deprimerad 6-åring?

Låter som "lilla tonåren" kanske blir det extra tydligt hos ett högkänsligt barn.

Lilla tonåren :)

Hur vet man om det är ett högklassigt barn? Har en 9åring som börjat som ta dotter nu i sommar, ser allmänt truppen ut fast vi gör roliga grejer andra ser jätteglada ut när de gör, standardfras är: jag vet inte.

Sjukt jobbigt han är 9 år

Nioårskrisen? Jag minns fortfarande hur jobbigt det var. Min pappa hanterade det inte alls bra. Han trodde att jag fejkade och fattade inte att det låg verkliga känslor av förvirring och förtvivlan bakom mina utbrott. (Och nog är han väl högklassig alltid, din son! )

Har du nåt bra tips där jag kan läsa om detta för mig nya fenomen? Varför blir en del högkänsliga och inte andra i samma syskonskara Rex?

Såna är de i den åldern, min äldsta smällde dessutom i dörrar, grät och allt blev jättejättestort. Pratade också mycket om döden ibland i stil med "jag är värdelös som glömde gympaskorna, kanske bäst jag dör som är så dum". Gick dock över efter ett tag, jag var dock riktigt orolig ett tag

Nioårskrisen hittar man mycket om ifall man googlar, men jag har inget speciellt jag kan rekommendera. Högkänslighet vet jag inte så mycket om (Men testa att googla highly sensitive personality. Jag har för mig att det är så det brukar kallas). Däremot tror jag säkert att ditt barn är högklassigt - vilket din dator/mobil fick för sig att du ville skriva istället för högkänsligt.

Highly sensitive personality är väl bara ett sätt att avskriva sitt eget ansvar för att man tycker synd om sig själv, är bortskämd och gnäller?

Här finns skrivet en del om högkänslighet. Kan kanske ge lite ledtrådar.

www.hsperson.se

Låter som min sexårskille :) Han har också börjat sova hos oss igen. Får utbrott och gråter och vet inte varför. Minns att dottern var likadan och nu är hon i en liknande fas igen (pust). När man är sex år är det mycket som händer både i kroppen och livet. Man ska helt plötsligt bli stor och gå i skolan, klara sig hela dagarna utan föräldrar, hitta sin sociala roll. Då är det skönt att tanka trygghet nattetid hos mamma och pappa. Sen börjar man bli medveten om livet och döden. Allt detta med lite hormoner gör att man blir som en bergochdalbana. Sen prövar dem nog lite med genom att göra sig tilk matyrer som " åh det är ändå ingen idé..."