kan aldrig sitta still, äta i lugn och ro eller bara ta det lugnt. Allt är en kamp.

    Det enda jag säger dag ut och dag in är "nej", "sluta med det där", "så får man inte göra" osv osv. Han skriker och gråter, jag blir frustrerad och arg. Och så nu när han har somnat, då får jag sådan jävla ångest för att vi jämt är arga på honom.

    Jag inbillar mig att han bara måste börja dagis så att han slipper oss lite och får leka av sig. Han har inte gått på dagis tidigare utan börjar nu i augusti. Men då får jag ångest för det för då känns det som om jag bara vill lämna bort honom för att han är jobbig.

    Hjälp mig. Är det här normalt eller är det jag och hans pappa som gör något fel?

  • Svar på tråden Snälla hjälp mig med min 2-åring
  • Painandfriendlyadvice

    Du tror inte att kan vara värmeböljan som gör att han är lite kinkig? Jag är dagisfröken och har själv märkt att barnen har svårt i värmen, och de har så svårt att själva veta hur de skall svalka sig.

  • persikofjaril

    Känner igen det där. Min dotter blev 2 i mars och hon håller ständigt på och testar gränser. Visst kan det vara jobbigt, men det kommer ju att gå över. Man får bita ihop, helt enkelt.

  • Påven Johanna

    Varför är du arg på honom? Han gör ju sin del av överenskommelsen - han är och agerar som om han vore 2 år. 

    Byt strategi. Låt bli att säga nej, sluta med det där och så gör man inte. Avled och lyft undan i stället. Erbjud annat, bättre och ännu mer spännande och sluta vara på dåligt humör. 2-åringar ska man ha roligt ihop med. 

  • Anonym (hjälp)
    Påven Johanna skrev 2014-07-30 21:06:06 följande:

    Varför är du arg på honom? Han gör ju sin del av överenskommelsen - han är och agerar som om han vore 2 år. 

    Byt strategi. Låt bli att säga nej, sluta med det där och så gör man inte. Avled och lyft undan i stället. Erbjud annat, bättre och ännu mer spännande och sluta vara på dåligt humör. 2-åringar ska man ha roligt ihop med. 


    När vi försöker avleda spänner han sig som en pinne och skriker ännu högre . Har han bestämt sig för något så finns det inget annat vi kan erbjuda. Han blir totalt vansinnig.
  • Anonym (tjena medsyster)

    Är i precis samma sits. Slutkörd med mitt energiknippe till 2-åring.

    Jag inser att det är en normal fas som han måste gå igenom men jag håller på och går under. Men håller ändå på att gå under. Och lider dessutom av dåligt samvete konstant.

    Några tips som funkar för mig i alla fall.

    ?Försöka vara förutseende. Se till att barnet alltid får mat i tid och kommer i säng i tid. Ett trött och hungrigt barn blir ett monster. Alltid spana efter nästa riskmoment och plocka undan saken eller avled. Tungt som fan att alltid behöva ha hjärnan på högvarv.

    ?Tidigare antog jag felaktigt att mitt barn fattade mer än vad han gjorde. Efter att jag kommit till insikt om att han inte kan så mycket än och att det är min uppgift att lära honom saker så har jag börjat förklara honom saker och ting på ett mer pedagogiskt sätt. Förklarar sånt som intresserar honom. Och förklarar anledningarna till varför jag vill vissa saker och förbjuder vissa grejer. Han är impulsiv men det är lättare att avbryta många saker när han förstår varför.

    ?Det viktigaste (och som hänger ihop med föregående punkt) att jag försöker säga nej så lite som möjligt. Sparar det till livsviktiga saker. Dels för att det är nedslående för ett barn att få nej hela tiden. Dels för att det inte hjälper barnet att förstå hur de skulle kunna göra istället om de ville. Istället för att säga "Nej, du får inte röra spisen" så säger jag istället "Hjärtat, jag ser att du tycker att spisen ser intressant ut men den är så jättevarm att man bränner sig och får ont om man kommer för nära. Vill du inte ställa dig på den här pallen lite längre bort istället så kan du titta på när mamma steker korvarna?" (bara exempel). Man ger barnet ett alternativ. Funkar mycket bra för oss.

    ?Vara hård och konsekvent i rätt läge. Men kompromissa om det är läge för det. Det har jag allra svårast för.

    Vet inte. Tips från mig. Mottar gärna också tips om du har nåt.

  • UlrikaTillheden

    Jag har slutat med att säga nej. Jag förklarar varför istället och låter mina barn förklara varför dom vill och gör så. Låt dom börja argumentera och diskutera. Tänk dig själv hur dom känner när du bara säger nej med sur röst och dom inte får veta varför dom inte får. Det är ju jätte frustrerande. Dom tror ju att hela världen tycker och tänker som dom gör och när man bara säger nej och inte ger en förklaring så blir dom förvirrade och arga för dom får ju inget svar på varför du säger nej. Innan jag kom på detta så var jag lika trött och frustrerad som du och jag hade dagar där jag upprepade samma sak hela dagarna. Det kommer att gå fint och jag tycker du borde göra en sak som flera mödrar borde göra. Andas och klappa dig själv på axeln och säg till dig själv att du är bannemed den bästa mamman du känner.

  • Anonym (Wildrat)

    En ganska bra avledning när min son var som värst var att fråga om han ville ha en kram. De flesta låsta lägen löste sig efter kramen.

  • Anonym (123)

    När min son blev arg försökte jag ta reda på varför. Jag frågade mig fram tills det blev rätt. Ofta fick det honom att lugna sig så att det gick att prata med honom.

    Ett trick jag ofta använder när det är något han inte vill är att säga t.ex. "Ok då, du slipper pyjamasen idag. Kom nu så läser vi kvällssagan." Då blir det plötsligt jätteviktigt att få pyjamasen på. Det har fungerat VARJE gång.

Svar på tråden Snälla hjälp mig med min 2-åring